Reflektioner i "Quick-skandalens" kölvatten

Den s k Tomas Quick-skandalen torde inte undgått någon. En av de jurister är involverad är Göran Lambertz, justitieråd i Högsta domstolen. Tidigare i veckan var det debatt i SVT 1 "Veckans brott" där så väl Lambertz som Leif GW Persson och Tomas Quick/Sture Bergwall själv deltog. Där visades också dokumentären " Kvinnan bakom Tomas Quick"  av journalisten Dan Josefsson som oxå närvarade.  Dokumentären handlar om hur psykoanalytikern Margit Norell genom handledning och terapi  kom att styra  Säters rättspsykiatriska avdelning så att den psykiatriska expertisen på Säter underdånigt och okritiskt anammade hennes teorier om minnesbortträngning trots att dessa inte hade något vetenskapligt stöd. Josefsson har också skrivit boken "Mannen som slutade ljuga"  som nämnda dokumentär bygger på.   Även justitieminister Beatrice Ask deltog och meddelade att hon tillsatt en kommission för att utröna vad som gått snett, och varför, i rättsfallen kring Tomas Quick. Men f f a ska kommissionen visa på hur dylikt kan undvikas i framtiden.

Lambertz menar t ex att media gått på en blåsning och inte förstått något av Quick-skandalen som han dessutom menar inte är någon skandal. Medias agerande har sedan bidragit till att andra oxå hoppat i galen tunna. Lambertz som kraftigt kritiserats av Leif GW Persson och ses som en rättshaverist av Bergwall själv får nu oxå svidande kritik från de egna leden.

För min egen del så framstår hela Quick-skandalen som sällsynt obegriplig. Inte blir den enklare att förstå av den pågående debatten där experternas tyckande spretar åt alla håll.    Den ene upprörs över behandlingsformerna på Säter, den andre över bristande förundersökningsdisciplin och den tredje över omgivningens bristande juridiska kunskap.  Dessutom sjunker trovärdigheten i samma takt som debattnivån sjunker.  Icke desto mindre intressant är det ändå att följa turerna. Jag måste ju inte ta ställning till vad som är rätt eller fel. Jag kan nöja mig med att ta del och reflektera.

Särskilt uppmärksammat just nu är hur teorierna om minnesbortträngning kunde få ett så fast grepp om Säter. Trots avsaknad av vetenskapligt stöd. Det är dock inget ovanligt att nya teorier får fäste utan vetenskapligt stöd. Det som är avgörande i sådana fall är att teorin, som gärna ska vara något helt nyskapande, saluförs /introduceras  av en driven person, en person med kompetens och karisma som med övertygelse  kan få de nya ideerna att få fäste.

Jag kommer själv ihåg när den s k Minnesotamodellen/12-stegsprogrammet kom till Sverige på 80-talet. Jag tillhörde dem som anammade modellen och var delaktig i att 1984 starta det första behandlingsprogrammet inom Kriminalvården på den öppna anstalten Åby utanför Uppsala. Det benämndes Rattfällan och riktade sig till rattfylleridömda.
Jag introducerades genom en praktikantliknande vistelse på Lövstalund, ett av de första behandlingshemmen i Sverige som praktiserade behandlingsformen. Det var tillräckligt för att göra mig övertygad. Trots avsaknad av egentligt vetenskapligt stöd. Jag var till en början tveksam till sjukdomsbegreppet och de snarast religiösa inslagen, men fann fördelarna med behandlingen överväga och kan så här 30 år senare se att behandlingsformen är accepterad och fortfarande tillämpas.

Detta är ett viktigt skäl till att jag är försiktig med att förkasta och fördöma människor som snabbt och till synes okritiskt köper nya ideer. Det är ju sällan av ondo detta görs, snarare av motsatta skäl beroende på intresse och engagemang. Ibland kan det förstås gå fel men väldigt ofta utmynnar det i något bra när de nya ideerna fått provas och oxå vetenskapligt validerats. Vad skulle hända med utvecklingen om ingen vågade prova det okända och tidigare oprövade?

I början på 2000-talet   konfronterades jag personligen med motståndet mot och rädslan för det nya och okända. Det var när jag 2001, några månader före min stroke, börjat uppmärksamma omgivningen på den betydande förekomsten av ADHD bland fängelsedömda. Jag hävdade tidigt ett sambandmellan  ADHD-Missbruk-Kriminalitet och blev för detta under lång tid både hotad, hånad och motarbetad. Idag vet vi bättre och har oxå vetenskapligt stöd för hur ADHD-problematiken bland fångar, och andra med för den delen, bättre kan hanteras och behandlas.

Fotboja för ungdomar

Regeringen föreslår fotboja för ungdomar i åldern 15-17 år när de dömts till sluten ungdomsvård. Detta som en åtgärd för att minska återfallen.
Redan den 3 juli 2009 skrev jag ett inlägg om en sådan påföljd så därför behöver jag inte här upprepa hela mitt resonemang.

Viktigast är väl att vare sig sluten ungdomsvård eller fängelse för ungdomar har visat sig särskilt effektivt så jag tycker att det är bra att tänka i nya banor.

Regeringens brottsbekämpning, mest gammal skåpmat

Reinfeldt och Ask presenterar idag ett 10-punktsprogram för brottsbekämpning.

De två första punkterna andas USA-influens och innebär att man som vanligt börjar i fel ända, d v s när brotten redan är begångna. Dessutom är det väl så att punkterna 1 och 2, som förvisso är begripliga att dom finns med, torde kunna hanteras redan idag inom ramen för gällande lagstiftning.

Reell brottsbekämpning sker bäst genom tidiga åtgärder och ett långsiktigt tänkande. Det innebär att barn och ungdomar tidigt skall uppmärksammas och ges stöd och hjälp redan när man kan se tendenser till att de är på väg in i ett kriminellt beteende. Enda gången unga omnämns i 10-punktsprogrammet, punkterna 5 och 6, är när brott redan begåtts och ska utredas och när straffet avtjänats. Det kallar inte jag tidiga insatser.

10-punktsprogrammet andas inte något nytänkande utan är mest gammal skåpmat. Ogenomtänkt och snabbt ihoprafsat för att ändå försöka visa någon form av avsikter på området brottsbekämpning.

Tyvärr kan jag inte påstå att de rödgröna har mera att komma med på detta område, även om Tomas Bodström energiskt påstår motsatsen.

Beatrice Ask drogtestas men Tomas Bodström fegar ur

Först säger Tomas Bodström ok till att drogtestas men plötsligt så fegar han ur. Han är svettig i skjortan och tycker att det är integritetskränkande att kissa i en mugg. Stackars lilla Tomas.Han som dessutom alltid kritiserar Beatrice Ask för att aldrig ställa upp/alltid fega ur.

Bodström vs Ask - ett lågvattenmärke

Tittade nu på morgonen på SVT och en kort debatt mellan Tomas Bodström och Beatrice Ask. Dom skulle klargöra vad dom vill göra för en effektivare brottsbekämpning.
Ja, inte blev jag mycket klokare av deras käbblande i munnen på varandra. Det enda som står klart är att dom tycker olika och det synes dom båda tycka ha ett värde i sig. Det enda som klargjordes var att Bodström och de rödgröna i första hand vill ha organisatoriska förändringar av polisen till stånd medan Ask och Alliansen mera vill se över verksamheten och förbättra denna. Jaha, och sen då.

Det blir allt mera uppenbart i dagens politiska debatt att det inte i första hand gäller att komma med egna goda förslag utan att så mycket som bara är möjligt misskreditera motståndaren. Det vill säga ett beteende som jag som individ försöker fjärma mig från. Vill jag ha en förändring till stånd i mitt liv så måste jag själv göra något för att nå därhän. Att bara klaga på omgivningen och att ingen gör något för mig är föga framgångsrikt. Dessutom ett oerhört slöseri med den egna energin.

Vakna Beatrice Ask !

Många utsätts för både skadlig och kränkande behandling av människor i sin omgivning. Det skrivs spaltmeter om utsatta djur, grisar och nu senast minkar. Inget fel i detta förstås men jag skulle vilja se en satsning från polisen och en tydligare markering från våra politiker när det gäller att öka stöd och skydd för de kvinnor som förföljs av män.
Med en kvinnlig justitieminister så borde detta vara en fråga högt på dagordningen, men icke.

Jag ser det som absurt att dessa förföljande mäns integritet synes väga tyngre än de utsatta kvinnornas säkerhet.

Detta borde väl vara en fråga för något av de etablerade partierna att ta sig an nu i valrörelsen.
Skärpning!

Beatrice Ask och Tomas Bodström överens=sant

Tänk att rubricerade kombattanter kan vara överens i en fråga. Ask vill nu ha en ny vapenamnesti. Detsamma kräver Tomas Bodström idag på sin blogg. Det här borde dom väl fira tillsammans eftersom dom annars träter om det mesta. Nu får dom väl träta om vem som var först med kravet på en ny vapenamnesti. Politik kan vara fjuttig värre ibland.

Äntligen !

Så tillmötesgår då Beatrice Ask till slut Tomas Bodström och förordar en omorganisation av Polisen. Inte en dag för tidigt tycker jag. Just för en verksamhet som den Polisen bedriver så tror jag att det är särskilt viktigt med en enhetlig och tydlig ledningsfunktion. Erfarenheterna från övriga rättsväsendet, t ex Kriminalvården där jag själv arbetar,är ju goda.
Men, visst är hon seg och saktfärdig, den rosa Beatrice Ask. Kanske får hon några uppiggande besök i sin rosa husvagn på sin campingturné så att hon får upp ångan och kan visa lite GO som minister

Röstfisket blir allt mera desperat

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om nya superduon Maud Olofsson/Linda Bengtzing och deras planerade allsångsturné för att värva röster till Centern.
Nu bjuder Beatrice Ask in intresserade till sin rosa husvagn på turné bland Sveriges campingplatser.
Vad kan nästa röstfiskedrag vara? Vad har S,V,MP,Fp och Kd att svara med? Jag bävar.

"Efterlyst" och Leif G W Persson?

Leif GW Persson slutar med "Efterlyst".

Vem kommer att sakna honom? Ja, trots att han ger ett allt tröttare intryck så är den gamle lufsen fortfarande en frisk fläkt i sammanhanget. Han är inte så tillrättalagd och underdåning som de flesta statstjänare är. Han vågar sticka ut och ha åsikter och besitter tveklöst ett stort kunnande på brottslighetens arena. Jag kan t o m stå ut med att jag ibland inte ens hör vad han säger när han halvsovande mumlar fram statistiska fakta.

Nu är det väl ändå så att GW också vädrar både morgonluft och mera stålar när han förstått att TV-kanalerna kommer att slåss om hans medverkan vilket förstås också innebär att hans böcker kommer att sälja ännu bättre. Nej, jag har inte läst något av honom. Inte beroende på att han är dålig utan helt beroende på att deckare inte ger mig någon litterär tillfredsställelse.

Det blir inte lätt att hitta en ersättare. Det ska inte vara bara en kompetent och kunnig person utan dessutom en personlighet som går fram i rutan.

Gårdagens 20-årsjubileumsprogram vasr nog det sämsta "Efterlyst" jag sett. Oengagerat och sällsynt vimsigt, totalt olikt det " Efterlyst" jag brukar se. Varför Beatrice Ask och Tomas Bodström medverkade begriper jag inte. Visst, det är väl intressant med en f d och nuvarande Justitieminister men ingen av dom bidrog med något vettigt. Tvärtom såsade dom till t ex diskussionen om skadestånd så att det frågetecknet blev större i stället för att rätas ut. Inte minst Tomas Bodström som ivrigt sa sig vilja bringa klarhet i frågan om skadestånd i Sverige. Det blev bara rörigare, särskilt för alla ickejurister ovana vid rättegångar och vad som där utspelar sig.

Årets aprilskämt

Har efter en snabb genomläsning av dagens tidningar på morgonen inte hittat nåt aprilskämt. Kanske finns det nåt så bra eller så dåligt skämt att jag inte ens förstått. Det klarnar nog fram på dagen.
Tänk om Beatrice Ask sparat sina gredelina kuvert till idag. Då kanske hon betraktats som bara fyndigt oseriös och inte behövt göra nån pudel.

Här ligger t o m Beatrice Ask i lä

Det är inte bara i Sverige det förekommer egendomligheter inom rättsväsendets domäner.En snart 70-årig kvinna i England har dömts till fotboja för att ha sålt en guldfisk till en 14-årig pojke. Den här historien skulle väl inte ens Beatrice Ask ha kunnat bidra till , eller ?

Tant Gredelin gör en pudel

Beatrice Ask är just nu högaktuell efter en del mindre begåvade uttalanden som varande Justitieminister. Efter att ha varit ute och cyklat så gör hon nu en s k pudel. Varken cyklar eller hundraser kommer att räcka till för allt galet hon säger.
Så här sade hon t ex i en intervju i tidningen Socialpolitik nr 2 i juni 2007.

Fråga: - Har du något exempel på något område där du aktivt vill verka för att det slås vakt om integritet på ett bättre sätt än vad som är fallet nu?
Svar: -- Ja, en sak vi borde ägna mer uppmärksamhet åt är det här pratet om bokstavsbarnen som skall märkas ut tidigt. Troligen har vi väl någon form av bokstavskombination hela högen. Jag är livrädd för att små barn skall få en stämpel i pannan tidigt om att här finns en risk. Om vi har fel förväntningar på ett barn så är risken stor att det också blir väldigt tokigt. Där kan det verkligen bli stora integritetsproblem.

Jag använder den vanligaste s k bokstavskombinationen ADHD och låter den uttyda vad jag tycker om Beatrice Asks uttalande:
Arrogant Dåligt Häpnadsväckande Dumt

Bristande omdöme, bristande utbildning och kunskap men ändå Justitieminister.

Det finns medicin mot galenskap men inte mot dumhet. Afrikanskt ordspråk

Vilda Beatrice Ask

Beatrice Ask, lite vild ibland ?.
Ja, nån spärr verkar ha släppt nu när hon vill hänga ut misstänkta sexköpare.

Visst är det ok att pröva nya ideer men då bör det kanske vara något mera genomtänkt och kanske inte helt gå på tvärs med svensk rättstradition.I vart fall inte om man är Justitieminister.
Eller är det den rätta vägen att komma vidare ?

Med mer än 30 års erfarenhet av arbete i fängelse så tycker jag nog att det mesta är värt att pröva som ett alternativ till fängelse.

Hårdare tag mot återfallsförbrytare - tveksam medicin

Regeringen vill ta hårdare tag mot återfallsförbrytare.
Den som begår många brott ska inte längre få straffrabatt.
– Jag tror att många retar sig på att personer som gång efter gång efter gång begår brott märker att det inte tas på allvar. Jag tror att det finns en allmän uppfattning att man bör skärpa straffen vad gäller återfall, säger justitieminister Beatrice Ask.

Varför alltid slå till hårdare mot de missskötsamma ? Varför inte försöka belöna de skötsamma ? Det finns inget stöd för att hårdare tag leder till färre brott.

Professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki, tror inte heller på regeringens lösning.
– Fängelse ger snarare en ökning av återfall i brott och inte en minskning. Vi vet således att detta inte leder till förebyggande effekter och därför tycker jag inte att det är meningsfullt, säger han.


Jag tycker däremot att man gärna kan belöna fångar som sköter sina fängelsevistelser och som följer och genomgår de behandlingsprogram som erbjuds. Idag döms du t ex till 1 års fängelse. Du erhåller en omedelbar rabatt genom att frigivning sker vid 2/3-tid . Detta utan någon motprestation. Jag tycker att man skall dömas till t ex 1 år,och sedan också avtjäna detta år men genom god skötsamhet kunna få rabatt ner till 1/2-tid. Jag tror på positiv förstärkning och att ett sådant system skulle ge bättre resultat.
Härom året kom kriminalvårdskommitten med förslag om ett förmånssystem som t ex innebar att skötsamhet skulle premieras med att fången fick ha egna kläder, bättre besöksmöjligheter, ha mera utrustning på sitt rum, ökat utbud av fritidsaktiviteter mm mm. Ett enligt mitt förmenande i det mesta ogenomtänkt förslag. Redan då invände jag enligt följande:
-Inrättandet av ett förmånssystem är ett steg i rätt riktning. Dock borde den grundläggande förmånsmöjligheten vara att kunna väsentligt reducera sin strafftid genom skötsamhet. Grundregeln borde vara att det straff som utdöms också skall avtjänas, d v s att t ex 1 års fängelse är 1 års fängelse. Genom god skötsamhet så kan den dömde själv reducera strafftiden till 3/4, 2/3 och slutligen i bästa fall 1/2-tid. Att genast efterskänka 1/3 av det utdömda straffet är inkonsekvent tänkande t ex i förhållande till grundtankarna i kriminalvårdskommittens förslag.
Mitt föreslagna rabattsystem skulle förutom brottspreventiva effekter ha positiva effekter på platssituationen i Kriminalvården och stimulera ett bättre flöde mellan olika typer av anstalter, alltså ett bättre platsutnyttjande.

Men, detta räcker inte. Det är dags för det stora trendbrottet, att börja jobba långsiktigt och reellt förebyggande och inte bara prata om vikten av förebyggandeåtgärder. D v s gå in med tidiga insatser för de barn och ungdomar som tidigt avviker och redan tidigt i skolan uppvisar ett beteende som kan misstänkas leda in på fel vägar i livet. Alltså, långsiktigt tänkande, tidiga insatser. Det kommer att ta tid innan detta slår igenom men är på sikt betydligt mera verkningsfullt och bättre för både samhället och individen än att försöka hitta lösningar genom vedergällningsprincipen.

Fotboja för ungdomar

Som en del i en översyn av det svenska straffsystemet så föreslås fotboja för ungdomar.
Ja, varför inte. Något måste göras för att komma tillrätta med ungdomskriminaliteten. Detta är en slutsats jag kan dra efter 33 års arbete i kriminalvård varav väsentlig tid med just ungdomar.
Viktigt är dock att fotbojan åtföljs av kraftfulla stöd- och behandlingsinsatser liksom att det finns struktur och trygghet i den unges närmiljö, vardag och fritid.

Det är hos gruppen ungdomar som återfallsfrekvensen är som högst, 65%. I vissa brottskategorier så återfaller 85 %. Dessa nivåer är oacceptabela och oförsvarliga sett såväl ur ett individ- som samhällsperspektiv.

Fortfarande tycker jag dock att det är viktigast att arbeta förebyggande och långsiktigt vilket innebär tidiga insatser för barn och ungdomar som tidigt i livet uppvisar ett avvikande beteende och har svårigheter i det sociala samspelet. Detta är problematik som uppenbarar sig redan på dagis och i skolan.
Det är beklämmande att detta tankesätt av många ses som kontroversiellt. Många hävdar att detta är att stämpla barnen. I min värld är det att visa omtanke, ge möjlighet att hindra en negativ, inte sällan kriminell utveckling och bespara samhället såväl personligt som ekonomiskt lidande.

Tomas Bodström säger nej till förslaget med följande krystade motivering:– Beatrice Ask måste inse att fotboja är ett alternativ till fängelse, och vi ska inte ha barn i fängelse. Alla undersökningar visar att det är skadligt. Jag tycker att det här låter som ett lite desperat sätt att få uppmärksamhet.
Jag tycker att Tomas Bodströms resonemang andas minst lika mycket desperation. Visst, fotboja är ett alternativ till fängelse men det är inte fängelse. Vad är Tomas Bodströms alternativ?

Vakna Beatrice Ask ! - det är Världsautismdagen idag

FN har instiftat den 2 april som Världsautismdagen. Syftet med denna dag är att öka kunskapen om och förståelsen för Autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd. Inte minst är detta angeläget bland personal i barnomsorg, skola, socialtjänst , hälso- och sjukvård, försäkringskassa, arbetsförmedling och kriminalvård.

Idag hörde jag utfrågning i riksdagen där justitieminister Beatrice Ask bl. a. fick frågan om vad regeringen gör och avser göra av vallöftet 2006:
- att förhindra att barn och ungdomar hamnar i kriminalitet.

I vanlig ordning så svarar Beatrice Ask att man har många planer. Ja, planer och önskningar har vi alla men inget händer förrän vi går till aktiv handling. Det enda konkreta hon presenterar är strävan att polisen skall komma in tidigare och förbättra samarbetet med socialtjänsten. Hon pratar alltså om när brott redan är begågna.

Dock,det måste till åtgärder innan brott är begågna. Ett utomordentligt område att gå in med förebyggande åtgärder är att tidigt ge stöd och hjälp till barn som uppvisar problem som antyder ett neuropsykiatriskt funktionshinder. De första tecknen på dylik problematik kan den något kunnige se antydan till redan på dagisnivå. Att sedan utreda är inte skadligt. Att inte bry sig utan vänta och se är däremot förkastligt.

Nu är det tyvärr så att Beatrice Ask tillhör den falang som menar att så tidiga insatser för barn är att stämpla barnet. Jag menar i stället att så tidiga insatser är att visa omtanke och bry sig om barnet och dess fortsatta utveckling.

Även om inte alla barn med ett neuropsykiatriskt funktionshinder hamnar i kriminalitet så är man ändå i farozonen om inte tidiga insatser görs. Idag borde det vara allmänt känt att minst 25% av fångarna i våra fängelser har ett neuropsykiatriskt funktionshinder.Bland de som döms för grova våldsbrott är siffran över 50%. Vanligast förekommande är ADHD.

Reinfeldts jultal till nationen-flera poliser, hårdare straff, ungdomspaket inte värt namnet

Genom att fokusera på brott och straff i sitt jultal så hjälper inte statsministern till att ingjuta hopp och framtidstro hos medborgarna. Något som vi skulle behöva i dessa bistra tider. Istället talar han till dom som tycker sig sitta på lösningen och som i sin vardag ivrigt slår på dom som redan ligger och skyller allt elände i Sverige på brottslingar och invandrare. Huvudpunkterna var följande:

• att uppfylla löftet om 20 000 poliser
• att "säkra" skärpningen av straffen för grova våldsbrott så att straffen blir längre, vilket betyder att kriminalvården måste få mer resurser
• att mobilisera mer mot den grova organiserade brottsligheten
• att få till stånd ett särskilt ungdomspaket som bland annat innebär att brott begångna av unga under 15 år ska utredas.

Snacka om ungdomspaket: vänta tills ungdomen har begått brott, då sätter vi in insatser. Puh !

Visst, brottsligheten är ett samhällsproblem att ta på största allvar men då måste strategierna vara genomtänkta och långsiktiga och inte bestå av gammal skåpmat så som: flera poliser och skärpta straff.

Vill man göra något hållbart och långsiktigt för att stävja brottsligheten så måste tidiga insatser komma till stånd. Med tidiga insatser menar inte jag att det är avgörande att man t ex ska kunna utreda brott begågna av ungdomar under 15 år. Dock kan jag hålla med om att utredning bör ske om brott nu ändå är begånget.Tidiga insatser i min mening skall vara just tidiga vilket ofta innebär att ett barn med problembeteende skall uppmärksammas och få adekvat stöd redan på dagis och i förskolan.

Det bästa exemplet på att sådana insatser skulle kunna vara verkningsfulla är om man tidigt identifierade barn och ungdomar med nueropsykiatriska funktionshinder (vanligast ADHD). Både internationella och svenska studier ( en gjord av mig själv 2003 ) har visat att 25% av fångarna på slutna anstalter har ADHD. När det gäller grova våldsbrott som givit minst 4 års fängelse så visar en studie från Kumlaanstaltens riksmottagning att andelen är över 50%. Detta är fakta att ta på största allvar.

För att nå framgång här så måste Reinfeldt antagligen först byta ut justitieminister Beatrice Ask. Hon tillhör nämligen skaran som menar att om barn tidigt uppmärksammas med t ex ADHD så är det att stämpla barnet och så får man inte göra. I min värld kallar jag det inte att stämpla utan att i tid bry sig för att förhindra framtida missbruk och kriminalitet.

Tänk så olika vi kan se på tillvaron.

Politiker, oavsett partifärg, plägar dock se kampen mot brottsligheten med samma ögon. Kom ihåg Thomas Bodströms (s) populistiska lösningsförslag om ett superfängelse efter kriminalvårdskaoset 2004.

Långsiktigt tänkande hör inte hemma i den politiska debatten. Där ska det vara snabba "lösningar" som ger nya väljare i kommande val.