Så här i valtider - köttindustrin vs transortsektorn



Hur blir man det?

Jag spinner vidare på gårdagens inlägg om köttindustrins påverkan på miljön. Eftersom jag nu dagligen påminns så kan jag inte släppa det faktum att politikerna hela tiden lyfter fram transportsektorn som den stora miljöboven. I gårdagskvällens nyheter var det dags igen när Annie Lööf och Åsa Romson möttes i en minidebatt om vad som är att föredra, höjd bensinskatt eller bidrag till köp av  elbilar som i Annie Lööfs värld benämns morötter till klimatsmarta bilar.  Här slås jag också av något helt annat. Nämligen, hur mekanisk Annie Lööf alltid låter. Aldrig står hon för en spontan kommentar eller en omskrivning. Nej,  det är det innantill lärda som mekaniskt saluförs.

Apropå morötter förresten så är det verkligt klimatsmarta att välja bort nötkött till förmån för t ex morötter eftersom nötköttet ger 50 ggr mer utsläpp. Här handlar det till stor del om  den metangas som korna pruttar och rapar, en gas som är 20 gånger värre för klimatet än koldioxid.


Som oftast så handlar det  om vem och vad man vill tro på. Jag försöker lyssna på olika åsikter och "sanningar" som framförs.  Det ter sig klokast så eftersom jag inte är någon expert på området. Det vore klädsamt om våra politiker också gav miljöfrågan en större bredd. 
Men , i den politiska debatten är bilar och transporter det återkommande temat. Koldioxidskatter, kilometerskatter, flygskatter men också satsningar på biobränslen, järnväg och miljöbilar.
Men inget av partierna nämner kött eller styrmedel mot den boskapsektor som t ex FN menar borde vara i fokus för miljöpolitiken.

Varför?

 

Nya friska ideer

Centerpartiets nya idéprogram har orsakat både debatt och upprörda känslor. Månggifte, fri invandring och avskaffande av skolplikten är några av de uppseendeväckande förslagen.

Menar Centern allvar när man presenterar förslaget till idéprogram eller är det en desperat manöver för att hamna i strålkastarskenet?  Eller en smart manöver för att få medieutrymme och därmed ges möjlighet att profilera sig och krypa ur det anonymitetens grådis där Centern nu befinner sig? Där de flesta partier för övrigt befinner sig då det blivit allt svårare att skilja dem åt.

För att skapa ytterligare dramatik så har Annie Lööf  avbrutit sin Thailandssemester för att komma hem och  styra upp debatten. Vi får väl se hur det går med det.

Även om jag inte köper idéprogrammet rakt av så tycker jag heller inte att det skall förkastas och idiotförklaras .Idéprogrammet andas ändå något av det svensk politik saknar. Nya friska ideer som går lite utanför ramarna och inte direkt kan sorteras in i Lagommappen.  Ideer behöver ändå lång tid på sig för att mogna och bli verklighet. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Dagens partiledardebatt

Jo, jag bestämde mig att idag ta mig tid och titta på partiledardebatten på SVT2. Kan inte påstå att adrenalinet pumpade i mig under debatten då den var ovanligt tam och förutsägbar. Några politiska bomber är förstås inte att vänta i en debatt som dagens men lite mera intensitet och flera klargöranden vore önskvärt. Att  politiska debatter dessutom alltid innebär att man aldrig svarar på en direkt fråga begriper jag inte. Men så är jag inte heller politiker.

Jag ska inte försöka mig på någon djupgående analys utan nöjer mig med att så objektivt som möjligt betygsätta partiledarna i intervallet 1 - 8 där 8 är högsta betyget.
Fredrik Reinfeldt   7
Jan Björklund       5
Gustav Fridolin     4
Annie Lööf           4
Håkan Juholt        3
Jonas Sjöstedt      3
Jimmie Åkesson    2
Göran Hägglund    2

Maxbetyg till alla skulle alltså innebära 8x8= 64 poäng.
Min betygsättning gav totalt 30 poäng.
Mera behöver jag väl inte säga om denna debatt.

Jag vill avslutningsvis nämna en detalj som jag observerade och som möjligen kan vara hoppingivande för framtiden. Annie Lööf och Gustav Fridolin var de enda som i sina anföranden talade om  verkliga människor där ute i verkligheten. Fridolin namngav elever från den folkhögskola han jobbat på och som nu satt på Riksdagens läktare och lyssnade och Lööf namngav personer hon träffat på olika arbetsplatser under sina resor runt om i landet. Att koppla enskilda individer till vad politiken/politikerna har som uppgift att arbeta för tycker jag är ett sympatiskt drag. Däremot, att som ledande politiker se medborgarna som en grå massa som bara "namnges" i procenttal och tusental ter sig inte lika tilltalande.

Slag under bältet?

När Centern har partistämma och vill ha fokus på partiledarskiftet och Centerns framtida politik så passar folkpartiledaren Jan Björklund på att stjäla uppmärksamhet genom att ifrågasätta en tidigare energiöverenskommelse mellan Allianspartierna.

Medvetet eller inte och vad är det eg. syftet med utspelet? Jag tycker inte att det är så mycket att uppröras över även om jag inte har mycket till övers för Björklund och hans manér. Vi kan väl konstatera att politiken blivit allt smutsigare där det inte går att förvänta sig någon form av heder eller "gentlemannabeteende". Får man chansen så klipper man till, somliga snarare än andra.

Centern söker profilfrågor

När Centerpartiet står inför val av ny partiledare efter Maud Olofsson så passar man oxå på att skaffa sig profilfrågor. På annat sätt kan väl inte tolkas att C nu vill att 50 procent av all vård i landet ska vara privat.

Jag tror att det är ett smart grepp. Att profilera sig i en fråga som man inte tidigare är så förknippad med. Dessutom på ett område som vi alla på något sätt berörs av.

Själv tycker jag att tanken är bra. Min egen erfarenhet av sjukvård har blivit rätt omfattande under senaste 10 åren och tveklöst är det så att de privat drivna inrättningar som jag besökt är vida överlägsna den allmänna vården. Huruvida dom är duktigare på det rent medicinska är jag inte kunnig att bedöma men det jag kan bedöma är hur jag bemöts och omhändertas som patient. Där är de privata vårdgivarna som sagt vida överlägsna.

Goda exempel på detta är Lekebergs vårdcentral och Läkargruppen i Örebro som båda drivs av Capio.

Motsatsen och det svartaste exemplet är Landstingsdrivna Karla vårdcentral i Örebro. En sjukvårdsinrättning som präglas av nonchalans och patientförakt. Flertalet personal där synes tro att vårdcentralen i första hand finns för deras egen skull och att det är förbjudet att le på jobbet.
När jag för några år sedan fortfarande var på krigsstigen så påtalade jag detta i ett skarpt brev till ansvariga vid vårdcentralen. Självklart fick jag inget svar och eländet synes bestå då jag har dagsfärsk information om att Karla vårdcentral inte bättrat sig det minsta.