Inte som alla andra

Eller tvärtom kanske.

Viktigast att du är den du är.

Nu på förmiddagen tittade jag på Malou efter tio i TV 4. Skälet till mitt intresse var att lyssna till Pelle Sandstrak och hans liv med Tourettes syndrom. Så mycket vi kan lära oss bara genom att lyssna till människor med olika typer av svårförståeliga åkommor/diagnoser.  Ofta diagnoser som vi tycker väldigt mycket om, men som vi kan väldigt lite om.

Jag har efter min stroke 2001  ägnat huvuddelen av mitt arbete åt olika typer av neuropsykiatriska funktionshinder med särskilt fokus på ADHD och har lärt mig massor av detta. Likväl har Kriminalvården tillägnat sig kunskap på området och är idag bland de ledande i behandlingsarbetet.

Varför skriver jag då ånyo om detta? Ja, skälen är flera. Dels tycker jag förstås  att det känns bra att kunna tänka tillbaka på att jag gjort insatser som faktiskt gör skillnad för andra människor. Men allra viktigast tycker jag att det är att påminnas om att människor som till följd av olika diagnoser får svårigheter i vardagen ändå har något att erbjuda. Något som t ex inte jag har. En diagnos är inte bara en belastning och ett hinder, den kan likväl vara en tillgång och en möjlighet. 

Alla har vi något att lära av varandra, alla kan vi påverka varandras växande. Men, det krävs lyhördhet och förmåga att gå utanför oss själva. Det krävs att vi anstränger oss och intresserar oss för andra människor. 

Göran Hägglund är en fegis

Jag blir så trött på Göran Hägglunds självgodhet. Ständigt upprepar han att Kd är ett parti för den lilla människan, ett parti som ser individen och vill att varje människa själv ska få bestämma sina val i livet. Det låter onekligen vackert men klingar illa då denna omtanke om individen blir ett sätt för Göran Hägglund och Kd att inte tycka till om någonting eftersom politiker inte ska bestämma över människors vardag. Vad ska politiker då göra ? Människors tillvaro består ju faktiskt till huvuddelen av just vardag.

Senast igår hos Malou i "Efter tio" på TV 4 vecklade Göran Hägglund ut Kd:s politik, eller snarare ickepolitik. I bland annat en diskussion kring Susanna Alakoskis senaste bok "Håpas du trifs bra i fengelset" så framgick ånyo att Göran Hägglund tror att alla i Sverige har en trygg och bra situation och därmed kan göra sina egna goda val i livet. Så är det inte Göran Hägglund. Det finns faktiskt även idag ett "fattigSverige" där många inte har några valmöjligheter utan får nöja sig med vad som bjuds, om nu någonting bjuds.
Just för dessa människor är det viktigt att politiker tar både strid och ställning och inte bara avhänder sig ansvar med hänvisning till individens egna fria val. Det är både fegt och falskt.

Ord måste vägas, inte bara räknas.