Slut innan det börjat?

Stödet behövs än mera efter VM-premiären.

När fotbolls-VM spelas i Kanada så får vi stå ut med att matcherna spelas på för oss olämpliga tider med TV-sändningar mitt i natten.  Besvärande förstås, men nu när sommaren anlänt så behöver ju inte matcherna kollidera med varma härliga sommardagar. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Igår kväll tittade jag förstås på Sveriges match mot Nigeria. Snacka om besvikelse. Sverige får ändå vara nöjda med en poäng då de inte var värda att vinna. Nigeria var bättre . Snabbare, bättre med boll, ja  helt enkelt det bättre laget. Sverige verkade däremot vara rädda för bollen, ingen av spelarna vågade lugna upp spelet och vårda bollen, det blev mest hafs och slafs av premiären. Inte ens  lagets s k stjärnor, Schelin, Seger, Fischer, Asllani,  förmådde komma upp i normal förmåga. De var osynliga, tröga i steget och  ovän med bollen.

I kommentarerna efter matchen så ser jag att många vill skylla på konstgräset och det påstås att halva svenska laget drabbades av kramp. Visst är konstgräs en styggelse, men nu finns det ju och måste på något sätt behärskas. Annars får det väl spelas både gräs-VM och konstgräs-VM vilket inte låter särskilt realistiskt. Men, vem vet vad FIFA kan hitta på.

Med USA som motståndare i nästa match så kan VM vara över  för Sverige på lördag. Men, allt kan hända, bollen är rund, hoppet är det sista som... och f f a, Sverige kan bättre. Mycket bättre. Upp till bevis!

"Den galne sheriffen" vs "den galne borgmästaren"

 

Rob Ford, borgmästare i gungning.

Joe Arpaio, populär sheriff.



Ibland har jag inget vettigt att skriva om på bloggen. För dessa dagar har jag sparat ett antal utkast till inlägg. Ett sådant plockar jag fram idag. Det handlar om de båda "galningarna" Rob Ford och Joe Arpaio.
 

Jag har vid två tidigare  tillfällen skrivit om "den galne sheriffen" Joe Arpaio i Maricopa county,  Arizona, USA. Nu har han slagit till igen. Fångar som förstört den amerikanska flaggan som de fått uppsatt  i sina celler får som straff leva på vatten och bröd i en vecka. Sånt går hem "over there". Joe Arpaio omvaldes 2012 som sheriff för 6:e gången.

En annan stolle i dessa sammanhang är Torontos borgmästare Rob Ford, som jag oxå skrivit om tidigare.

Egentligen så borde jag inte lägga tid på att skriva om dessa stollar, men det är ändå intressant att notera vilka uttryck politik kan ta sig  på olika platser i  den s k civiliserade världen.

Vem som är den största stollen av dessa två är svårt att avgöra. Det blir målfoto. De största förlorarna är ändå medborgarna. Men , dom har ju själva valt.

Handikappanpassning vs anpassning till handikapp



Förbjudna i Vancouver fr o m  mars 2014.

I Vancouver i Kanada har man fattat ett omstritt  beslut för att visa att man menar allvar med att göra alla byggnader tillgängliga för hela befolkningen. Dörrknoppar förbjuds i alla nya byggnader fr o m mars 2014. Avlånga handtag ska sitta på dörrar i framtiden. Det gäller såväl privata som offentliga byggnader.

Bland de som protesterar mot att beslutet också gäller privata byggnader är företrädare för föreningen för dörrknoppssamlare. En intressegrupp jag inte alls tänkte på.

Varför jag tar upp denna smala fråga i ett inlägg beror dels på att frågan är just smal, dels på att jag som enarmad sedan 12 år tillbaka stött på bl. a. dessa problem. Problem som för gemene man är obetydliga men för mig och andra funktionshindrade ibland oöverstigliga. Att samtidigt göra två moment, t ex vrida och dra,  är smått omöjligt med bara en fungerande hand. Inte minst olika typer av förpackningar är ett sådant gissel. Livsmedels- och läkemedelsförpackningar allra värst.

Nej, inte heller jag reflekterade över dessa udda svårigheter innan jag blev enarmad. Så är det väl med det flesta av oss. Vi funderar och reflekterar inte över  svårigheter förrän vi själva ställs inför dem.

Listan på önskvärda anpassningsåtgärder för att tillgodose olika typer av funktionshinder kan göras lång, men frågan är hur långt man kan och ska gå. Första anpassningsåtgärden är förstås att jag själv som funktionshindrad, så långt det är möjligt, får lära mig att göra saker på ett annat sätt, ett nytt sätt.  Det gagnar i längden mig som funktionshindrad.  Jag lyckades med att efter en tid få kontakt med en sjukgymnast som fokuserade på att i första hand jag själv skulle lära mig att klara de svårigheter jag hamnade i.  Jag fick helt enkelt träna på att ta mig ur "omöjliga" situationer och den kunskapen hon förmedlade har sedan varit ovärderlig för mig och jag har med åren kunnat finslipa min förmåga.

Vi människor är förstås olika, men jag tröttnade tidigt, redan innan jag träffat ovan nämnda sjukgymnast,  på alla typer av  s k hjälpmedel som jag förväntades använda. Hjälpmedelsanvändning blir för min del aktuellt först när jag testat och misslyckats med ett antal nya förfaringssätt. Hade jag från första början efter min stroke förlitat mig på alla hjälpmedel jag tipsades om och erbjöds använda så hade jag antagligen inte kunnat leva det liv jag  lever idag. Trots mina begränsningar.

Men visst, det finns hjälpmedel som även jag uppskattar och inte skulle klarat mig utan. Min elmoppe ( om än inget vinterfordon i  "pålandetmiljö"), min käpp, min elbil, mitt kombibestick är några exempel. Anpassning av min bil med rattkula och reglage monterade på ratten  var oxå viktigt så länge jag körde bil.

Som jag antytt så är det mesta på detta område väldigt individuellt så någon allmängiltig hjälpmedelslista är nog inte ens önskvärd att försöka forma. Dörrknoppsbeslutet i Vancouver tycker jag ändå är ett steg i rätt riktning. Lika mycket för tanken som för själva åtgärden.

Allra viktigast när det gäller hjälp- och stödinsatser, vad funktionshindret än må vara,  är hänsyn till och respekt för den enskilde individen.

Förvandlingsnummer

Målsättningen är plötsligt helt realistisk.

Jag raljerade så smått när Tre kronor förlorade VM-premiären mot Schweiz  med 2-3 för två veckor sedan. Vart efter turneringen fortsatt så har det visat sig att förlusten kanske inte var så usel eftersom Schweiz hittills som enda lag vunnit alla sina matcher.

Jag får nu i stället ge credit till Tre kronor efter insatsen igår då man efter förlängning och straffar tvålade till Kanada med 3-2. Nu är det "bara" Finland som kan förhindra Sverige från att spela VM-final. Spelar Finland som de gjorde i 1:a perioden igår mot Slovakien, då får Tre kronor problem. Om Finland däremot spelar som i 2:a och 3:e perioden igår, då är vägen mot final öppen för Tre kronor. Upplagt för dramatik.

Det heter att "en svala gör ingen sommar" och då gör väl heller inte en spelare ett lag. Dock kan konstateras att "två spelare kan göra ett lag" efter att ha sett den förvandling Tre kronor genomgått efter att tvillingarna Daniel och Henrik Sedin klivit in i laget. Förutom att tvillingarna tillför kraft genom sitt eget eminenta kunnande så får de oxå resten av laget att växa genom sin blotta närvaro. Imponerande.

klimathotet

Att värna om miljön och ta klimathotet på allvar är en av de få saker som det synes ha rått enighet om världen över. I och med Kanadas avhopp från Kyotoavtalet så börjar nu även denna fasad att krackelera.
Är det månne en ny trend på gång. Oroväckande i så fall.

Sverige står sig starkt

Om man mäter ett lands rykte bland 42.000 tillfrågade över hela världen så kommer Sverige på andra plats efter Kanada. Detta enligt den internationella organisationen Reputation Institute som har rankat 50 länder.

Finns då något särskilt intressant med denna mätning? Ja, utifrån dagens situation så är det månne bl. a. att Grekland placerar sig före USA.

Att Sverige tappat förstaplatsen sedan den senaste mätningen ska väl inte tas alltför allvarligt.

Det ska bli intressant att se om det slås några politiska mynt av denna undersökning.

Reputation Institute = Ryktesinstitutet låter inte alltför förtroendeingivande. Säger man i stället Anseendeinstitutet så låter det genast bättre. Kom sedan inte och säg att val av ord inte är viktigt.

Förvandlingsnummer av Tre Kronor

Att idrott handlar mycket om motivation och inställning är känt. Inte enbart kunnande räcker. Ett bra exempel på detta är Tre Kronors match mot USA som kördes över med 6-2. Detta efter den pinsamma insatsen mot Norge härom dagen.

Nu är ju USA, inte sällan, ett riktigt varannandagslag som visade lite av samma slappa och håglösa inställning som Sverige gjorde i förlustmatchen mot Norge så det ska väl inte dras alltför stora växlar på denna seger. Men faktum kvarstår, Tre kronor spelade bra och gjorde USA dåliga.
Tids nog blir det upp till bevis när motståndet består av Kanada, Tjeckien eller Ryssland.

Ska vi tro att det är slut på djupdykningar nu? Frankrike härnäst ska ju vara en munsbit. Lika lättuggad som Norge, i a f före 4-5 förlusten.

Foppas come back snarast patetiskt

Redan för två år sedan uttryckte jag i denna blogg rubrikens andemening. Som känt är så har Foppa fortsatt sitt återtåg, nu ånyo med ett tråkigt avslut. Vad vill han bli ihågkommen för ? För sin osannolika straff i OS-finalen mot Kanada i Lillehammer 1994 eller för ännu ett patetiskt comebackförsök som 37-årig föredetting?

Grymt slut för småkronorna

Det såg ju så bra ut för Sverige i junior-VM i ishockey. Segrar mot både Ryssland och Kanada i gruppspelet. Trots en mindre bra match igår mot Ryssland i semifinalen så hade man chansen när man vände 0-2 till 3-2 men så slutade det som det brukar. Förlust och guldchansen flög all världens väg. Vad beror det på att Sverige viker ned sig i dessa lägen? Efter segrarna mot Ryssland och Kanada så hade Sverige fått lite av favoritstämpel på sig och det klarar Sverige inte av att bära. När chansen till slutseger är som troligast då är Sverige som vekast.
Tyvärr. Jag tycker ändå att dom gjort en bra insats hittills. Nu ska dom bara krossa USA i bronsmatchen.

Parodiskt i junior-VM i friidrott.

Har tittat en del på junior-VM i friidrott som just nu pågår i Moncton, Kanada. I några av löpfinalerna så uppstod små problem vid starten. Dessa renderade några löpare personliga varningar som effektuerades genom att en domare visade upp ett gult kort, precis som i fotboll. Det parodiska som uppstod var att domaren under lång tid sökte i sina byxfickor efter det gula kortet. Allt komplicerades av att han också trasslade in handen i den regncape han för tillfället bar. Det hela såg enbart pinsamt ut och jag tycker att domaren borde ha plockats av banan direkt efter det första kortsöket.
Skulle detta beteende ha passerat obemärkt i senior-VM ? Knappast.

Åter till vardagen

Så var då OS till ända. Framgångar för Sverige in i det sista. Kanada fick vinna det för dom viktigaste, guldet i ishockey. Dessutom så visade Petter Northug vem som regerar i skidspåren. Det roligaste med skidor är ändå att Sverige är tillbaka som en stormakt.

Skönt att återgå till det normala. Det räcker med att leva två veckor i skilda tidszoner.

Pinsamt eller tragiskt, ja det är bara att välja

Rubriken syftar både på skidskytten Mattias Nilsson som ännu en gång klappade igenom och på det finska hockeylaget som åkte på en överhalning i första perioden mot USA som Finland kommer att få svårt att hämta sig från.

Mattias Nilsson behöver nog många timmars professionell terapi innan han ännu en gång vågar ställa upp i en stafett. Detta trots att han själv hade en rätt bekymmerslös inställning efteråt då han konstaterade att:- "Det här är skidskytte, så här är det". Förvisso, men nog tror jag att han innerst inne har andra tankar. Men visst, det finns viktigare ting i livet.

Vad har hänt med den finska sisun ? Den var som bortblåst. Kan det vara så att Slovakien snott den då dom visat enorm kämpaglöd genom hela turneringen och t o m pressade Kanada ända in på mållinjen i semifinalen. Bronsmatchen Slovakien-Finland kommer väl att visa var sisun finns, om den längre finns.

Ishockeyfinalen mellan Kanada och USA. Vilken match det kommer att bli. Krig eller......

Även en 5:e plats kan vara glädjande

Damstafetten gav ingen medalj men väl ett hopp om en lysande framtid för de svenska skiddamerna. Vad kan inte hända om 4 år i Sotji? Strålande insatser av alla fyra. Det är väl så att när jag ser att alla ger allt och lite till, då gläds jag även med en 5:e plats.

Tråkigt för hockeytjejerna att förlora i sudden. Nej, jag tittade inte på matchen, damhockeyn är allt för tråkig vilket jag kommenterade redan i gårdagens inlägg.

Förresten, varför skriver jag skiddamer men hockeytjejer. Är det månne för att det i hockeyn inte utstrålas kraft och go på samma sätt som i skidor? Inte konstigt med gällande tacklingsförbud.
Ishockey utan tacklingar är ju som grekisk sallad utan fetaost.

Vad finns nu kvar att hoppas på i detta OS? Blir det en curlingpuss som får lysa upp avslutningen? Det måste bli karriärens peak förr lag Norberg, att spela OS-final i Kanada mot hemmanationen. Den matchen måste jag se även om curling är föga upphetsande. Det kanske blir bättre om jag skruvar av ljudet så att jag slipper höra de föga inspirerande kommentatorerna Katarina Hultling och Elisabet Gustafson. Men, då missar jag också det osannolika publikengagemanget. Här är det inte direkt som i tennis där publiken knappt får andas under spelets gång.