Vilken match!

Svensk glädje efter Stina Blackstenius segermål.

Jag har varit kritisk till damfotbollen vars utveckling jag tyckt stå stilla länge. Inför nu pågående VM var jag t o m tveksam till om jag skulle följa matcherna. Men, jag började ändå titta och har inte ångrat mig när jag nu sett ett dussintal matcher. Nu är jag snarast imponerad av hur mycket som hänt. Damerna spelar taktiskt fulländat och  nu kan jag själv se hur spelarna följer givna taktiska direktiv. Passningsspelet  har en helt annan kvalitet än tidigare och borta är det meningslösa bolltjongandet. Vad gäller bolltekniken finns fortfarande en hel del att göra, men oj så mycket bättre det blivit. Här tror jag att mycket handlar om att tjejer måste börja spela/leka fotboll i unga år, något som vi småkillar alltid gjort. Jag kommer själv ihåg när jag var liten (på 50-talet) att jag så snart en "ledig" stund uppstod  sprang  de c:a 500 meterna till fotbollsplanen, Lissvallen i Näsåker, för att leka fotboll. Där iklädde jag mig rollen som den tidens fotbollsstjärnor, dribblade bort alla och satte bollen i krysset. Gång på gång, gång på gång. Så tror jag att vänskapen med bollen, den s k bollkänslan, grundläggs.

Nog om detta nu och över till gårdagens match, kvartsfinalen Tyskland - Sverige 1 - 2. Vilken fantastisk match tjejerna gjorde. Alla visste att Sverige skulle satsa på snabba omställningar/kontringar med bollar bakom den tyska backlinjen för Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius att springa på.  Just så blev det och Sofia och Stina sprang sönder, ja fullständigt pulvriserade det tyska försvaret. Mot detta hade Tyskland inget motmedel.  Det förvånade mig storligen att  den tyska coachen Martina Voss-Tecklenburg inte gjorde några som helst taktiska omdispositioner för att försöka stoppa Sverige. Hon verkade lamslagen inför den svenska anstormningen.

Att Sofia Jakobsson lyckades med näst intill allt i denna match gläder mig särskilt då hon länge varit min favoritspelare i landslaget. Jag gillar hennes oerhörda driv när hon speedar fram på motståndarnas planhalva. Då står blixten stilla. Att hon liksom jag kommer från Ångermanland bidrar säkert till att jag håller henne högt.

Sofia Jakobsson och den unga snabba murbräckan Stina Blackstenius, som oxå tillhör mina favoritspelare, kompletterade varandra perfekt igår. Ett anfallspar av absolut världsklass.

Nu består ett lag av 11 spelare, men dessa två utmärkte sig särskilt igår. Jag tycker dock att hela laget förtjänar överbetyg för gårdagens insats. Det var verkligen en laginsats.  Dessutom, segern var helt rättvist och hade kunnat vara något mål större m t p de chanser Sverige skapade.

Laget har dock en svaghet i målvakten Hedvig Lindahl. Hon ger ett darrigt intryck och har säkert påverkats negativt av att hon den gångna säsongen inte  varit förstemålvakt i klubblaget Chelsea och därmed fått snålt med speltid.  Jag fick hjärtat i halsgropen några gånger igår, f f a i  slutet av matchen när Tyskland tryckte på och hon skulle rensa/boxa bort bollen, missade och var en hårsmån från att knocka den tyska spelaren. Det var lite desperation över agerandet. Då gick mina tankar till den f d landslagsmålvakten Elisabeth Leidinge som på den tiden (1974-95) med säkerhet och lugn fullständigt dominerade sitt straffområde.
Hedvig Lindahl ska naturligtvis ha credit för det hon gör bra (jag har inte glömt straffräddningen mot Kanada), men helhetsintrycket är numera darrigt. 

Nu ser jag fram emot semifinalerna, England - USA på tisdag och  Nederländerna - Sverige på onsdag. BP, kom ihåg att matcherna startar kl. 21.00.