Bokavslut och årsavslut

319 sidor som tog 1 månad att läsa.

Så har jag då avslutat boken "Käre ledare", min flykt från Norkorea.  När jag den 29 november påbörjade boken så lovade jag mig själv att läsa boken klar innan årsskiftet och har alltså hållit löftet. Räknas det som ett fullgjort nyårslöfte?

I ett tidigare inlägg nedtecknade jag mina första intryck efter att ha läst 2/3 av boken och nu ska jag försöka ge en samlad bild: 

Kim Il-sung föddes den 15 april 1912. Samma dag förliste Titanic. Detta sammanträffande har regimen i Nordkorea använt som ett historiskt bevis som de uttryckt på följande sätt: "När solen sjönk i väster, steg den i öster". 

Ett land som odlar en sådan självbild är inte helt lätt att förstå sig på. Men icke desto mindre fascinerande att få veta mera om. 

Denna Nordkoreas självbild presenterades redan på sidan 38 så därför bar jag den med mig genom hela boken. En bok som absolut är läsvärd, men läsupplevelsen skulle tjäna på en inte så detaljrik beskrivning av alla skeenden. 

Persongalleriet i boken är oerhört omfattande och jag har ibland svårt att hålla isär alla de personer som nämns. 

 På sidan 7 finns en karta över Nordkorea och dess gränser och en inte skalenlig karta över Pyongyang. Dessa kartor återvände jag till gång på gång då de hjälpte mig att få en paus från alla detaljer och personer och  i stället kunde jag "vara på plats" i händelsernas centrum.

Bland annat dessa omständigheter gjorde att jag delade upp boken i etapper där jag fann del 1: DIKTATORN mest intressant då där gavs en inblick i detta gåtfulla land och dess besynnerliga maktstruktur. Del 2: FLYKTEN och del 3: FRIHETEN tycker jag var alltför långdragna och bemängda av detaljer som stundtals blev mera förvirrande än klargörande. 

 På sidan 313 skriver författaren : "[Där hemma] finns det två Nordkorea: ett verkligt land och ett fiktivt, som skapats av regimen. Efter min flykt upptäckte dessutom ett tredje Nordkorea: Detta är det Nordkorea som omvärlden har skapat".

Just detta faktum är försvårande för mig som läsare. Vad vet jag om Nordkorea och vad av det jag vet är med sanningen överensstämmande? 

Efter att ha läst boken vet jag tveklöst mera. Allra helst som författaren Jang Jin-sung tillhört landets maktelit och haft inblick i sådant som varit okänt utanför maktens korridorer. 

 När jag efter 319 sidor stänger boken så biter det sig fast hur olika vi människor lever. Då känner jag att jag tillhör de privilegierades skara.

Jang Jin-sung utnämndes till "hovpoet" för att skriva hyllningsdikter till Kim Jong-Il och kanske skulle han efter sin flykt fortsatt skriva poesi, för hur intressant och spännande handlingen än må te sig så krävs det ett visst språkligt flyt för att skriva i romanform. Det flytet saknar jag i denna bok.  

Mycket bottnar förstås i att jag helt enkelt vet alldeles för lite om Nordkorea. Ett faktum som jag delar med de flesta eftersom Nordkorea sägs vara världens mest slutna land. Det innebär att jag inte har några referenspunkter, inget att knyta an till i det nordkoreanska samhället. Jag känner mig hela tiden lite vilsen när jag läser boken. För väl det förresten, jag skulle inte vilja känna mig hemma i Nordkorea.
Jag hade nog varit betjänt av att ha läst en faktabok om Nordkorea innan jag tog mig an denna bok. Men, var hitta en sådan som andas någon form av objektivitet?
Det är väl så att bokläsande ibland landar i flera frågor än svar och jag får nöja mig med det.  Vill jag veta mera så får jag läsa mera.

Vad jag tycker om en bok handlar oxå mycket om mina egna förväntningar.Kanske hade jag alltför högt ställda förväntningar på denna bok. 

Avslutningsvis, det skulle vara intressant att se boken filmatiserad.

När jag gav tog mig an den här boken så var det efter ett års lästorka. Höstmörkrets ankomst verkar ha denna inverkan på mig då det är lite drygt ett år sedan min senaste bok. Eller kan det möjligen vara så att jag borde ge mig på att läsa nån annan typ av böcker. Jag hamnar ofta i böcker som har en dokumentär ansats. Kanske borde jag vidga mina vyer för att få läslusten att stanna lite längre perioder.

Om min nästa planerade bok,  "Sapiens: en kort historik över mänskligheten"  lyckas med detta är jag inte helt säker på. Titeln  känns rätt krävande. Inte direkt lättsmält om jag säger så. Men, den som sig i leken ger får leken tåla.

Jag får väl se det som att jag går ut hårt läsåret 2016. 

Apropå 2016 så önskar jag dig ett Gott Nytt År! som kommer att innehålla så mycket som möjligt av det du allra helst vill uppleva. Och förstås, Tack för att du bidragit till att ge min blogg liv under 2015.

Bild från i morse:Förhoppningsvis är det ett ljust 2016 
som närmar sig där i fjärran.