Surströmming

Idag var det dags för en av årets höjdpunkter. Surströmming! Även i år satsade jag på Oskars fileer. En liten besvikelse dock. Inte alls så fasta som jag vill. Doften och stämningen kändes dock helt rätt. D sympatiäter matjessill. En mysig kväll tillsammans.

Oskars fileer får bara en 3:a i år.

Ögonfröjd.

Hela kitet på plats.
 



En nöjd Ångermanlänning.

Trädgårdsdag

Igår fortsatte sensommarstädningen av trädgården. Då blev det även insatser från min sida eftersom gräsklippningen fortfarande är "min grej". Jag är glad så länge jag klarar av att ta mig upp på och köra åkgräsklipparen. Dessutom känns det mycket bättre av att vara faktiskt delaktig i trädgårdsarbetet eftersom trädgården är mycket viktig för oss

Härligt med nyklippta grämattor.

 

Mera nyklippt.

 
 

Poolsäsongen går mot sitt slut.

 

Årets poolsäsong har varit den bästa sedan vi
flyttade hit.

 

D finputsar med grästrimmer.

 

Stenmurarna är många och kräver
mycket finputs.

 

Klipparen parkerad för fikapaus.

 

Den nya uteplatsen är perfekt för fikapausen.

 

Utsikt från nya uteplatsen.

Träfgårdshöst på gång

Nu när hösten närmar sig är det dags att börja städa i trädgården. Det innebär att D bl. a. plockar fram röjsåg och Japansåg för att rensa bort ogräs och allt överblommat. 
Utmärkta hjälpmedel när trädgården ska städas. Med elbilen  ombesörjs transporterna.
Idag är det oxå dags för mig att ta fram åkgräsklipparen för en finputsning. Bra att passa på när vädret är gynnsamt.

Utmärkta hjälpmedel för trädgårdsskötsel.

 

Där i buskarna mellan elbilen och röjsågen
skymtar D.

 

D har också snyggat till bakom jordkällaren.

 

Även brunnskullen är städad.

 

Elbilens flak sväljer många skottkärrslass.
Arbets- och kroppsbesparande.

De två nya svartvinbärsbuskarna får samsas
med rabarber i nedre delen av potatislandet.

 

Lavendelrabatten vid jordkällaren har  öppnats
upp.
 

Så här i valtider - köttindustrin vs transortsektorn



Hur blir man det?

Jag spinner vidare på gårdagens inlägg om köttindustrins påverkan på miljön. Eftersom jag nu dagligen påminns så kan jag inte släppa det faktum att politikerna hela tiden lyfter fram transportsektorn som den stora miljöboven. I gårdagskvällens nyheter var det dags igen när Annie Lööf och Åsa Romson möttes i en minidebatt om vad som är att föredra, höjd bensinskatt eller bidrag till köp av  elbilar som i Annie Lööfs värld benämns morötter till klimatsmarta bilar.  Här slås jag också av något helt annat. Nämligen, hur mekanisk Annie Lööf alltid låter. Aldrig står hon för en spontan kommentar eller en omskrivning. Nej,  det är det innantill lärda som mekaniskt saluförs.

Apropå morötter förresten så är det verkligt klimatsmarta att välja bort nötkött till förmån för t ex morötter eftersom nötköttet ger 50 ggr mer utsläpp. Här handlar det till stor del om  den metangas som korna pruttar och rapar, en gas som är 20 gånger värre för klimatet än koldioxid.


Som oftast så handlar det  om vem och vad man vill tro på. Jag försöker lyssna på olika åsikter och "sanningar" som framförs.  Det ter sig klokast så eftersom jag inte är någon expert på området. Det vore klädsamt om våra politiker också gav miljöfrågan en större bredd. 
Men , i den politiska debatten är bilar och transporter det återkommande temat. Koldioxidskatter, kilometerskatter, flygskatter men också satsningar på biobränslen, järnväg och miljöbilar.
Men inget av partierna nämner kött eller styrmedel mot den boskapsektor som t ex FN menar borde vara i fokus för miljöpolitiken.

Varför?

 

Kött eller inte kött?

Den "gröna idyllen" är inte alltid den
miljövänligaste, men ändå den djurvänligaste.

Frågan i rubriken är inte helt lätt att svara på. Ännu mindre efter att jag igår kväll sett  "Vetenskapens värld" i SVT2. Veckans avsnitt handlade om köttets påverkan på miljön och en del av svaren var överraskande.
När jag för några år sedan slutade äta kött så handlade det inte så mycket om miljön utan jag hade helt enkelt tröttnat på köttskandalerna och att jag aldrig kunde vara säker på vad jag stoppade i mig. Även ur miljösynpunkt så känns nu mitt beslut helt rätt. Åtminstone om jag ska tro vad läkaren och journalisten Michael Mosley levererade i gårdagens program.

Jag saknar aldrig kött numera och har hittat en fullvärdig och välsmakande kosthållning där inga köttprodukter ingår. Det finns nog all anledning för  världens befolkning att dra ner på sin köttkonsumtion. Som väntat äts mest kött i USA med över 120 kg/person och år. Australien och Nya Zeeland ligger närmast efter USA. Motsvarande siffra för Sverige är 80 kg/person och år.
Även köttmyntet har, minst,  två sidor med varierande intressen så som konsument är det svårt att veta vad som är "rätt" då vi sällan sitter inne med hela bilden. Men, det är aldrig fel att lära sig mera.

Familjefest

Igår var det dags för den årligen återkommande kräftskivan med familjen. Marcus och Maria med barnen Erik och Alice och Sara och Per som ser fram emot storkens besök i mars nästa år. Vädrets makter stod oss bi så vi kunde som vanligt använda D:s planteringsbord som buffébord och avnjuta delikatesserna i växthuset.
Denna gång avstod jag, av hänsyn till gästerna, att äta surströmming.  Den uppoffringen lönade sig väl då jag hade nöjet att få Alice till bordet. Hon hade klargjort att det inte skulle vara möjligt om jag åt surströmming.  Alice som åt räkor i stället för kräftor. Erik avstod också kräftorna till förmån för korv och köttbullar från grillen. Surströmming  får jag avnjuta vid ett senare tillfälle när D och jag är på två.  
Det blev en underbar kväll  med familjen.

 D ser till att allt är förberett.

                                                                      

Sara och Per har lille Ville med sig.

Två  svartvinbärsbuskar kom med gästerna.

Härlig miljö för familjefest.

Nelson gillar när alla är samlade.

Fr. v. Per, Maria, Marcus och Sara.

D lägger sista handen vid buffébordet.



Kräftor, Västerbottenpaj och de tillbehör som
hör kräftskivan till



Erik föredrar grillad korv och köttbullar.

Dukat till fest.

Snart så....

Jag hade nöjet att ha Alice till bords.

 Hattarna på plats.

Extra  mysigt att sitta i växthuset när mörkret
lägger sig

 



I början av mars beräknas storken komma till Sara och Per.

Uteplatsen möblerad

Jag har skrivit  några inlägg om den nya uteplatsen vid glasverandan. Vi lyckades via en auktionssajt komma över en perfekt gjutjärnsmöbel. Det blev en gammal klassiker från Byarums bruk  vilket var vad vi allra helst ville ha. Som du förstår är vi är riktigt nöjda med auktionskapet. Vi hämtade den igår i Örebro så den står redan på plats.

Skönt att få hjälp med hemleverans.

Mor och son jobbar bra ihop.

På plats. Invigs med lunch någon solig dag.

En gjutjärnsurna har hittat
sin plats.

Perfekt tycker jag.







 




Vänligt och ovänligt

Du blir bemött som du bemöter andra.



 

 

Jag läser en artikel i DN där världens städer listas utifrån vänlighet respektive ovänlighet. Jag har bara besökt Frankfurt, Cannes, Monte Carlo, Budapest och Dublin av de listade städerna, men jag kan inte påstå att jag tänkt på någon av dessa städer ur ett vänlighetsperspektiv. Jag har aldrig besökt någon stad eller plats där jag bara känt ovänlighet. Oftast har jag blivit vänligt bemött.

Enda gången jag reagerat negativt  på bemötande var när jag några år efter diktaturens fall ( 1974 ) besökte Portugal. Med perspektiv på vistelsen så förstod jag att den slapphet och nonchalans som jag mötte mera var ett uttryck för en nyvunnen frihet än en avog inställning till utländska besökare.

 

Filmbesvikelse

Bättre än filmen.

Filmen är en både besynnerlig och obegriplig "resa".



Tittade igår på filmen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".  Jag har inte läst boken men D som läst den tyckte att den var bra. Därför verkade det vara ett bra filmval.

 Efter att ha sett filmen  så hade det nog varit lika bra att låta det stanna vid den hyllade boken . Filmen var föga engagerande och lite för skruvad för min smak. Smått buskisbetonad och buskis är tveklöst inte min likör. Det blir för mycket för mig att sprängämnesexperten  Allan Karlsson hade sitt finger med nästan överallt i 1900-talshistorien. Att det sedan var smått omöjligt att uppfatta hundraåringens överdrivet sluddriga tal gjorde inte saken bättre. Inte konstigt att jag nickade till då och då efter halva filmen.

 

 

Projekt uteplats

Nu börjar projektet med stenpartiet och uteplatsen vid  glasverandan lida mot sitt slut. All ovälkommen växtlighet är borta och stenarna är justerade.  Nu återstår  lite finputsning innan uteplatsen är klar för att "inredas". Vi har fastnat för gjutjärnsmöbler och sonderar just nu marknaden för dessa.

Det är ett mäktigt jobb D har utfört.

Även D behöver  en liten vilopaus.

Bra maskiner behövs för dylika projekt.



D hanterar högtryckstvätten med van hand.