1 ½ år på Sirishof

Sirishof.

Min bloggkompis BP tycker att jag ska skriva ett inlägg om hur tillvaron ter sig på Sirishof, det äldreboende i Örebro som jag bor på sedan  den 20 maj 2020. Kan väl passa bra då att  så här, drygt 1 ½ år efter att  jag flyttade in, berätta lite om tillvaron här.

Egentligen finns inte mycket att skriva om då det är en rätt så ospännande tillvaro. Men, icke desto mindre, en tillvaro jag trivs alldeles utmärkt med.

Att flytta från mitt älskade Getingstorp var nåt som jag bävade inför, men det fanns förstås nånstans där i bakhuvet att jag skulle bli nödgad därtill då jag märkte att jag fick allt svårare att ta mig fram . Vartefter min fysiska förmåga sviktade  så kom jag och D till slut fram till beslutet att en flytt är ett måste. 

Ett avgörande önskemål inför flytten var att jag ville bo på ett ställe där jag så långt det är möjligt kan "leva mitt eget liv". Jag var inte ute efter sällskap och massor av gemensamma aktiviteter utan ville komma till en lugn plats där jag kunde "rå mig själv" och själv bestämma hur min vardag ska se ut. Ställen av typen "här är vi som en enda stor familj" var jag alltså inte ute efter.

Då Sirishof uppfyllde mina önskemål och dessutom har Örebro stadspark som närmaste granne hade jag inte svårt att bestämma mig. När jag sedan kom hit och kunde konstatera att min lägenhet ligger några våningar upp och med utsikt över just stadsparken, ja då var det så bra det kunde bli.

Hur ser då min vardag ut? Jo, den börjar kl. 6 då min telefon ringer. Någon "sjusovare" har jag aldrig varit då jag trivs med att starta dagen tidigt. Sedan tar det förstås sin rundliga tid för mig att göra mig i ordning och vara påklädd och klar till frukosten som jag valt att inta kl. 07.30. Frukosten, liksom alla andra måltider, får jag serverad i min lägenhet då jag valt att inte äta i den gemensamma matsalen.

Med frukosten intagen och "gomorronmesset" skickat till D så  placerar jag mig  framför TV:n eller vid datorn. När jag fått mig en dos av dagens nyheter och läst dagstidningarna på internet så har förmiddagen passerat.

Kl. 13 äter jag dagens lagade måltid, oxå den i min lägenhet. Jag har i mitt vuxna liv alltid ätit bara frukost och ett lagat mål mat om dagen och gör så fortfarande. Om jag ville skulle jag kunnat fylla hela dagen med att äta då här serveras ett stort antal måltider. Förutom frukost, lunch med dessert och middag så bjuds mellanmål, kaffe med dopp och kvällsmål. Inte sällan har någon i avdelningspersonalen bakat så det bjuds tårta eller rykande färskt fikabröd. Då och då snitsas frukosten till och det erbjuds s k "hotellfrukost". Vid storhelger bjuds det alltid på nåt extra. Jag blir mätt bara av att tänka på all mat som bjuds.  

Hur är det då att bo på ett äldreboende som Sirishof? Hur blir jag  omhändertagen  och vilka är det som tar hand om mig och hur ser personalresurserna ut ? 

Vi är åtta boende på min avdelning och var och en har sin egen lägenhet. Hur och om man vill umgås avgör jag helt själv. 

Avdelningspersonalen finns tillgängliga dygnet runt. Vill jag något så trycker jag bara på "larmknappen" som jag bär på mig.  Personalgruppen består av undersköterskor.  Jag tycker att dom gör ett fantastiskt jobb och jag är full av beundran för hur dom klarar av att tillgodose alla boendes olika behov och speciella önskemål.  Inte minst jag själv har ett antal speciella önskemål och "egenheter".

 Jag har en särskild kontaktperson i personalen som jag i första hand vänder mig till med mina frågor och funderingar. Hon ansvarar oxå för viss löpande medicinsk provtagning och kontroller. Hon hjälper mig  därutöver  med att duscha, hon tvättar och stryker mina kläder varje vecka etc. Ja, hon sköter allt i mitt hushåll som jag inte klarar själv. Hon betyder oerhört mycket för min trivsel här och vi har fått en väldigt bra relation.

En av de stora fördelarna på den avdelning jag bor är den minimala personalomsättningen. Det innebär att jag lärt känna all personal och dom har lärt känna mig vilket skapar både trivsel och trygghet. 

Den medicinska personalen och omvårdnaden är oxå av bästa märke. Sjuksköterska finns tillgänglig veckans samtliga dagar. Läkare kan jag om jag så vill träffa varje vecka.  Vårdcentral knuten till Sirishof finns 10 minuters rullstolspromenad bort. En arbetsterapeut finns oxå som hjälper mig kring frågor om hjälpmedel etc.

Mathållningen som jag beskrivit ovan och är mycket nöjd med sköts av en gastronom. Jag är rätt kitslig och bortskämd när det gäller mat, men jag har för den skull aldrig upplevt att jag ses som krävande eller besvärlig.

Det finns även en kultur- och aktivitetsansvarig som ser till att aktivitetsutbudet är brett och att det finns något som passar alla. Själv deltar jag  inte i några gemensamma aktiviteter, i vart fall inte hittills. Däremot har den aktivitetsansvarige och jag återkommande intressanta samtal om ämnen vi enas om. De senaste samtalen har rört hjärnan och dess funktioner. Lärorikt och inte minst användbart i vardagen. Jag mår dessutom bra av att få lite extra intellektuell stimulans.

Städning sköts av en inhyrd firma och jag får städat en gång i veckan.

Andra utifrån kommande tjänster som tillhandahålls är frisör, fotterapeut och tandhygienist.

Besök kan jag ta emot närhelst jag vill.

Jag inledde med att skriva att det inte finns mycket att skriva om, men det blev visst ett rätt långt inlägg ändå. Som du säkert förstår så har det gått mycket bättre än jag trodde att anpassa mig till en äldreboendetillvaro. De farhågor jag hade innan flytt har alla kommit på skam. Jag tycker att Sirishof lever upp till sin devis; gott liv - varje dag.

Jag är glad att efter 1½ år på Sirishof kunna skriva ett blogginlägg i denna positiva anda. Lika glad är förstås D.

Ny utsikt

Att blicka ut över stadsparken i Örebro känns inte helt fel.

På bilderna här ovan ser du delar av min nya utsikt. Inte som Getingstorp, men rogivande och vacker ändå. Jag bor sedan den 20 maj på ett vård- och omsorgsboende i Örebro. Då jag fått allt svårare att fysiskt fungera i vardagen så kändes det rätt att ta detta beslut medan jag fortfarande vet vad det innebär.
Sirishof heter stället där jag har en lägenhet som rymmer allt jag behöver. D har innan flytten inrett lägenheten med nya möbler och textilier. De tavlor jag gillar mest har fått följa med så när jag kom hit så kändes det som att komma hem till mig. Jag bor granne med stadsparken så utsikten kunde inte vara bättre. 
Dessutom bor jag bara 7 minuters promenad från D:s lägenhet som vi köpte när hon p g a epilepsidiagnos fick körkortet indraget i ett år. Just närheten till D var avgörande när jag valde boende. Det innebär att hon lätt kan besöka mig när hon är i stan och vi kan fortsätta ha våra myshelger tillsammans med god mat och dryck. Nu i coronatider så blir det tyvärr vare sig besök eller myshelger. Vi håller kontakten via mail, sms och telefon.

Mitt första intryck av Sirishof överträffar mina förväntningar. Beläget i vacker omgivning och granne med stadsparken. Fräscha och trevliga lokaler, därtill ett fantastiskt bemötande av tillika fantastisk personal. Jag blir uppriktigt glad när en verksamhet i praktiken lever upp till de vackra ord  som står att läsa på deras hemsida.

Vad gäller Getingstorp så behåller vi det så länge som D känner att hon trivs där och kan sköta om det. Osborne och Sigge bor hos matte. Vi tycker att vi i rådande situation nått en maximal lösning för oss. Men, visst ska jag tillstå att det stundom känns både tufft och tungt. Men, så är livet. 

Glad Midsommar!

PS Huruvida mitt nya boende oxå innebär fortlevnad för min blogg, det får framtiden utvisa.

Stadsbesök

Busstrafiken förbi vår by Södra Folkavi har minimerats till två turer per dag till och från Örebro så när D har ärenden i stan, igår bl. a. frisörbesök,  så gäller det att planera väl. 

Igår när D och Osborne kom hem med bussen så behövde jag möta upp med elmoppen vid hållplatsen då D hade handlat och var "tungt lastad".

Det duggar så jag väntar under träden på
att D och Osborne ska komma med bussen.

Där susar bussen förbi och jag hakar på till
hållplatsen 200 meter längre bort.

På väg hem igen.

Ruskväder på gång.

Sigge kommer och möter så klart.

Osborne kollar mattes snygga frisyr.

Avtryck för framtiden

Krämartorget i Örebro besöker jag några gånger per år eftersom det är i Krämarhuset jag har min tandläkare. Jag studerar dock sällan stenläggningen. Sällan? Snarare aldrig. Antagligen är det därför jag aldrig sett denna hemlighet dold i stenläggningen. Kunde dock ha sett den vid mitt senaste besök för två veckor sedan då jag nödgades åka rullstol från bilen eftersom den närmast belägna handikapparkeringen var upptagen. Som så ofta av ett fordon utan handikapptillstånd.
Jag tycker att stenarna ska få ligga kvar. Just som ett avtryck för framtiden. Även om Örebro kommun  tycker annat. Allt måste inte vara så perfekt och tillrättalagt.

Kärt barn har många namn

Hemma igen.

 Junselevargen Rödluvan  är tillbaka i sina hemtrakter i Ångermanland. Nu tycker jag att hon ska få stanna där uppe.  Jag noterar i dagens NA att hon även kallats Kilsbergsvargen efter att oxå ha vistats i Örebrotrakten. En välberest dam.

Ordningen återställd

Igår var en av årets tidningsfria dagar. Idag är ordningen återställd med dagstidningen  som vanligt väntande i postlådan.  Det innebar att alla komponenter fanns på plats  frukostbordet när vi skulle äta vår traditionella helgfrukost. 

Vår traditionella helgfrukost.

I

Vill du matas av en robot?

Vackert, men...

Ta plats i kön.

                               

Ja, hur ska samhället klara av oss som kommer att utgöra den så fruktade äldreboomen?  Det avhandlas i en artikel i NA idag. Ett uttalande av kommunalrådet  Rasmus Persson (C) i Örebro gör mig fundersam på hur jag ska se på min annalkande ålderdom. 

På frågan vad som görs för att klara av de äldre i framtiden svarar han bland annat detta: "Medicinsk och teknisk utveckling kan förändra äldreomsorgen. Jag tänker på robotar som kan mata en person och mycket annat".

Ska jag matas av en robot i framtiden? Har jag vetorätt då månne?  Kanske kan ättestupan avskrivas som en myt i framtiden.

Livet kan vara ett härligt äventyr

Jag brukar ofta titta på brittiska dokumentärer. Gärna om människor som söker nya vägar i livet. Några just nu aktuella är " En plats på landet", "En plats vid havet" och "Enkel biljett".

Såg idag ett avsnitt ur den sistnämnda serien. Det handlade om en ung familj från England som sålde allt och flyttade till Grekland. Till Kreta och den lilla gudsförgätna byn Vrouhas, inte långt från turistorten Agios Nikolaos på nordöstra Kreta. Där bestämde dom sig för att av en "ruin"/gammal obebodd byggnad bygga upp en liten rörelse med boende för människor som söker det genuina Grekland framför boende på charterhotell.

Fascinerande att se personer som har en dröm och vågar "go for it". Att få följa den mödosamma vägen att kunna ta sig fram i ett helt nytt land, med en helt annan kultur, andra levnadsregler, ett helt annat levnadssätt. Dessutom med en administration som fortfarande kräver massor av underskrifter och stämplar. Andra egenheter kan också vara svåra att förstå, t ex när byns ende beslutsfattare i en viss fråga är borta och plockar oliver eftersom det är skördetid. Då blir inga beslut tagna och då kan t ex ett bygge få stå stilla under en tid. Jag förstår när jag ser dylikt hur viktigt det är att planera väl och ha lokal expertishjälp för att ta sig fram i den okända byråkratin.

Hade det varit för 30 år sedan skulle jag kanske själv försökt, men då var jag inte lika mycket entreprenör och äventyrare som idag. Jag älskade att åka till Grekland men skönast var att komma hem till tryggheten igen. Entreprenör och äventyrare är kanske lite väl starka epitet för mig att ens idag göra anspråk på men jag har ändå de senaste åren, olikt mitt tidigare jag, tagit steg där jag inte riktigt vetat var jag skulle hamna med foten i nästa steg. Så illa som jag går så vet jag knappt det ändå, men..... Ja, du förstår kanske vad jag menar.Jag har hittills hamnat rätt och tryggt med varje steg jag tagit.

Jag och D gjorde "vår stora flytt" för tre år sedan. Ja, förvisso bara 2 mil bort men ändå till en helt annan plats, ett helt annat liv. Ja, det blev ju t o m en helt annan kommun. Från Örebro till Lekeberg. Från en plats i stan till ett liv på landet.

Skilda världar

Så här ser det ut ibland när jag sitter i växthuset och blickar upp mot himlen. Ett flygplan passerar på väg till till eller från Örebro flygplats som ligger c:a 8 kilometer härifrån.

När vi flyttade hit ut på landet för tre år sedan trodde många att vi skulle störas av flygtrafiken. Men icke, det känns enbart häftigt med denna kontakt till yttervärlden. Dessutom är inte trafiken särskilt tät. Det är bara 2-4 flygningar per dygn som jag registrerar.

Inte vid något tillfälle har jag, som förr, längtat efter att ha suttit i planet på väg mot sydligare nejder. Sådana önskningar har jag inte längre eftersom jag inte kan tänka mig vara på en bättre plats än vad jag nu är.

Skulle längtan till mitt favoritresmål Grekland bli alltför stor så ordnas det lätt genom att D tillagar en grekisk sallad som ackompanjeras av tzatziki, Ouzo och Retsina. En måltid som förstås avnjuts i växthuset.Ljuvliga kvarter med växthuset, gäststugan och trädgårdsförråd/vedbod.

Vårruset i Örebro

Fotot ovan är av D när hon kom hem efter att ha deltagit i Vårruset i Örebro. Hon deltog tillsammans med Sara och hennes personal på cityHUND. Dom hade alla sminkat sig som olika hundar. D hade förstås sminkat sig som vår bullmastiff Nelson. Här ser du på en av bilderna Sara nr. 542, Linda 544 och Annika 545.

Det kontantfria samhället

Ja, rubriken kanske inte är så fjärran.I ett samarbete mellan bankerna, handeln, Brottsförebyggandet rådet, Örebropolisen och City Örebro så är Örebro stad först ut med att satsa på en kontantfri dag. Även om det är nåt år sedan jag senast handlade med kontanter så känns det ändå konstigt. Men, så är det med utveckling, den känns inte alltid naturlig och rätt men leder förhoppningsvis till ett bättre samhälle.

MoDo tillbaka på banan

MoDo krossade Mora och har nu saken i egna händer för att vara kvar i Elitserien. Nu har MoDo "bara" Örebro och Södertälje kvar att besegra innan dom kan andas ut.

Växjö fullbordade igår sin "Åshöjden" och är klara för Elitseriespel med två omgångar kvar av kvalserien. Imponerande!

Dessutom, i morgon startar slaget om SM-titeln när Färjestad och Skellefteå drabbar samman i den första SM-finalen.

Kan jag hoppas på att MoDo blir kvar i Elitserien och att Skellefteå tar SM-titeln? Det skulle vara mumma för mitt Norrlandshjärta.

MoDo hockey i utförsbacken

MoDo glider så sakteliga ut ur ishockeyns finrum. Ännu en förlust, igår mot Rögle.

Det här är notan dom får betala för att alltför länge ha klamrat sig fast vid dom gamla överåriga spelarna.Detta i stället för att ha fortsatt bygga på det dom en gång varit bäst på, att plocka fram unga lovande spelare som dom sedan förädlat till nya stjärnor. Inte för intet har MoDo haft epitetet "ishockeyns plantskola". Nu gäller det att starta om från grunden och börja med att förädla jorden där plantorna ska växa.

Det håller inte att kortsiktigt satsa på ett snabbt återtåg genom att köpa in några f. d. stjärnor på väg utför. Titta bara på Leksand, även dom en gång en "ishockeyns plantskola", som i år inte ens nådde kvalserien. Dom har satsat, och satsat, och satsat igen. Kortsiktigt, med dyra värvningar som inte levererat vilket gjort att dom nu bara stampat sig än längre ner i den Allsvenska dyn.

MoDo:s kräftgång är förstås inte helt oväntad, fallet har varit på gång i några år nu och förr eller senare inträder förstås sanningens minut.

Växjö däremot går som tåget mot Elitserien och gav igår Södertälje en knäpp på näsan.
Det är nog bra för ishockeyns framtid med ett helt nytt lag i Elitserien. Växjö kan ju dessutom behöva nåt nytt då det är länge sedan Öster försvann ur fotbollens finrum.

Södertälje och MoDo har lindansat länge nog nu så dom mår kanske bäst av några säsonger i Allsvenskan. Dom kan fungera som publikmagneter där under några säsonger. Kul också för de mindre klubbarna att få besök av gamla storheter.

Örebro som igår ånyo åkte på pumpen, denna gång mot Mora, får väl vara med och lära denna gång. Förhoppningsvis fortsätter dom sin långsiktiga satsning.

Jag har ett mantra som jag använt i mitt arbete med ungdomskriminalitet. Det lyder "tidiga insatser - långsiktigt tänkande". Det är en ledstjärna som håller även i idrottens värld. Att satsa på ouick fixes leder inte till långsiktigt hållbar utveckling.

Nej, nu är det bäst att jag avslutar mitt inlägg, annars är risken att jag glider ifrån ämnet och ingen kommer ihåg att inlägget skulle handla om ishockey.

Anspråkslöst så det förslår

Läser i Nerikes Allehanda om platsen "Ingenting" utanför Örebro. Läser sedan en av de bloggar jag följer om ett par som stannade till och fikade och pustade ut efter en bergstur med bil. Dom stannade på bergsplatån Bara. Det är i Grekland där Bara förstås har en annan innebörd, men ändå. Ingenting och Bara, vilka ljuvligt anspråkslösa namn på platser. Nu när tanken är programmerad så kommer jag säkert att hitta flera platser med anspråkslösa namn. Har du sett nåt bra anspråkslöst ortsnamn?

Getingstorp från ovan

Här är några bilder från förra söndagen då D nyttjade en av sina 60-årspresenter och var uppe på en timmes flygtur här över våra hemtrakter och över Örebro. Det är intressant att se sitt hem så här från ovan. Fotot ovan visa stora delar av vår hemby Södra Folkavi. Inte besvärande tätbebyggt direkt. Nej, befriande öppet.Vackert dessutom.
Fotot ovan och de två nedan visar vårt Getingstorp ur lite olika vinklar.

Polisen, hallå, hallå !

Polisen synes ha problem i sin organisation. Här är tre exempel:

- den kvinnliga larmoperatören som säljer telefonsex

- polischefen i Örebro som snodde en halvpanna whisky på Systembolaget
Ingen av dessa båda verkar heller speciellt bekymrade över sitt handlande.

- Örebro har under det senaste året varit en otäck och osäker stad för kvinnor då 25 kvinnoöverfall förblivit ouppklarade. I söndags skedde tre nya överfall och på måndagen kunde polisen gripa en misstänkt som nu häktats för ett flertal av överfallen och också erkänt en grov våldtäkt.
Det bekymmersamma i detta ärende för polisen är inte bara att brotten förblivit ouppklarade under lång tid. Minst lika besvärande är att polishuset verkar läcka som ett såll då viktiga uppgifter från utredningen finns i media innan polis eller åklagare gått ut med uppgifterna. Uppgifter som polis och åklagare dessutom uttryckligen sagt att man inte vill kommentera.

Varje organisation består av ett antal individer och det räcker att en enda individ tycker sig kunna köra sitt eget race och gå vid sidan av regelverket för att hela organisationen skall komma i gungning, en hel yrkeskår kunna bli ifrågasatt och kollegor felaktigt bli misstänkliggjorda.

Inte bra. Polisen bör få koncentrera sig på att lösa brott och inte behöva ägna sig åt spaning i de egna leden.

Dagen efter - vad händer nu?

Det blir intressant att följa den fortsatta utvecklingen i det knepiga parlamentariska läge som uppstått i Sverige efter gårdagens val. Jag noterar att det också sker förändringar i min hemkommun Lekeberg och i min förra hemkommun Örebro.
Vem kommer att samarbeta med vem?

V75-godis

Detta är ett inlägg bara för dig som ser direktsändningen av dagens V75 på Örebro. Annars förstår du inget av det jag skriver.

Hur kunde experten Micke Nybrink få Nisse Knife att vara förstahäst i reservinträdet i V75:1?
Vem som vann V75:1? Jo, Nisse Bean. En av mina favoriter, som jag spikat förstås. Såg förresten ut som "dött lopp" på målfotobilden i TV.

Rätt intressant förhandsanalys av Björn Goop beträffande Baht Launchers chanser inför V75:2.Baht Launcher vann, efter 13,5 första tusen. Jag hade 2:an och 3:an med på mitt system men tyvärr inte vinnaren.

Oj, vilken salva Örebrotravet fick av Björn Goop m. fl. inför starten av V75:3.
Björn Goop vann igen, med Global Investment, från bakspår dessutom.

V75:4 härnäst. Ska Björn Goop vinna från bakspår igen , med Mils You Love?
Med 2 rätt efter 3 lopp så är det inte så intressant, men jag har ändå spikat Royal Neo.
Det gick bra men ändå är jag besviken med bara tre rätt efter fyra lopp då jag ändå satt två spikar (vinnarodds 7,64 resp 5,13 ).

Dags för ett vinnarspel kanske? Har känsla för Ågårds Anna i V75:5. Är nog rätt ensam om det , men so what.....
Inget bra spel.

Dagens Dubbel, inte så gångbart med superfavoriten Raja Mirchi i första kanske , men ändå nästan 25 ggr med Frillan Filiokus i andra. DD: 3-1.

Inte denna gång heller. Tyvärr. Men nästa lördag är det dags igen, Bergsåker som är lite av gammal hemmabana. Dannero är hemmabanan.

Bergsåker var för några år sedan en riktig skrällbana med stora utdelningar. Så har det inte varit på senare år, men det kanske är dags igen nästa lördag. Jag ska i alla fall göra ett nytt försök.

Försäkringskassan, kommunen och LSS. Individen då?

Jag läser i NA idag att Försäkringskassan i Örebro län är snålast i landet när det gäller assistansersättning. Här har också en större andel fått sin assistansersättning reducerad.

Ja, det här är ett område som alltid kommer att vara omstritt. Var och en som på något sätt berörs av LSS upplever sig i något skede fel behandlad och missförstådd. Detta påstår jag av egen erfarenhet. Att Försäkringskassan genom regeringens stramare lagstiftning och regelverk tvingats till en kundfientlig hållning är allom känt.

Ser i samma artikel Örebro kommuns ansvarige för LSS uttala sig. Om vad har jag svårt att förstå. Det är mest ett allmänt pladder utan genomtänkt strategi. Han skyller som kommunens representant på Försäkringskassans sätt att räkna om hjälpbehov till tid och dessutom på staten som vältrar över kostnader på kommunen. Ett inte speciellt adekvat resonemang just i detta sammanhang. Kommunens sätt att räkna stöder sig på något som kallas ADL-taktonomi och beskrivs som en snarast exakt vetenskap.

Jag vet vad denna ADL-taktonomi innebar när jag själv utsattes för den för c:a 10 år sedan. Det innebar att en person skulle klocka mig exakt på sekunden i alla de göromål jag som människa hade under ett dygn. Redan då såg jag detta förfarande som oetiskt, kränkande och vilande på en intelligensnivå under noll.
Självklart tillät jag inte denna förnedrande behandling.

Som sagt, 10 år har gått men inte mycket synes ha förändrats. Stackars människor som är i behov av assistans och stackars människor som jobbar med dessa frågor och tror på vad dom gör. Snarast tragiskt.

Politik, politik, politik !

Det är intressant att i dessa dagar följa de politiska partiernas kamp för framgång i höstens val. Med Almedalsveckan i antågande och bl. a. Kd:s riksting i Örebro på agendan så överöses vi av tankar, målsättnigar, förhoppningar och löften inför framtiden.
Jag tycker att det är intressant att försöka utröna vad det sagda står för. T. ex. Kd:s 13 steg för ett mänskligare Sverige:
1 låt familjen bestämma mer - Visst, familjen är ju helig för Kd, men inte alla familjer är idealiskt sammansatta eller ens förmögna att bestämma själva, så här behövs omfattande stödinsatser.
2 äldre har rätt till respekt - Yngre också, hoppas jag.
3 tryggare vård utan köer - Självklart. Är vårdapparaten verkligen så ineffektiv att detta kan kramas ut ur nuvarande resurser eller blir detta bara en from förhoppning?
4 alla som kan ska få jobba - Och få lön.
5 fler företag ger fler jobb - Visst är det så.
6 ingen ska behöva vara rädd - Håller med, men... Kanske lika bra att slå till och lagstifta mot rädsla.
7 tryggare barn lär sig mer. - Absolut, och här ska det satsas kraftfullt.
8 eget sparande är också välfärd. - Tveklöst. Förutsatt att man har nåt att spara av.
9 välkommen till Sverige. - Visst, vi behöver influenser från övriga världen.
10 samhället är större än staten. - Och....
11 kultur är livsviktigt. - Ja, i alla fall viktigt. Livsviktigt är tak över huvudet och mat på bordet varje dag.
12 en stark röst i världen. - Ja visst, men det bestämmer vi ju inte enbart själva.
13 tänk på nästa generation. - "Tänk långsiktigt" är något som all offentlig verksamhet skall präglas av.

När jag läser mina egna kommentarer så märker jag att jag tar de 13 stegen på allvar men raljerar så smått över några av stegen. Förutsatt att jag rätt förstått varje steg så sympatiserar jag med den bakomliggande tanken bakom varje steg.

Visst är de 13 stegen en jättebra grund att stå på, en viljeinriktning som ett politiskt parti behöver, men..Politik får inte bara bli slagord, affischer och tryckta T-shirts. Den verkliga politiska gärningen är ju genomförandet, att det blir som man säger. Det är också först då som den vanlige medborgaren märker av politiken i sin egen vardag. Vid köksbordet, på jobbet, etc.
Att ha dessa höga ambitioner som de 13 stegen ger uttryck för kräver väl skolade, kloka och förnuftiga partiföreträdare, inte partiarbetare som springer omkring med tryckta T-shirts med de 13 stegen.
Jag hoppas att motivationen, drivkraften och uthålligheten står i paritet med den i de 13 stegen uttryckta ambitionen och önskar Kd lycka till i sitt arbete. Lyckas dom så kommer vi onekligen att leva i ett mycket bättre och mänskligare Sverige.