Äntligen!

Så kom då äntligen beslutet att besöksförbudet på äldreboenden hävs fr o m 1 oktober. Det innebär att D och jag kan planera för fredagsmys den 2 oktober. Vi som inte träffats sedan den 20 maj.

Vad kommer då fredagsmyset att innebära? Ja, förutom att vi får se varandra, röra vid varandra och ha ett normalt samtal med varandra så har planen sedan länge varit att äta en måltid som vi gått miste om denna sommar. Det kommer att bli en grekisk sallad med vederbörliga tillbehör, något som varit ett återkommande inslag varje sommar på Getingstorp. Några exempel ser du här nedan. 

Födelsedagsmåltid, den 17 maj 2016:
I växthuset. 

18 juli 2018. Under det gamla äppelträdet.

Valborgsmässoafton 2019. I växthuset.

                                     

15 dagar kvar. Oj, så jag längtar.

Jeeppiee! Äntligen !!!!!!

Tuff start för D och Jeepen idag.

 Du som följer min blogg vet att D  i oktober i fjol drabbades av vad läkarna diagnosticerade som epilepsi och därmed blev hennes körkort direkt indraget i 1  år. Just då dök ord som katastrof och omöjligt upp, men som vanligt började vi snart tänka i andra termer; Vad kan vi göra? Hur löser vi detta?

Som alltid är det viktigt att låta processen ha sin gång och efter några månader, när årsskiftet var passerat, så började vi i stället för katastrofscenarier se möjligheter igen.


När ett år passerat så började det se riktigt ljust ut.  Genomförd medicinsk utredning påvisade ingen epilepsi och D är åter sitt gamla vanliga jag. Förvisso ett år äldre, men ändå. Körkortstillståndet som D måste söka igen blev beviljat och hon har nu åter körkortet i sin hand.

Vad som återstod efter detta var  att få Jeepen i gammal god form. Vinterhjulen är på och en grundlig service  gjord innan det idag var dags för kontrollbesiktning som den passerade u a så nu är det bara att tuta och köra för D.

 Mera än ett år sedan Jeepen var i tjänst.

Men, nu kör vi.

Hur har då det gångna året varit? En prövning på många sätt förstås, men vi har lyckats lösa det mesta. Inte sällan med mycket okonventionella metoder. Att gå in på hur vi ordnat tillvaron låter sig inte göras här då inlägget skulle bli alltför långt. Jag nöjer mig med att konstatera att det varit ett prövande men oxå lärorikt år och nu riktar vi med tillförsikt blicken framåt. 

Äntligen!

Idag känns det för första gången i år som att Våren har anlänt. Helt snöfritt,strålande sol och krokusen tittar upp i rosenbersån. Skillnad jämfört med förra lördagen.

"Äntligen vår" tänker  Sigge när han ska ut på
sin morgonrunda.

För en vecka sedan.

"Äntligen" tänker även jag.

Sigge hakar på Nelson och matte på dagens långpromenad.

Krokusen börjar lysa upp i rosenbersån.