Nu åker även Nelson Jeep

Du kanske läste mitt inlägg om att Nelson vägrade åka i vår nya bil, en Jeep Patriot. Det här har förstås orsakat lite olägenheter då D fått ta vår C 5:a för att få honom med till jobbet på cityHUND på dagarna. Några dagar har han fått stanna hemma men det går ju inte i längden då han har ett jobb att sköta och matte behöver 4-hjulsdrivet på vintern. Dessutom kan jag inte ge honom de promenader han behöver.

D har tålmodigt tränat med Nelson och förstås belönat hans framsteg. Så, plötsligt var det som hans ovilja/rädsla för Jeepen släppte och han hoppade in. Förstås lockade ett smaskigt ben inne i skuffen. Målet är därmed uppnått, han accepterar att åka Jeep och matte har än en gång visat sig uthålligast.
Nåt återfall torde vi dock få räkna med men är vi bara konsekventa så sitter det så småningom.

Vårruset i Örebro

Fotot ovan är av D när hon kom hem efter att ha deltagit i Vårruset i Örebro. Hon deltog tillsammans med Sara och hennes personal på cityHUND. Dom hade alla sminkat sig som olika hundar. D hade förstås sminkat sig som vår bullmastiff Nelson. Här ser du på en av bilderna Sara nr. 542, Linda 544 och Annika 545.

Alla Hjärtans Dag

Idag jobbar D och Nelson hemifrån och ska inte åka in till jobbet på cityHund. Då känns det extra lyxigt för oss alla tre att inte behöva kliva upp kl. 05.15 utan få sova ut så länge vi vill. Skönt tycker inte minst Nelson som är en riktig sjusovare. Efter att ha hämtat tidningen med matte så blir det gemensam vardagsfrukost. Senare idag ska vi äta Fakés. En grekisk vardagsrätt, järnrik och nyttig som jag hittat på en blogg, Grekisk sallad, jag följer.

Riskfyllt för hundpromenerare

Idag är det vad vi brukar kalla svinhalt ute. Då är det extra riskfyllt att gå på hundpromenad. Nelson verkar dock förstå detta och tog det väldigt lugnt på morgonpromenaden efter morgontidningen. D har förstås sina Icebugs vilket gör promenaderna något säkrare. Nu måste D, Sara och övriga på cityHUND ta det extra försiktigt de närmaste dagarna.

Nelson fyller 2 år

Tänk så tiden går. Nelson som kom till oss den 13 mars i fjol fyller idag 2 år. Ovan ser du honom på bild på sin arbetsplats, hunddagiset cityHUND i Örebro där han och matte jobbar.

Hunden är människans bästa vän

/>







I dagens Nerikes Allehanda finns ett härligt reportage om cityHund, ett nystartat och trevligt hunddagis i Örebro. Förutom min Darling och hennes dotter Sara som driver dagiset så jobbar Nelson där varje dag. Jobbar och jobbar, följer med matte då. Han kan nog betraktas som lite av klassens ordningsman. Leker gärna med små nykomlingar men låter sig inte ryckas med i de alltför vidlyftiga utspelen. Matte säger att han har det norrländska lugnet. Kan också uttryckas som "sådan husse sådan hund".

Hund och katt och liv på mack.

Rubriken kan lätt tolkas fel. Jag har dock inget stridbart i tanke. Jag har alltid betraktat mig som en kattmänniska och har haft katt så ofta som möjlighet givits genom åren. Det började med en raskatt som jag inte ens minns namnet på. Han, eller var det hon, blev dock inte långlivad då inomhusvistelse var något helt främmande för denna varelse. Det här var före kattlådans tid men denna egensinniga katt gjorde snabbt min säng till sin "kattlåda" vilket förstås omöjliggjorde vidare boende i vår familj. Vid denna tid hade jag precis börjat skolan.
Nästa katt var en vit bonnkatt som hette Kurre. En underbar varelse som älskade att ligga på disken på vår bensinmack (Shell) och där bli omhuldad av kunderna. På lördagkvällar när danslystna till fots lämnade Folkets Hus i Näsåker så roade han sig med att ligga i diket och hoppa fram för att påkalla uppmärksamhet /"skrämmas" när dom passerade förbi hos oss.
På den tiden användes mycket trassel på en bensinmack. Vi hade trassebalarna nere i källaren på macken och där grävde Kurre gärna ner sig så att han blev ett med trasslet.
Efter Kurre blev det kattlöst en tid. Istället kom en underbar lapphund vid namn Argus att bli vår nya familjemedlem.
Vid den här tiden hade vi flyttat från Näsåker till Sollefteå och hade en större och modernare bensinmack. Jag kommer ihåg att vi var först med att ha öppet till kl. 24.00. Varför ? Kortautomater var okända och sedelautomater på gång att införas. Vid den här tiden var det vanligt med soppatorsk och att kunder kunde komma och ringa på hos oss när som helst på dygnet för att få tanka. Vi bodde rakt över gatan från macken. När jag vid 15-16 års ålder började sköta macken själv någon gång så räknade jag dagskassan vid stängning och tog pengarna och åkte moped ner till Sollefteå centrum där jag lade penningpåsen i bankens servicebox. Vem skulle våga göra detta idag ? Tänk så tiderna förändrats. Jag kommer ihåg att bensinen vid den här tiden kostade 75 öre/liter. På den tiden gällde full service. Hjälpa till att tanka förstås, kolla olja, kolla lufttryck i däcken, putsa rutor. Sedan kunde vid tankningstillfället tillkomma att byta lampor, tändstift, fläktrem etc. Saker som jag som bilägare idag inte kan göra själv.
Vad gjorde då Argus? Jo, han satt mestadels på en snöhög utanför macken och skällde som lapphundar plägar göra. Argus blev också hjälte när han vid en fiskeresa uppe i Norrland gjorde omgivningen uppmärksam på att en hundkompis till honom åkt iväg på ett isflak som lösgjort sig. Hundkompisen kunde räddas och historien fick ett lyckligt slut och Argus blev omskriven i ortstidningen.
Nästa katt var en svart bonnkatt vid namn Sotis och då var jag utflugen till Uppsala och mina föräldrar hade avslutat mackägarlivet och bosatt sig på landet. Sotis fick alltså bo där katter helst bör och vill bo, på landet.
I Uppsala skaffade jag så småningom katt, en bonnkatt vid namn Frida. Hon fick bo i villa och vara ute i koppel. Hon sa att hon trivdes men jag undrar?
Kommen till Örebro så blev jag med katt igen. Detta efter en stroke och 3 månaders sjukhusvistelse. Darlingen visste min vurm för katter och tyckte att jag behövde sällskap. När vi besökte uppfödaren i Degerfors så lösgjorde sig en liten kaxig herre från övriga kullen och kom fram till oss och sade.- Mig ska ni köpa, jag vill bo hos er.Så blev den korthåriga britten en av oss. Han fick heta Buddha. Han fick börja som innekatt i lägenhet, fick sedan vara ute på sommaren på vårt sommarställe. Det passade honom bra eftersom han inte gillade stöket och trafiken i stan. Sedan ett år tillbaka är han liksom vi boende på landet så nu är vi alla i vår rätta miljö. Han avstår dock gärna att gå ut under vinterhalvåret, en egenhet som han delar med sin husse. Inom ett halvår så ska vi ha en familjemedlem till om allt går enligt planerna. Vi har bokat oss för en hundvalp, en bullmastiff.
Hundsnack dominerar vardagen hos oss idag. Detta då Darlingen ska börja jobba på hunddagis. Sara öppnar nämligen hunddagiset cityHUND i Örebro i nästa vecka. Utöver detta så ska Darlingen gå en hundinstruktörsutbildning för att bli fullärd på hundar. Rubriken håller alltså till en del, Hund och katt. Liv på mack är dock något som tillhör det förgågna men något Darlingen och jag har gemensamt då även hon som 15-16-åring jobbade på bensinmack. Måste varit ovanligt för tjejer på den tiden. Lika barn leka bäst ....
Tänk så tiderna förändrats.