Skrämmande uppgivenhet av samhället

Allt fler unga går på aktivitetsersättning, tidigare förtidspension, enligt en aktuell rapport till Socialförsäkringsutredningen.

Visst, jag är medveten om att många unga p g a bristande utbildning och medicinska problem har svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Jag har själv nära kunskap om ungdomar som hamnat i denna omöjliga sits och kommit i kläm i systemet. Ofta ställs krav på en nivå som de inte klarar av och ofta är flera myndigheter/aktörer inblandade. Aktörer som inte kan stava till ordet samverkan.

Ungdomar i denna bekymmersamma situation har vare sig ork eller förmåga att på egen hand slå sig fram och upplevs till slut som "hopplösa fall" som då sätts på aktivitetsersättning och mer eller mindre överges. Det innebär att de kommer allt längre bort från möjligheten att någon gång få en meningsfull sysselsättning. Detta trots att syftet är det motsatta.

Rapporten visar att låg utbildningsnivå, arbetslöshet och dåliga uppväxtvillkor alltför ofta leder till förtidspension. Men den formella orsaken är många gånger en medicinsk, psykiatrisk diagnos. Hela 73 procent av ungdomarna har sådana diagnoser, bland annat autism, adhd och Aspergers syndrom. Varför ska dessa diagnoser innebära "förtidspension"?

Att ha en sådan diagnos innebär ofta att du har svårigheter att klara av ett vanligt arbete, att klara av vardagliga rutiner. Men, det innebär oxå att du har andra gåvor och kunskaper som rätt använda skulle kunna innebära en meningsfull sysselsättning.

Detta kräver dock att det finns kunskap om dessa diagnoser hos de personer som arbetar med att försöka hjälpa ungdomarna och att det oxå finns en sådan kunskap på t ex den arbetsplats där ungdomarna får prova på ett arbete eller får en praktikplats. Finns inte denna kunskap och förståelse hos omgivningen så kommer dessa ungdomar att stapla misslyckanden på varandra och snart har de då hamnat i "hopplösafallfacket". Vad det i förlängningen kan leda till vet jag alltför väl efter att ha arbetat 36 år i Kriminalvården, varav lång tid med just ungdomar och de senaste 10 åren särskilt med fångar med neuropsykiatriska funktionshinder.

Jag blir både upprörd och bedrövad av att ungdomar i Sverige på detta sätt kan överges.

Hoppsan - Centern överraskar

Förslaget om att ersätta aktivitetsersättning med en samhällslön tycker jag är bra. Att leva med ett funktionshinder är tillräckligt svårt ändå, utan att det också ska bli en ekonomisk belastning för föräldrar och närstående.

En reform som denna tycker jag har hög prioritet. Personer med en funktionsnedsättning av den arten att de aldrig kan förväntas få ett vanligt jobb behöver allt stöd de kan få för att ges möjlighet att kunna leva ett så normalt och i samhället integrerat liv som möjligt.

Det som överraskar mig är att det är Centern som lyfter fram denna fråga. Maud Olofsson har ju inte gjort sig känd för att lyfta fram de mjuka frågorna under senare år.

Är det så att man nu inom Alliansen försöker stärka de partier som svajar genom att låta dem "få äga" ett antal frågor/reformförslag som i allt väsentligt kan uppfattas positivt i väljarkåren. Visst är det taktiska rävspelet inför valet igång på riktigt nu.

Intressant med lite nya grepp och fullt förståeligt att man gör på detta sätt för att stärka de partier som inte går så bra. Det gynnar i slutänden hela Alliansen. De rödgröna gör förstås på liknande sätt. Ska inte Kd få nån go fråga snart?