Vårtecken

Skylift i Stadsparken är ett säkert vårtecken.

Det händer mycket nu. Vinter-OS startar denna vecka, dagarna blir allt ljusare, årets kortaste månad är här och utanför mitt fönster så står det en skylift. Det sistnämnda betyder att man är i full gång med att beskära träd i Stadsparken. Allt detta är,  om än tidiga så ändå säkra vårtecken och genast känner jag mig mycket piggare. Så pigg så att jag kommer mig för med att skapa blogginlägg nr. 2 för året. Det passar extra bra idag, 22-02-02.
 

Höstpromenad

Sprakande höstfärger.

Idag är det en underbar höstdag med sol, blå himmel, behaglig temperatur och vindstilla. Perfekt då att jag av personal blev erbjuden en rullstolspromenad i Stadsparken och längs Svartån. 

Nu , när jag känner mig piggare, så  får detta gärna bli en återkommande aktivitet. Tack för promenaden!

Gräsmattan har ersatts av lövmatta.

Svartån med Wadköping en bit bort.

 

Normalt

Utanför mitt fönster ståtar Stadsparken i vinterskrud.

Inte mycket är normalt i dessa dagar, men idag dök det upp nåt högst normalt, snö i januari, och genast blev tillvaron lite ljusare.

 

Vidgade vyer

 Vartefter höstens grepp tilltar så skiftar min granne Stadsparken färg och löven som faller ger utrymme för nya vyer för mig att beskåda.

När höstlöven faller dyker nya vyer upp. Skiftande och
tydligare för varje dag som går.

För övrigt så rullar det så sakteliga på här på Sirishof, för mig i likartat stilla tempo som tidigare på Getingstorp. Idag är det ånyo dags för veckans höjdpunkt, fredagsmys med D. Hon kommer senare under dagen med Osborne i sällskap. Osborne har snabbt funnit sig till rätta här och ser ut att trivas med besöken hos husse. Synd bara att inte oxå Sigge är med, men han mår säkert allra bäst av att husera på sitt Getingstorp och avstår nog gärna besök i storstan.

Vår trädgård städas noggrant. Att vara granne
med Stadsträdgården förpliktar.

Utsikt från ett fönster

Idag skiner solen utanför mitt fönster. Månne är det för att D kommer förbi på en fika idag. Mysigt.

Här går jag ut / in till stadsparken som är
min närmaste granne.

På den här nivån befinner jag mig.

Jag får regnskog i sinnet när jag ser denna bild.
Min fantasi är det alltså inget fel på.

Promenad i Parken

Igår var det en sån där riktigt fin höstdag. Jag hade då turen att få möjlighet till en promenad i Stadsparken. Det är ju inte ofta jag är ute numera så det kändes extra behagligt denna gång.

Lövkoja av Kerstin Hörnlund 2011.
Ett av Stadsparkens många konstverk.

Jag passar på att njuta av höstsolen..

Svartån blänker.

En promenad i parken

Igår lockade en av tjejerna i personalen ut mig på en rullstolspromenad i stadsparken som jag har alldeles utanför mitt fönster. Ett bra initiativ av henne tycker jag. Det var första gången jag var ute sedan jag flyttade hit den 20 maj. Märk väl att min innevaro har varit självvald. Det beror alltså inte på att jag inte fått möjligheter att gå ut. Tvärtom erbjuds det rikligt med tillfällen till så väl utevaro som deltagande i olika aktiviteter här på Sirishof.
Om bara vädrets makter tillåter så är en längre tur i parken inte alltför avlägsen. Örebro stadspark har tveklöst mycket att erbjuda.

Stadsparken har mycket att erbjuda.

Det är bara att njuta av blomsterprakten.

Där borta, några våningar upp, bor jag.

Ny utsikt

Att blicka ut över stadsparken i Örebro känns inte helt fel.

På bilderna här ovan ser du delar av min nya utsikt. Inte som Getingstorp, men rogivande och vacker ändå. Jag bor sedan den 20 maj på ett vård- och omsorgsboende i Örebro. Då jag fått allt svårare att fysiskt fungera i vardagen så kändes det rätt att ta detta beslut medan jag fortfarande vet vad det innebär.
Sirishof heter stället där jag har en lägenhet som rymmer allt jag behöver. D har innan flytten inrett lägenheten med nya möbler och textilier. De tavlor jag gillar mest har fått följa med så när jag kom hit så kändes det som att komma hem till mig. Jag bor granne med stadsparken så utsikten kunde inte vara bättre. 
Dessutom bor jag bara 7 minuters promenad från D:s lägenhet som vi köpte när hon p g a epilepsidiagnos fick körkortet indraget i ett år. Just närheten till D var avgörande när jag valde boende. Det innebär att hon lätt kan besöka mig när hon är i stan och vi kan fortsätta ha våra myshelger tillsammans med god mat och dryck. Nu i coronatider så blir det tyvärr vare sig besök eller myshelger. Vi håller kontakten via mail, sms och telefon.

Mitt första intryck av Sirishof överträffar mina förväntningar. Beläget i vacker omgivning och granne med stadsparken. Fräscha och trevliga lokaler, därtill ett fantastiskt bemötande av tillika fantastisk personal. Jag blir uppriktigt glad när en verksamhet i praktiken lever upp till de vackra ord  som står att läsa på deras hemsida.

Vad gäller Getingstorp så behåller vi det så länge som D känner att hon trivs där och kan sköta om det. Osborne och Sigge bor hos matte. Vi tycker att vi i rådande situation nått en maximal lösning för oss. Men, visst ska jag tillstå att det stundom känns både tufft och tungt. Men, så är livet. 

Glad Midsommar!

PS Huruvida mitt nya boende oxå innebär fortlevnad för min blogg, det får framtiden utvisa.