Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 30 oktober 2015

Det här med traditioner

Idag är det lutfiskens dag. Lite väl tidigt eller mycket för sent kan jag tycka eftersom vi äter lutfisk en gång per år och då på Nyårsdagen. Det är "bomull för magen" efter alla helg- och festmåltider. Nyårskonserten från Wien och sedan lutfisk, då är det ingen tvekan längre. Ett nytt år ligger framför mig. Om 63 dagar så är vi där.

Nej, jag har inte sett nyårskonserten på TV i alla år sedan 1959 då den började direktsändas . Det är en tradition som D och jag skapat.  Tidigare var jag mera intresserad av nyårsbackhoppningen från Garmisch- Partenkirchen som oxå började TV-sändas 1959, men gick i graven 2006.

När jag skriver detta inlägg så slås jag av hur jag kryssar mig fram mellan ytterligheter. Det är lite av charmen med bloggen. Att  ibland inte ha en aning om vad inlägget ska handla om, men likafullt få till nåt. Om än inte kristallklart så ändå inte helt obegripligt.
Lutfisk, nyårsdagen 2014.


12 kommentarer:

  1. Lutfisk är inget för mig, men såsen är god!
    Jag har sett Nyårskonserten varje år så länge jag kan minnas, först tillsammans med mina föräldrar. Jag minns hur mysigt det var att sitta tillsammans med min mamma och pappa varje nyårsdag. Tyvärr blev det inte så många år med mamma eftersom hon dog 1962. Nyårskonsterten är liksom en länk till den tiden! Härligt är det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det långvariga traditionerna blir naturligt en länk till en annan tid och det tycker oxå jag kan vara en härlig känsla.

      Radera
  2. Svar: Tack och lov så hann jag hem innan jag däckade, så jag kunde uppleva kryssningen fullt ut. Vi var helt utan uppkoppling under hela resan! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt, en sån upplevelse vill man förstås njuta av fullt ut. Utan uppkoppling hela resan! Hemska tanke. Men, då kunde ni fullt ut njuta av att ha semester. Ja, förutsatt att ni fick veta att det skulle vara "dött" hela resan så att ni inte försökte, försökte och försökte att få kontakt varje dag.

      Radera
  3. Är det lutfiskens dag så här dagen före Alla helgons ?? Sen är det visst Gustav Adolfsdagen och Mårtensafton som hos mig passerar spårlöst förbi men kikade i kalendern ;-)
    Lutfisk hade vi alltid på julbordet när jag var barn men eftersom maken inte tycker att det är gott äter vi det inte här hemma. Kan inte säga att jag saknar det heller. Traditionerna hos oss när det gäller jul och nyårsfirande börjar sakta men säkert suddas ut. Kanske mycket beroende på att vi inte som förr, träffar våra familjer längre. Förra julen var vi i Malaysia och helst skulle jag vilja resa bort i år också. Minns att maken alltid med stor behållning tittade på backhoppningen på Nyårsdagen vilket måste varit före 2006.

    När det gäller bloggandet verkar du utan svårighet alltid finna något mer eller mindre intressant och givande att skriva om. Och trots att du oftast befinner dig på Getingstorp är det ändå variationsrikt. Det tycker jag är charmen med dina inlägg, tillsammans med alla fina bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle man hålla reda på och fira alla "speciella dagar" så skulle tillvaron bli ansträngd och så vill jag inte ha det.
      Förstår att traditionerna förändras när man som ni flyttat utomlands. D och jag har skapat nya traditioner sedan vi flyttade hit till Getingstorp. Nu är det många i familjen som firar jul hos oss så vi brukar vara runt 20 personer på Julafton,
      Roligt att du uppskattar min blogg trots att det mesta härrör sig från min "lilla värld". Trevlig helg!

      Radera
  4. ...nu tror jag att jag glömde fylla i rätt länk.
    http://.www.maltanita.com

    SvaraRadera
  5. Hur man kan lutfiskdagen den 30 oktober är en gåta. Jag menar lutfisk äts ju egentligen oftas till jul och serveras alltid på julborden. Har då aldrig hört att någon äter lutfisk på nyårsdagen. Å du har helt rätt - efter allt frosseri innan är det världens smartaste idé.

    Maken äter inte lutfisk alls, å det är han ju inte ensam om. Själv älskar jag lutfisk och ett julbord utan den är liksom inget julbord för mig.

    Ytterligheter och ytterligheter. Du skildrar ju ditt liv och verkar aldrig ha bloggtorka. Å för mig/oss som läser dina inlägg är det ofta nå't helt nytt som dyker upp hos dig, som idag till exempel.

    Vet inte heller varje dag vad mitt inlägg kommer att handla om. Har aldrig förstått bloggare som planerar inläggen veckovis. Det är iofs också en konst, men inget för mig - inte för dig heller tror jag. Det ska vara spontant och det ger sig alltid tycker jag.

    SvaraRadera
  6. Det har tagit tid för mig att lära mig tycka om lutfisk. Den har funnits på julbordet sedan jag var barn, men det var först när jag träffade D som jag började uppskatta lutfisk. D har lärt mig mycket.
    Bloggtorka blir det aldrig. Om inte annat så har jag bloggkompisar som dig som inspirerar. Trevlig helg!

    SvaraRadera
  7. Om du frågar mig så känns det väldigt konstigt att äta lutfisk nu - i min värld är det julmat och kan bara ätas då ;) När jag var liten firade vi alltid jul hos mina morföräldrar och där låg alltid den torkade fisken i blöt och väntade på att bli klar till jul. Det är liksom inte samma sak när den köps färdig, men hör till julen, det gör den...
    Att kunna skriva vad man vill och sväva ivät år alla möjliga håll på bloggen är ju en del av tjusningen med det hela, det är ju bara vi själva som bestämmer innehållet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte heller i min barndom köptes färdig lutfisk.
      En annan del av tjusningen med bloggandet är att man kan få så trevliga bloggkompisar. Bloggkompisar som man dessutom får lära sig massor av.

      Radera