Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 26 juli 2016

Ambulansfärd, fördragna gardiner och tropiska sommarnätter

Årets varmaste dagar följda av tropiska nätter och vad gör då jag? Jo, ligger i sovrummet med fördragna gardiner, svettig panna, oförmögen att stå upp. Efter att ha sovit i stort sett dygnet runt i en veckas tid så är jag nu äntligen på gång igen. Då är det oxå hög tid att lyfta på förlåten.
D har fixat en bukett till mitt skrivbord
så att jag kan njuta av trädgården
trots den påtvingade innevaron.
Jag avslutade mitt senaste inlägg  med "Sjukvårds-upplysningen nästa". Så blev det oxå och efter det samtalet så blev det ambulanstransport till akuten på USÖ. Upprinnelsen till denna tråkiga dramatik var att jag för en vecka sedan plötsligt blev "döv" på höger öra. Inget farligt tänkte jag och väntade på att det skulle gå över, men icke. Jag provade kända metoder mot "lock för örat" och "vaxpropp", men inget hjälpte. Avvaktade ytterligare, men blev riktigt orolig när jag försökte kliva upp på onsdag morgon och drabbades av yrsel och illamående. Jag kunde inte stå upp, allt bara snurrade så snart jag försökte resa mig upp. Tillståndet förvärrades vartefter tiden gick och jag kände mig alltmera illa till mods.  Jag ringde då, på inrådan av Dtill Sjukvårdsrådgivningen och förklarade min situation och den som tog emot mitt samtal gav mig rådet att kalla på ambulans för färd till akuten. Detta var inget att vänta ytterligare med. Att D skulle skjutsa mig till akuten var ogörligt då jag inte kunde gå, än mindre ta mig nerför trappan  och  ut till och in i bilen. Jag kände mig därför inte särskilt syndig när jag ringde efter ambulans trots att omedelbar livsfara inte förelåg. Kvinnan som tog emot mitt samtal på larmnumret 112 fann inget märkligt i att jag ringde i den situation jag befann mig och lovade skicka ambulans som var på plats efter mindre än en halvtimma. Jag blev mycket väl bemött av "112". Detsamma ska jag säga om den ambulanspersonal som hämtade mig, en manlig sjuksköterska/chaufför och en kvinnlig sjuksköterska.

På akuten blev det 7 långa timmar med provtagning, läkarkontakter och väntan, väntan, väntan. Jag fick träffa två läkare, en manlig och en kvinnlig, båda av utländsk härkomst. Den kvinnliga läkaren var från Grekland och då blev jag förstås extra intresserad eftersom Grekland är "mitt andra hemland". Det blev samtal om grekisk mat och dryck, om hennes hemtrakter och vilka platser jag besökt vid mina resor till Grekland under 25 års tid. Hon kom från en plats på den grekiska västkusten, inte långt från ön Lefkas som jag en gång besökt. Dagen efter skulle hon för övrigt åka hem till Grekland på semester. Jag kände mig genast bättre till mods när vi avhandlat några Greklandsfrågor.

Jo, hon pratade  med mig om mitt sjukdomstillstånd oxå och undersökte mig mycket noga. Beskedet blev att jag drabbats av en inflammation i höger öra som bl.a. påverkar mitt balanssinne.  Det ordinerades läkemedelsbehandling, total stillhet och återbesök om 10 dagar var efter det blev hemresa med D vid midnatt.

Att jag nämner detta med läkare av utländsk härkomst beror inte på det inlägg jag skrev om svensk sjukvård för en tid sedan utan är värt att nämnas för att inse att vi inte skulle klara sjukvården utan tillskott av utländska läkare. Den grekiska läkaren sade att hon är en av 50 grekiska läkare som just nu arbetar på USÖ. Inte så konstigt då att hon pratade grekiska när hon vid mitt besök konsulterade en tredje läkare på telefon.

Det är svårt att vara nyanserad i sin bedömning av sjukvården när man åker in akut med ambulans och mår förb....t dåligt. Sammantaget så får dock sjukvården väl godkänt för så väl behandling som bemötande vid detta besök. 

Just nu är jag dränerad på allt vad kraft och energi heter och det kommer att innebära att bloggen får stå tillbaka. Hur och hur länge vill jag inte avgöra nu, men det blir i vart fall inte dagliga inlägg den närmaste framtiden. Nåt matnyttigt från Getingstorp och vår trädgård hoppas jag dock kunna bjuda på då jag hoppas att jag snart ska kunna ta mig ut igen. Trädgården lever ju sitt liv som vanligt och D jobbar oförtrutet vidare där ute. Och ser dessutom till att hennes fyra killar har det bra.

Min kropp är rätt ordentligt stukad sedan tidigare, efter min stroke, och varje olägenhet som tillstöter gör att det bara skriker ERROR om hela mig. Vid såna tillfällen har t o m jag svårt att se möjligheter och det positiva i det som sker. Men, envis norrlänning som jag är så försöker jag ändå. Att jag lyckas skriva detta inlägg får väl ändå ses som ett positivt tecken. Puh!

Vi "ses och hörs" snart igen hoppas jag!

PS Stort tack till er som lämnat stärkande kommentarer till mig under den senaste tiden. Kommentarer som jag av förklarliga skäl inte  orkat svara på.  T o m mejl med styrkekramar har jag fått. Sånt värmer. I bloggvärlden är man aldrig ensam.

24 kommentarer:

  1. Så skönt att höra ett livstecken här! Vi har verkligen undrat hur det är med dig!!! Låter jobbigt men tolkar det som att du kanske är på bättringsvägen! Bra med bra bemötande i vården! Sist jag var hos läkaren var det förresten en kinesisk läkare. Önskar snar bättring!!!! Varma hälsningar från oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för er omtanke och era vänliga ord! Livsandarna börjar så sakteliga återvända.

      Radera
  2. Oj, så skönt att se att du har näsan ovanför vattenytan igen. Inflammation på balansnerven eller elakt virus på samma ställe kan sänka den starkaste oxe. Låt D pyssla om dig så är du snart ditt gamla jag igen!
    Vi har bra sjukvård, men man hör bara det eventuella dåliga! Krya på dig och försök att njuta av att det fortfarande är sommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Det känns skönt att "vara med" igen. Det har varit en riktigt otäck upplevelse. Vid tillfällen som detta så blir jag än mera fokuserad på att verkligen njuta av allt det goda som vardagen bjuder.

      Radera
  3. Oj. Vad skönt att höra av dig. Jag tyckte att det var lite vätska tyst. Pigga på dig nu.

    SvaraRadera
  4. Ibland tar livet plötsligt och oväntat en rejäl kullerbytta mitt i vardagen. Nu behövs tid för både eftertanke och återhämtning. Verkligen skönt att veta att du är hemma på Getingstorp och att du sakta börjar få tillbaka dina krafter från allt omtumlande du precis gått igenom. Sköt om dig och framför allt, ta dagen som den kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Du! Jag lovar, jag tar dagen som den kommer och en dag i taget. Förhoppningsvis bättre förberedd inför ev. framtida kullerbyttor.
      Ha de gott!

      Radera
  5. Faktiskt, när jag tittade över bloggarna innan jag gjorde mitt inlägg idag, där jag berättar att jag nog säkert slutar blogga efter nästan 6½ år så såg jag att du inte gjort något inlägg på ett tag och då tänkte jag, hoppas Steve mår bra. Och nu fick jag ju veta. Så skönt att vara hemma igen och skönt att det finns botemedel. Jag tror jag förstår att du känner dig matt och trött efter en sån här pärs. Och bra är sjukvården när den fungerar, eller hur man ska uttrycka det.
    Hoppas nu att du tar det lugnt och återhämtar dig och blir på hugget igen. Tänk att gräset måste klippas! Skojar! Eller, nej, det gör jag inte alls.....
    Ha det så gott och krya på dig!
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Du!
      Så du har kommit allt närmare ett beslut nu, ja att sluta blogga. Blogga ska man så klart göra om och när man känner för det, det får aldrig upplevas som ett tvång.
      Jag känner oxå som du gör ibland, men för mig har bloggandet kanske en ytterligare funktion eftersom jag lever mitt liv mera "begränsat" än vad många andra gör. Bloggandet blir lite av att se världen för mig. Jag kan t o m gilla att se att jag upprepar mig. För mig betyder det att jag trivs med mitt liv där jag lever det nu.
      Oavsett hur du slutligen gör så ska du veta att jag kommer att sakna dig och din blogg som givit mig så många roliga, lärorika och njutningsfyllda stunder.
      Ha de gott!

      Radera
    2. Det var snällt sagt! Tack, tack!
      Jaa, det känns lite skönt att ha frigjort lite tid som jag kan ägna åt annat, sånt som kommit lite av sig. Det är onekligen en fantastisk värld, bloggvärlden, och många kontakter har man knutit och mycket roligt och trevligt och upplysande har man läst, massor av idéer har man fått. Men just nu känns det som det tagit stopp för mig. Men det hindrar mig ju inte från att gå in och läsa hos mina vänner! Suveränt!
      Ha det så gott och hoppas att du återhämtat dig och återkommer till hur du var innan du fick eländet i örat.
      Agneta

      Radera
    3. Viktigast är att du själv känner att du gör rätt. Och du är alltid välkommen att titta in här.

      Tyvärr verkar det som att det inte bara var en inflammation utan dövhet jag drabbats av på höger öra.

      Ha de gott!

      Radera
  6. Det inlägget har jag väntat på Steve! Verkligen! Det är nog ett av dina längsta inlägg du skrivit. Bara det är ett tecken på att du snart är "normal" igen!

    Vilken pärs! Å minst sagt en "ovanlig" åkomma, eller rättare sagt inte det första man tänker på om man säger så. Bra att orsaken upptäcktes och att du följde läkarnas order att hålla dig stilla. Du slapp iaf svettas i hettan därute.

    Kul grej med den grekiska läkaren. Skoj att kunna prata om mat (ellr fotboll;-) )när man ligger på en tråkig akut tycker jag.

    Å jag är väldigt glad att du blev omhändertagen på ett perfekt sätt. Nu är det bara att sikta på en växthusmiddag som mål nummer 1, fotbollstips som mål nummer 2 och gräsklippning som mål nummer 3.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det kändes bra att skriva inlägget. Jag menar, har jag sagt A så ska jag så klart oxå säga B och inte lämna er bloggkompisar i ovisshet.

      De där tre målen sätter du klockrent! Jag ser oxå fram emot just dessa och sätter jag alla tre, ja då leker livet igen.

      Radera
    2. Du kommer att sätta mål 1 innan den här veckan är slut (den slutar inte förrän på söndag)
      Mål 2 har du tills på måndag den 1 augusti på dig att ta itu med (jag har inte heller tittat på tipset än)
      Mål 3 - där ger jag dig två extra veckor, den här och nästa vecka.

      Å du - bara att du kommenterar våra kommentarer är ett extra steg - en bonus alltså.

      Bra jobbat där Steve!

      Radera
    3. Tack snälla!
      Du har bra koll på min planläggning ser jag.
      Vad gäller mål 1 så har D och jag nåt speciellt att fira så vi siktar så smått på lördag.
      Mål 2 har jag nästan.nått. Tipset är gjort, bara ännu inte inskickat.
      Mål 3 ska vi nå bl. a. genom att D nästa vecka ska ta ytterligare körlektioner på åkgräsklipparen hos mig.
      Som du förstår är jag så smått på G. Jag tänker dock "skynda långsamt" då jag lyssnar på kroppen som säger "jag är ff mör så ta´t lugnt Ericsson".

      Radera
  7. Tänk att liksom aldrig är nog!

    Skönt att höra att vården fungerar. Att man i Sverige måste ta in hjälp från andra länder är nog något många inte tänker på.

    Ta den tid det tar, krya på dig. Vi ser fram emot fler trädgårdsrapporter men hälsan först!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland blir det lite för mycket att hantera, men det ska nog ordna sig den här gången oxå.

      Nej, inte ens duktiga Sverige klarar sig på egen hand, det borde rimligen alla inse.

      Jag har lovat mig själv och D att ta det lugnt och inte försöka vara "Bror Duktig". Det ska bli roligt att få bjuda på ytterligare trädgårdsrapporter.

      Välkommen hem till Sverige! Tråkigt bara med den kaosartade ankomsten. Hoppas att ni får en fortsatt skön semester!

      Radera
  8. Go´morron Steve!

    Skönt att du är tillbaka, olycksbådande slut på ditt förra inlägg så jag har tänkt på dig må du tro och vad som hände. När vi verkligen behöver det så fungerar vår svenska sjukvård, hoppas det förblir så.

    P.S. Det verkar som om dina blogginlägg blir synliga långt efter att du publicerat dem.

    Hälsningar

    /Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Go förmiddag och Tack för omtanke!
      Att jag sover över kl. 06.00 är ett tecken på att jag inte är helt ok. Men, vad då, jag kan sova så länge jag vill, jag måste inte upp. Nu har livsandarna så smått börjat återvända så snart är den vanliga vardagen här igen.

      PS Det där med försenade blogginlägg har jag inte märk. Bra att du påpekar det, men jag vet inte vad jag kan/ska göra åt det. Bara de publiceras i någorlunda närtid så. Och i rätt ordning.
      Ha de gott!

      Radera
  9. Det var nästan med bävan jag tittade in på din blogg idag, men så lättad att du gjort inlägg.
    Trots totalt error är jag faktiskt glad att det "bara" är inflammation. Du skrämde upp mig ordentligt. Jag tänkte ny stroke.
    Även om du inte blir ett inlägg om dagen så är det gott nog att du gjort ett jätteinlägg och svarat på kommentarer. Det får ta sin tid, men du kommer på banan igen och på gräsklipparen igen :-)
    Styrkekram från mig också!
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Du! Fy på mig som skrämmer upp mina läsare. Det var verkligen inte meningen. Jag ska tänka mig för och inte skapa onödiga cliffhangers.
      Nu får återkomsten ta den tid den tar. Åkgräsklipparen står ju kvar fulltankad och nytvättad även om en vecka.
      Ha de gott!

      Radera
  10. Dagens krya på dighälsning och goda vibbar kommer här!! Njut av din bloggledighet, samtidigt som du hämtar krafter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tackar jag så mycket för. Jag njuter så gott det går och lägger resten av krutet på att samla krafter.
      Ha de gott!

      Radera