Skrämmande verklighet

Skyldig eller oskyldig? Här kan det sluta oavsett vilket.

I mitt föregående inlägg så skrev jag om min faiblesse för dokumentärer.
Jag har nu börjat titta på en ny amerikansk dokumentärserie på TV 10, "Berättelser från dödscellen". Serien är en granskning av dödsstraffet som fortfarande tillämpas i de flesta av USA:s delstater. De rättsfall som beskrivs är på samma gång intressanta, skrämmande, fascinerande och obegripliga.

Efter varje avsnitt känner jag mig  uppfylld av såväl hopp, vämjelse som rädsla. Ska jag egentligen titta på nåt som så sätter mina känslor i svall? Ja, blir svaret på den frågan eftersom det ändå är verkligheten som beskrivs. En verklighet som jag inte kan blunda för.
Då jag själv arbetat 39 år i svensk  kriminalvård så har jag  ett särskilt intresse även för andra länders rättssystem.

Det amerikanska inte minst, bl. a.  med tanke på att de fortfarande tillämpar dödsstraff.
Jag har i ett antal tidigare inlägg berört detta.
2010 skrev jag följande i ett inlägg:
Fortfarande har 35 delstater i USA kvar dödsstraffet. Ett av de avgörande skälen för de stater som under senare år avskaffat dödsstraffet har varit kostnadsskäl. Urban Institute i Maryland har gjort beräkningar som visar att det kostar samhället 1,9 miljoner dollar mera att döma till dödsstraff än till ett långt fängelsestraff.
Ett annat minst lika viktigt skäl är den moderna dna-tekniken.  Många dödsdömda  har blivit frikända efter att dna-tester visat att de inte begått brotten de blivit dömda för.

Fortfarande är dock en majoritet av det amerikanska folket för dödsstraff. Därför är det heller ingen politiker som vågar föreslå dödsstraffets avskaffande. Men frågan kvarstår: När ska USA ta det slutgiltiga steget in i den civiliserade världen och avskaffa dödsstraffet?
Samma fråga kan jag nu ställa 5 år senare.

Nu är ju USA långt ifrån ensamma om att tillämpa dödsstraff vilket framgår bl. a. av det som  Amnesty international publicerar om dödsstraffet och dess tillämpning i världen.

Forza Italia

Denna artikel ger en inblick i det italienska rättsväsendet. Då förstår jag ännu bättre att Italien är "nästa land till rakning".

Här ligger t o m Beatrice Ask i lä

Det är inte bara i Sverige det förekommer egendomligheter inom rättsväsendets domäner.En snart 70-årig kvinna i England har dömts till fotboja för att ha sålt en guldfisk till en 14-årig pojke. Den här historien skulle väl inte ens Beatrice Ask ha kunnat bidra till , eller ?

USA -landet där allt är möjligt

Oftast så saluförs rubriken för att visa att i USA har alla möjligheter, möjligheter att uppfylla sina innersta drömmar. Tyvärr har USA också en baksida som mera sällan saluförs. Inte minst finns skäl att ha synpunkter på rättsväsendet i denna frihetens högborg. Avskräckande exempel på hur detta kan fungera är alla de barn och ungdomar som döms till långa fägelsestraff, ibland t o m oskyldiga. Ett aktuellt skrämmande exempel på detta är följande: Thaddeus Jimenez var 13 år när han greps för ett mord han inte begått. Han tillbringade 16 år i amerikanskt fängelse innan domen revs upp och den skyldige greps. Förra veckan frigavs Jimenez, bestulen på 16 år av sitt liv.

Jimenez antas vara den yngste som dömts för ett brott och senare frikänts i USA.
Han ställdes inför rätta som vuxen och dömdes till 45 års fängelse, trots att en medbrottsling vidhöll att en annan tonåring var den som skjutit och att polisen fick ett band där tonåringen erkände.
I det amerikanska rättsväsendet framkommer inte sällan uppfattningen att rättvisan haft sin gång och lagstiftningen fungerat bara någon blivit dömd. Att det alltid är rätt person som dömts blir då underordnat.
Det finns färska rapporter om att 2 225 personer som är 17 år eller yngre har dömts till livstidsstraff utan möjlighet till villkorlig frigivning.
USA har totalt mer än 2,3 miljoner människor i fängelse. Antalet fångar motsvarar 762 fängslade per 100.000 invånare. Att jämföra med Rysslands 627, Englands 151, Frankrikes 91, Tysklands 88, Kanadas 81 Japans 63 eller Sveriges 61.

USA:s baksida är något som de som kommer dit som turister eller tillfälliga besökare antagligen aldrig ser något av. Men den existerar , gömd från allmänhetens blickar.