Två månaders väntan

I slutet på april började D ge växthusdörrarna en uppfräschning. Vädret har allt sedan dess varit så nyckfullt så ommålningen av dörrarna har fått vänta tills nu när några dagars sol och uppehåll utlovas. Det är rätt trixigt att måla med linoljefärg ( guldockra 94 ). D ska göra tre strykningar med nån dags mellanrum och för varje strykning ska det vara olika mängd terpentin i färgen ( 40, 20 resp 10% ).

När jag väl pallrat mig ut så är 
D redan igång.

Halvvägs in i första strykningen.

Första strykningen klar.

Två strykningar till så är det klart. Överliggaren blir vit.
Snyggt blir det.

D och jag

Det är mycket sällsynt att D och jag hamnar på samma bild. Kul därför att Sara var uppmärksam och tog en bild när vi på Midsommarafton anlände till Nalavi. Bilden fick jag sent igår så därför kom den inte med i inlägget om midsommarfirandet. Men, jag tycker att det känns helt ok med ett inlägg som bara består av en bild av mig själv och Darlingen.

Glada anländer D och jag till
midsommarfirande i Nalavi.

Midsommarafton i Nalavi

Midsommarafton firade vi hemma hos Sara, Per och Liv i Nalavi, en liten by 4 km från Getingstorp. Det kändes extra festligt att få vara med på Livs första Midsommarafton. Pers föräldrar och Pers bror med familj var oxå på plats. Fram emot kvällen öppnade sig skyarna. Som väl var så blev jag erbjuden bilskjuts hem och var förstås inte sen att tacka ja. D är ju av lite tuffare virke så hon susade hem på elmoppen genom kvällsregnet. Cykel och lite annan utrustning hämtas hem vid senare tillfälle.

D redo för cykeltur till Nalavi.

I detta landskap susar vi fram.

 Snart framme.

Några av Sara och Pers grannar.

Nu är vi framme och har klarat oss från regn.

Grillen var förstås på plats.

Per var 1:e grillare.

Liv blev så klart huvudpersonen på sin
första Midsommarafton.

Hon var nöjd med att byta knä då och då.

Det krävdes extra värme
fram emot kvällen.

Dukat i det gröna.

Dags att äta.

Grannarna betar obekymrat.

Obekymrat var det.

Farmor assisterar när Liv matas.

Den här läckra fläder- och kardemummatårtan 
hade D bakat.

Tårtan tog snabbt slut då alla lät sig väl smaka.

Det var mycket gos igår.

En smaskig Mormorspuss.

Glad Midsommar!

När solen dalat bakom träden brukar D vattna.

Idag på Midsommarafton behöver D inte tänka på att vattna i trädgården. Det kommer att vattnas på helt naturlig väg större delen av det kommande dygnet. Det blir nog en bra Midsommar ska du se.

Oj så de växer, våra tre björkar från 2011.

Längs min färdväg väg döljer sig  div.
Midsommarblomster.

På väg hem efter sopåkarturen.

D har dukat till middag när jag kommer åter.

Hon bjöd på torsk med pak choi.

Sigge som alltid i närheten.

Det är skönare på sitsen.
Och en mera upphöjd position.

Sigge och jag

Jag är vad man brukar benämna en kattmänniska. Jag har oftast haft katt och instämmer i devisen " a home wyhout a cat is just a house" När D och jag träffades så hade vi ingen katt då D inte är var någon kattmänniska. När jag fick min stroke och blev bunden till hemmet så ordnade D så att vi skaffade katt. Hon visste min vurm för katter och tyckte att jag behövde sällskap när jag hela tiden var hemma. Buddha blev mitt sällskap i nästan 10 år.

Sigge är liksom jag en betraktare som ofta sitter och
tittar på nåt vackert.

Och liksom husse älskar han matte.

Sigge hittar alltid en skön plats.

Och alltid finns nåt att betrakta.

Oväntad rörelse

På förekommen anledning läggs denna bild till
i efterhand.

Sedan ett flertal år tillbaka har vi två runda vedstaplar bredvid vedboden. Den ena är från 2009, den andra från 2011. Vi hade vedboden full när vi flyttade hit, men trodde väl ändå att vi skulle behöva fylla på från staplarna efter nåt år. Men icke, vedboden är ännu inte tom. Det beror förstås på att vi inte använder så mycket ved då vi mest myseldar i vedspis, murspis och kamin och inte eldar för uppvärmning av huset. I förrgår så hade en av staplarna plötsligt börjat röra på sig så nu blir det nog ändå påfyllning av vedboden. Veden ser torr och fin ut och kommer nog att spraka så där härligt inbjudande när den hjälper till att ta oss igenom kyla och vintermörker.

Vedstapeln från 2011 har plötsligt börjat
röra på sig.

Bara vanlig vardag

Sommar på Getingstorp.

Just nu skriker det sommar vart än jag vänder blicken. Det är bara att njuta och glädjas över att få leva på denna plats på jorden. Så känner i alla fall jag. Starka känslor för något som egentligen bara är vanlig vardag. Men, vanlig vardag kan oxå vara värt att glädjas åt.

Nyklippt inför Midsommar.

Lika välklippt som när jag själv ombesörjde
 denna syssla.

Snart blommar lavendeln längs jordkällarens tak.

En stor tomt ger möjligheter att skapa
nya matplatser.

Osborne och Sigge som alltid i närheten.

Sigge lånar gärna korgen när matte packat ur.

D i en ovanligt vilsam position.

Årets första

Igår var det dags för en av årets höjdpunkter. D tog upp årets första potatis som vi sedan andäktigt avnjöt. Arrow är en ny sort som vi provade för första gången. Behöver jag säga att den smakade utsökt. Det är en alldeles speciell känsla att avnjuta den första egna potatisen för året. Svårt att beskriva i ord, måste upplevas.

D har med varsam hand tagit upp 

årets första potatisar.

Årspremiär på den "lilla uterestaurangen".

D har dukat till festmåltid.

Utsikten är helt ok.

Välkommen till bords!

En stund som denna kräver koncentration.

Visst ser gubben nöjd ut. Ögonblick att bevara 
och plocka fram när vintern gör sig påmind.

Sigge gillar att ligga på min elmoppe.

Osborne har hittat en plats i skuggan där han
bearbetar ett smaskigt märgben.