På mållinjen



Tyvärr blev det tårar och inte skratt för Lotta Schelin
och Pia Sundhage efter gårdagens semifinal.

Sveriges damer lyckade inte ta sig till final i fotbolls-EM. Återigen var det Tyskland som stod i vägen.
Med tanke på att Sverige fick ett mål bortdömt  och hade ett antal öppna chanser så kan jag väl påstå att de föll på mållinjen. Allra helst som Sverige hade  mera boll och spelade bättre. Tycker jag. Jag hade unnat Sveriges damer att få spela final på en fullsatt Friends arena.

Jag har i nåt tidigare inlägg haft kritiska synpunkter på damfotbollen och dess framtid. Tyckte då att damfotbollen var tråkig och hade stagnerat, men nu får jag krypa till korset då jag efter att bl. a. ha sett Sveriges alla matcher i EM tycker att damfotbollen gjort stora framsteg. Det har varit underhållande matcher att se. Av stor betydelse till min ändrade syn på damfotboll torde vara att jag slutat jämföra med herrfotboll.

Det som fram för allt utvecklats är det taktiska kunnandet. På både gott och ont då detta oxå gjort spelet rätt stereotypt. Det sker sällan något överraskande vilket förstås gör lagen "lättlästa".  Taktiskt kunnande i all ära men det behövs oxå spelare som bryter mönstret,  som gör det oväntade, som inte alltid väljer förstaalternativet.
Fortfarande finns stora brister i tekniken. Sånt som kan slipas till med träning, träning, träning. Jag tror att svensk damfotboll går en ljus framtid till mötes. Närmast återstår att se hur länge Pia Sundhage-effekten håller i sig.

Bortskämda greker ?

Grekland och grekerna får utstå det mesta i dessa tider. Jag undrar dock vad som är sant och vad som är rena skrönor bland alla dessa påståenden som sprids via media.

Jag läser ett antal bloggar skrivna av svenskar boende i Grekland och känner där inte igen det Grekland som beskrivs i media.

Nya perspektiv på EU:s ekonomi

Inspiration till detta inlägg fick jag av Tina, bloggande svenska som bor i Grekland. Frustrerande att som svensk bo i Grekland och så fort man läser svenska tidningar få Grekland framställt som en konkursmässig nation, ständigt vilande på avgrundens brant. Allra helst som man kanske inte känner igen sig i den grekiska vardagen. Jag läser ett flertal svenskgrekiska bloggar och där hittar jag sällan det eländiga Grekland som så ofta beskrivs i svensk media.

Grekland brukar ju få stå i skamvrån när ekonomin inom EU diskuteras. Även Portugal och Spanien brukar få sig en släng av sleven. Inte sällan är det Tysklands förbundskansler Angela Merkel som håller i sleven. När jag läser denna artikel så framstår saken i en annan dager. Stora, starka, mäktiga Tyskland platsar också i skamvrån minsann.

Vad beror det på att detta aldrig diskuteras offentligt, t ex vid EU:s finansministermöten. Vad säger du, Anders Borg?

Men varför skulle internationell politik vara olik nationell eller lokal politik eller vad som annars är vanligt försigkommande i samhället. Jag menar, det är inte helt ovanligt att personer av pur egoism blir ryggdunkare och håller med den som skriker högst och mest under devisen "You scratch my back and I´ll scratch yours".

Nej, jag har inte tappat tron på människan men visst skulle jag gärna byta ut orden egoism och dumhet mot empati och omtanke. Jag får i första hand se till att jag själv lever upp till vad jag skriver.