Pecha Kucha

Hur mycket klarar du att förmedla på 6 minuter 40 sekunder?

Rubriken stod nyss för något totalt okänt för mig. Genom att läsa Jonna Jintons blogg  och lite googlande därefter så vet jag nu, en kort stund senare,  vad rubriken står för. En intressant presentationsform där 20 bilder ska visas i vardera 20 sekunder  och den som visar bilderna under denna tid ska presentera  innehållet i bilderna för åhörarna. Och förhoppningsvis trollbinda publiken.  Pecha kucha kan enkelt översättas till "konsten att ge kortfattade presentationer".
Att jag inte tidigare hört talas om denna presentationsform får väl tillskrivas att jag inte som förr är med i det dagliga livet där ute. Jag tillbringar ju min mesta tid här på Getingstorp.

Jag ser oanade möjligheter med Pecha Kucha. När jag t ex tänker tillbaka på min långa yrkeskarriär där jag då och då lyssnat till långa trista föredragningar som kunde te sig evinnerliga och där jag efter föredragningens slut inte vare sig förstått eller tagit till mig något av det som sades. Kanske vore Pecha kucha något att införa på bred front. Som sagt, jag ser få begränsningar, men många möjligheter. Pecha kucha skulle kunna tillämpas i  arbetslivet, i affärslivet,  i skolan, i politiken etc.

Detta inlägg är ett bra exempel på varför jag gillar att blogga och läsa vad andra bloggare skriver. Jag lär mig hela tiden något nytt.

Stridbar fråga

Är det fel att tidigt nivåindela barn efter deras kunnande och mognad? En fråga som dyker upp med jämna mellanrum och i olika sammanhang.
Jag läste nyss en artikel om fotbollsklubben Vasalund som väljer att nivåindela 5-åringar. Oavsett vad man tycker i en fråga som denna så blir det aldrig "rätt". Frågan är alltför het för att konsensus ska kunna nås.

Vad tycker då jag? Jag tycker inte att det behöver vara fel. Likväl som jag tycker att man tidigt ska identifiera barn med särskilda behov för att de tidigt ska få rätt stöd så tycker jag att man oxå kan identifiera barn som är längre komna än andra barn i samma ålder. Har man väl identifierat dessa "längre komna" barn så ska väl även de få utöva aktiviteter på sin något "högre nivå". Jag tycker inte att "längre komna" barn ska hållas tillbaka till följd av något slags jämlikhetstänkande. Likväl som att barn med svårigheter inte ska tvingas följa med i en takt som de just då  inte klarar av.

Jag tror att alla i längden vinner på ett synsätt som tar hänsyn till individen. Detta gäller inte minst i skolan.
Jag skrev visst ett inlägg på temat elitskolor för 4 år sedan.

Måste alla befinna sig på samma sida i läroboken?

Apropå bildning och kunskap

Ibland blir jag påtagligt medveten om att jag inte hänger med längre. Tex nu på morgonen då jag läser följande rubrik;  " Fängelse för grov misshandel med didgeridoo". Did.., didge.., didgeri.., didgerido.., didgeridoo. Vad  är en didgeridoo? Inte en susning, har aldrig hört ordet. Betyder det att jag är okunnig? Ja, i alla fall okunnig om australiska blåsinstrument.

Som tur är så finns Google till hands. En sökning där och jag vet att didgeridoo är ett uråldrigt australiskt blåsinstrument, traditionellt spelat av aboriginerna.

Att en didgeridoo kan se ut som på bilden nedan får jag oxå veta.

Numera behöver jag aldrig dväljas i okunskap någon längre tid. En snabb sökning på Google och jag kan stoltsera med kunskap om de mest besynnerliga ting och företeelser. Det innebär att jag fortfarande kan kalla mig , i vart fall, hyfsat allmänbildad. Det får duga.

En didgeridoo.

Visdom av Ellen Key.