Efterlängtad post

Läsning för livsnjutare och alla som
inte ännu nått därhän.

Igår kom den. Med posten. Mitt exemplar av boken Canasta, mandelmusslor & sirliga öron. Min bloggvän Livsnjutarens författardebut. Tack Pär! Det föll sig så väl så att jag fick paketet direkt ur lantbrevbärarens hand då han just var i färd med att dela post när jag kom susande med elmoppen ner till soptunnan. Belägen inte alltför långt från vår postlåda. Det är en speciell känsla att vara igenkänd av brevbäraren så att denne väljer att överräcka min post direkt till mig i stället för att opersonligt lägga den i vår låda.

Det blev en snabb hemfärd med elmoppen och snart satt jag nyfiken vid köksbordet. Med näst intill julaftonstindrande ögon öppnade jag paketet, beskådade boken, njöt av titeln och dess samklang med omslaget varefter jag försiktigt öppnade boken och började bläddra mig igenom den. Läsa den, det ska jag göra när jag är därtill förberedd, på en särskild plats och med något njutbart i glaset. Jag ser fram emot denna stund. Snart är den här.

Jag känner att min läslust är på väg tillbaka.

Även D vill känna på boken, bläddra i den, kort ögna igenom den. Hon blir förtjust av det hon ser och framför sin önskan att oxå hon ska få läsa den. Självklart får hon det.  Efter mitt  hastiga påseende kan jag konstatera att det här är en bok som mycket väl lämpar sig för två att "samtidigt" läsa då jag kan börja läsa den, lägga den ifrån mig  nån dag och sedan återkomma utan att ha tappat något.  Med glädje återkomma till stunder av vällust.

Då jag ännu inte börjat läsa boken så ska jag inte ge mig in i för mycket recenserande redan nu. Även om det är svårt eftersom det är en bok som talar till mig från första stund jag håller den i min hand.

Fransk afton

För en tid sedan skrev jag ett inlägg med Mireille Mathieu i huvudrollen. Inlägget tillkommet efter gåvor jag fått mig tillsända från bloggvännen Livsnjutaren. Igår var det dags för den franska afton jag då förutspådde. Mat, musik,minnen och Mireille Mathieu. Mmmmm! Allt denna afton med franska förtecken. Huvudmålet intogs som brukligt i vårt kök.  Till desserten förflyttade vi oss till Sinnesrorummet. Under måltiden lät vi oss ackompanjeras av Mireille Mathieu.

Vegetarisk Boeuf Bourguignon.

Ett lyckat vinval visade det sig.





Tulpaner och Mireille Mathieu.
Två glädjespridare.



Dessert: Vinkokta päron med lätt-
vispad grädde och slånbärslikör.

Samma som ovan men
med Calvados.

 



Nelson och Sigge deltog förstås i
vår franska afton.

Efter måltiden gick vi en våning upp och tittade på en till DVD konverterad videofilm från vår bilresa genom Frankrike i augusti 2000. Första och sista frågan vi ställde oss var denna: "hur hittade vi ut från Charles de Gaulle-flygplatsen med vår hyrbil" och "hur hittade vi tillbaka till exakt samma uppställningplats" på svindlande höjder i ett av de många P-garagen. Hittade gjorde vi i alla fall. Hur är dock fortfarande lika outgrundligt.

Tiden däremellan bilade vi genom Frankrike. Vi passerade, besökte och bodde på platser vi aldrig tidigare hört talas om. Vi använde oss inte alltid av det officiella vägnätet. Inte sällan körde vi på kostigar mellan byarna. Vi övernattade på hotell av den mest varierande karaktär. Allt från mycket enkla till anläggningar av absolut toppklass. 

Likartad variation var det på restaurangerna.  Vi hittade en klart lysande stjärna, La Grimoleé i Val de Vienne. Den bästa restaurang jag någonsin besökt, belägen "in the middle of nowhere". La Grimoleé var inte bara en restaurang blev vi varse. Det var oxå en förstklassig restaurangskola. Här åt vi en 7-rättersmiddag som hade blivit 9 rätter innan måltiden var till ända. Här åt jag för första gången sniglar. En riktig delikatess. Antagligen utstrålade vi både vällust, njutning och hunger eftersom vi blev bjudna på två extrarätter så att det  slutligen blev ovan nämnda  9-rättersmåltid.  

Efter att morgonen därpå ha avnjutit en överdådig frukost så  tog D och jag en båttur på Viennefloden innan vi reste vidare. Det var ingen grupptur på floden utan D och jag var de enda passagerarna på den lilla båten med elmotor som ljudlöst gled fram på floden. Det var fascinerande att följa djurlivet längs floden. Det kändes som att promenera genom djurens eget vardagsrum.  Ett av dessa himmelska ögonblick man kan få uppleva. En lisa för själen som för alltid finns klistrad på näthinnan.

Tack Livsnjutaren som inspirerade till denna franska afton.

Kvällen avslutades med att
vi tittade på en DVD
från en av MM:s konserter
på Oympia i Paris.

PS Jag är ledsen för inläggets lite röriga layout. Av någon anledning så vill bilderna inte lägga sig där jag placerar dom utan dom väljer själva plats utan hänsyn till mina

önskemål.

Har du kanske ett tips på hur jag ska komma till rätta med bildplaceringsproblematiken.

Franska toner från givmild bloggvän

"Den unga damen från Avignon"

 "La demoiselle d'Avignon"

För en tid sedan kommenterade jag detta inlägg hos Livsnjutaren på bloggen Si otium est. Det handlar om den franska sångfågeln Mireille Mathieu .Kommentaren ledde till att jag igår med posten fick CD:n "Son grand numero" och två DVD från MM:s jubileumskonserter på Olympia i Paris i  november 2005. Konserter som hon gav för att fira 40 år som artist.

Dessa gåvor från Livsnjutaren ska D och jag njuta av i samband med att vi  arrangerar en "fransk afton"  här hemma. För att ännu mera komma i rätt stämning så tittar vi nog oxå på den DVD med konverterade videofilmer som följer vår bilresa genom Frankrike i augusti 2000. En oförglömlig upplevelse  då vi bilade runt på den franska landsbygden och avnjöt Frankrike i dess allra bästa former. Aldrig har det varit så njutbart att köra bil i helt främmande miljöer.

Denna Frankrikeresa var D:s 50-årspresent till mig. Tala om oförglömlig present. Ett underbart gemensamt minne att ha. Allra helst som vår tillvaro totalt förändrades 9 månader senare då jag fick min stroke som ledde till att utlandsresor inte längre var möjliga. Härligt då att kunna "resa" på annat sätt.

Visst är det fantastsiskt med bloggvänner. Tack Livsnjutaren!