 |
| Så här vill jag minnas vårt älskade Getingstorp. Välkomnande och inbäddat i ljuvlig grönska. Med en blå himmel där ovan. |
Så här skrev jag då i min profil: " Vi beslutade oss under 2007 för att helt växla spår i livet och flyttade ut på landet. Till Lekeberg, i mars 2008 . Där hittade vi vårt drömställe, Getingstorp i byn Södra Folkavi. En underbar miljö väl lämpad för eftertanke och reflektioner. Ja, en miljö väl lämpad att leva i." Och nog har vi levt här allt. Ett alldeles underbart liv.
Eftersom jag inte med nån enkelhet kunnat röra mig ute i samhället och träffa nya människor så har bloggen betytt extra mycket för mig då den blivit en viktig kontaktyta med världen utanför Getingstorp. Under åren har jag fått ett antal bloggkompisar som jag upplevt som mina vänner fastän jag aldrig träffat dom i r l.
Med stigande ålder och allt större svårigheter för mig att ta mig fram så är det dags för nästa fas i livet där Getingstorp inte längre kommer att ingå. En fas som nu är på planeringsstadiet och förhoppningsvis hittar sin slutgiltiga form under nästa år. En fas som nog många av oss skjuter framför sig i det längsta, men som inträder vare sig vi vill eller inte. Att bli allt mera hjälpberoende är svårt då de dagliga besluten inte längre ligger i mina egna händer.
En annan avgörande orsak till att vi inte kan bo kvar på Getingstorp är att det blir allt tuffare för D att klara av att ensam sköta allt. Allt är dessutom väldigt mycket. Förutom Gubbe, hund och katt så ska hon ensam sköta och underhålla en fastighet med ett flertal byggnader och en trädgårdstomt på närmare 5000 kvm. Att hon klarat det under de elva år vi bott här är smått osannolikt. Men ändå inte, för den D jag känner hon klarar allt. Hon behöver få stanna upp nu och inte dagligen omges av "måstegörasysslor". Det mår vi båda bra av.
Livets höst är alltså kommen och nu gäller det att fylla den med det bästa av innehåll. Nytt innehåll. Att bo kvar på vårt älskade Getingstorp ter sig i detta läge inte längre möjligt så nu kommer en tid av att välja bort och välja till och att göra de rätta valen i rätt tid. Det är ingen enkel ekvation att få att gå ihop, men icke desto mindre ska valen göras. D och jag är rätt duktiga på att hantera förändringsprocesser så vi ska nog klara den här oxå.
Vi får se när jag härnäst dyker upp på bloggen.
På återseende!
D är ju perfektionist så jag förstår att ta hand om allt så exemplariskt som hon hittills gjort tar otroligt mycket ork och tid. Även om man älskar att göra vissa saker så blir det ju till slut ett tvång om tid och ork inte riktigt finns. Då är det nog nödvändigt att tänka om ... Det är ju så. För ofta brukar det bli så att tar man inte beslutet självt så kommer någon annan att göra det åt en. Universum är emellanåt rätt bra på att kicka till den som aldrig får tummen ut och gör det som måste göras. Och då brukar det bli rätt bryskt!
SvaraRaderaJag ser ändå fram emot att få höra vad ni kommer fram till!
Så jag är perfektionist? Oaktat detta så har du rätt i det du skriver. Beslutet om vår framtid vill vi förstås ta själva. Som du säkert förstår så har vi en plan som vi jobbar på och går allt i lås så kanske jag kungör det här på bloggen. Vi får se när den dagen kommer.
SvaraRaderaFörst och främst - stort GRATTIS till 11 år i Blogglandia. Vet inte hur många år jag följt dig, men jag tycker nog att jag "känner" er rätt så väl vid det här laget.
SvaraRaderaOch som vanligt är du och D kloka och har framförhållning. När man inser att det blir svårare och inte minst jobbigare att klara av vardagen, så är det bara att vara ärlig och inse begränsningarna. Och att göra det i tid medan man fortfarande kan. Ni tog med andra ord helt rätt beslut.
Nu hoppas jag ju att jag inte får vänta till nästa år till jag får läsa ett nytt inlägg här på bloggen. Men jag kan tänka mig att ni med glädje kommer att köpa en handikappanpassad lägenhet i Örebro, där ni får uppleva raka motsatsen till fina Getingstorp. För även en stad har faktiskt mycket att erbjuda, något nytt att utforska, speciellt för dig som mera eller mindre var "fast" på Getingstorp. Det blir nog bra det!
Tack! Ja, du tillhör definitivt de trogna följarna och det är jag glad för.
SvaraRaderaJag ser att du är ute och fiskar efter hur våra framtidsplaner ser ut, men du får hållas så får vi med tiden se var vi landar.
Det kommer säkert nåt mera inlägg under resten av det här året och då kanske om nåt helt annat än framtidsplanerna. Vi får se. Ha de gott!
Ett stort GRATTIS till de 11 åren. En,trots allt ganska lång tid, som för alltid finns med ett guldskimmer i er minnesbank. Så smart att ha en ganska lång process med att bestämma er för vad nästa steg ska bli! Det blir säkert något alldeles extra om jag känner er rätt!
SvaraRaderaJag blev så glad över de två sista orden i ditt inlägg:
På återseende!
Tack snälla du! Stora beslut mår bra av att föregås av en längre process. Då kommer man lättare till beslut och bra beslut brukar det oxå bli.
SvaraRaderaFörst ett stort GRATTIS till de elva åren! Konstaterar att det är ett halvår längre än vi ungefär ;) Vet inte hur länge jag följt din blogg, men många år är det ju. Känner verkligen igen det där med att man får nya vänner i bloggvärlden, även om man inte träffar alla irl. Förstår att det är ett tufft beslut att flytta ifrån Getingstorp, men förstår att ni också tagit det beslutet efter en lång tankeprocess. Förstår också att det är mycket jobb att sköta en så stor gård. Hoppas verkligen att vi får fortsätta följa här på bloggen! Kramar från oss
SvaraRaderaTack snälla ni! När jag följt er har jag verkligen fått se mig om i världen vilket så klart vidgat mina vyer.
SvaraRaderaVar sak har sin tid brukar det heta och Getingstorp har verkligen haft sin tid i vårt liv och satt oförglömliga avtryck. Det är ändå fantastiskt att kunna se tillbaka på dessa elva år med bara glädje.
När tankeprocessen lugnat sig så återgår väl livet här till någon form av normalitet. Det blir intressant att se vad jag då kan tänkas fylla bloggen med.