Förändringar - ett hot mot demokratin?

Inte alla förändringar är lätta att förstå,
men vill man  så går de flesta att förstå.

 

Denna artikel gav mig uppslag till dagens inlägg.
Inte sällan ändras företeelsers och verksamheters benämningar. Ett nytt namn för att betona en förändring, för att det ligger rätt i tiden, eller av någon annan orsak. Kan det också vara ett led i att märkvärdiggöra nyheten? Att göra det svårbegripligt för vanligt folk.  Så att politiker och de närmast berörda är de enda som begriper.  Riktigt så illa vill jag inte tro att det är.

Praktik som en del i en utbildning förstår alla vad det är. Vad jag inte visste var att praktik sedan 2001 benämns VFU= Verksamhetsförlagd utbildning.  Ändringen  från praktik till VFU gjordes för att "illustrera en djupare förändring i synsättet på utbildningens praktiska förankring". OK, det  beskriver en praktik/VFU som ingår i en utbildning du genomgår.  Inget konstigt med det tycker jag.

Men, det finns också praktik som bara är inriktad på att ge arbetslivserfarenhet. Kallas det fortfarande praktik ?

Ett annat förändringsexempel är begreppet sjukpension som 2003 ändrades till sjukersättning.  Inte så konstigt ändå med dessa förändringar. Sjukpension betecknade ju något definitivt. Du var helt enkelt borta från arbetsmarknaden. Idag, inte minst till följd av den medicinska utvecklingen, så behöver ett sjukdomstillstånd inte vara för evigt. Detta betyder dock inte att jag ställer upp på alla delar i Regeringens s k arbetslinje. Det finns fortfarande sjukdomstillstånd som omöjliggör en återgång till arbetsmarknaden.

Socialbidrag heter idag försörjningsstöd.  Försörjningsstöd är ändå vad det handlar om och då socialbidrag med åren fått en väldigt negativ klang så kanske en förändring helt enkelt låg i tiden. När fattigvård ändrades till socialvård låg det nog oxå i tiden.

Pryo -  (praktisk yrkeslivsorientering)   blev prao ( praktisk arbetslivsorientering ). 
I gymnasiet ersätts prao med APU (ArbetsPlatsförlagd Utbildning). Inga märkliga förändringar tycker jag då de tydligt talar om vad det rör sig om.

Dagis har blivit förskola. Kan väl bero på att forna tiders dagis / daghem förändrats till en mera utbildande och skollik verksamhet, en pedagogisk verksamhet. Det krävs ju oxå en kvalificerad utbildning för att arbeta på förskola vilket tidigare dagis/daghem inte krävde.

Forna tiders ålderdomshem har  blivit vård- och omsorgsboenden. Inget konstigt med det då det idag  är så många fler  variabler än ålder som vägs in för att få plats på ett sådant boende.

Jag drar inte så långtgående konsekvenser som artikelförfattaren och ser dessa förändringar som ett hot mot demokratin. I vardagen möter jag dagligen sånt som jag inte förstår vid första genomläsning, men då kan jag ju alltid googla eller på annat  sätt försöka lära mig vad nyheten betyder.

Apropå förändringar. Den förändring jag  närmast vill se är att gårdagen förlust mot Portugal vänds till en 3-1 vinst på tisdag. 2-0 går oxå bra.

Busar vs bussar - vart är vi på väg?

Efter en händelse i förra veckan då ett gäng  vandalierade en stadsbuss i Örebro, okvädade och hotade den kvinnliga chauffören och förstås inte betalade för resan så är det nu en livlig debatt om hur Länstrafiken i Örebro ska lösa de allt vanligare problemen med "friåkning".
Kollektivtrafiken är ju en i hög grad skattefinansierad verksamhet som alla skattebetalare rimligen bör ta ett ansvar för. Att då tillämpa en "låt-gå-mentalitet" för de som struntar i att betala sin resa ter sig i mina ögon orimligt. Vilka signaler sänder då samhället ut?

Vilken blir nästa skattefinansierade verksamhet som folk struntar i att betala för? Tågresan med SJ?  Besöket på Vårdcentralen ?

Den här typen av beteendeavarter förekommer förstås runt om i landet. Mest frekvent i storstadsområden kan jag tro. Just därför bör det  tas ett nationellt grepp  för att få till stånd ett likartat åtgärdsmönster. Eller kanske är det bättre att låta varje trafikområde lösa problemet på sitt eget sätt så kanske någon kommer på en bra och effektiv lösning.Jag tror dock inte på ständigt utökad kontroll med flera kameror, väktare och i slutändan små insatsstyrkor på våra allmänna färdmedel.

Beteenden som dessa grundläggs i tidig ålder och därför återkommer jag till mitt mantra när det gäller att leda ungdomar rätt. "Tidiga insatser - långsiktigt tänkande". Allt grundläggs i familjen, på dagis, i skolan.

Bra utspel Lars Ohly

Det är inte ofta jag ställer mig bakom utspel av Vänsterledaren Lars Ohly. Att lagstifta om barngruppernas maximala storlek på dagis tycker jag dock är riktigt.

Alla vet att alltför stora barngrupper på dagis , eller för den delen elevgrupper i skolan, är negativt. Som alltid så är det de barn/elever som har särskilda svårigheter och behov som far mest illa och tidigt marginaliseras. Inte sällan går dessa barn en dyster framtid till mötes med mobbing, missbruk och kriminalitet.

Att bara säga att barngrupperna är för stora räcker uppenbarligen inte då politikerna i många kommuner inte inser att ett dylikt uttalande också kräver åtgärder. Därför kan jag tycka att lagstiftning kan vara på sin plats.

I många kommuner saknar politikerna kompetens och ägnar sin mesta energi åt att fylla den lokala pamprollen. Dessa kommuner behöver en spark i baken ock krav som man inte kan krypa undan och då är lagstiftning det enda verkningsfulla.