Det här med val och konsekvenser

Under vinterhalvåret och särskilt dagar som igår, minus 24°C, då återfinns Sigge och jag inomhus. I vårt ide. Vi är nämligen i den gynnsamma situationen att vi kan göra det valet. 

Den här utsikten från idet tröttnar jag aldrig på.

Så mycket val har Sigge ändå inte  eftersom husse och matte bestämt att han ska få en innevinter som en del i sin rehab efter olyckan i augusti. Sigge har accepterat beslutet, men skulle nog gärna vilja  gå ut och kolla av sitt revir. Det får dock anstå till våren och då kan han kanske ha Osborne med sig som sällskap. 

Jag har heller inte nåt egentligt val eftersom jag inte skulle klara många steg på egen hand där ute i snö och kyla. Så bra då att jag ändå har vårt trevliga och ombonade ide att vistas i.

Minus 18°C idag, men ändå tänker jag på 
löjtnantshjärta, kaprifol och lavendel.
Och gräsklippning förstås.

D har heller inget val då hon måste tillse att Nelson och Osborne får sina dagliga rundor. För Osborne blir det ännu så länge en kort runda på tomten där han hinner med två varv under tiden D går ett. Han får vara okopplad på tomten eftersom han lärt sig inkallning och kommer direkt när matte kallar. Nelson däremot får längre turer, en kort variant i lilla skogen eller en lång i stora skogen.

D och Nelson tillbaka efter morgonrundan. 
Jeepen står och värmer upp inför D:s veckoinköpsrunda.

Det låter kanske lite tråkigt att vi inte har något val, men tråkigt är det inte. Vi har nämligen gjort valet att bo så här och valt att ha två hundar och en katt. Och val innebär som bekant konsekvenser. Konsekvenser som det är bra att ha tänkt igenom innan man gör valen. Allt går så mycket lättare då.

Den här baksidan kan jag lätt stå ut med.

Ibland uppstår långtgående, ja t o m livsavgörande, konsekvenser utan att man gjort något eget val. Men, det är en helt annan historia.

Idag hälsar oxå vintersolen på.

Vi som går i ide

Stortomten har följt mig i många år.

Jag känner numera en särskild samhörighet med björnar som liksom jag går i ide under vinterhalvåret. Här får du en inblick i hur dom kan ha det. Hur har då jag det, i mitt ide? Jo, jag har det bra. Hur bra, ja det vet du som är en återkommande läsare av min blogg.

Idag infaller Vintersolståndet och vi har årets kortaste dag, men vad gör väl det då vi nu går mot ljusare tider.

Ut ur vinteridet

Idag är det dags för mig att för första gången denna vinter kliva ur vinteridet. Senast jag var ute för någon form av göromål var för tre månader sedan. Den 10 december i fjol var jag till min frisör. Nu är det dags för frisörbesök igen. Snön har nu smält så pass att jag klarar av att gå på grusgången ut till vår övre parkering. Lyckligtvis så har D putsat till mig vid några tillfällen i vinter. Annars hade jag nog kunnat misstas för en nyvaken björn nyss kommen ur idet.
Nu vill jag bli klippt så där befriande vårkort.

Tänk så lite som behövs för att jag ska tycka att just idag är en höjdpunkt i tillvaron.