Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett dam-EM. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dam-EM. Visa alla inlägg

tisdag 29 oktober 2013

Smekmånaden snabbt över

Nu är det upp till bevis för damlandslaget för att visa
att de är värda FIFA-rankingen som nr 5.

När Pia Sundhage tog över som förbundskapten för damlandslaget i fotboll för c:a 1 år sedan så var det bara positiva tongångar. När hemma-EM sedan inte slutade med seger så verkar luften gått ur landslaget. I alla fall om man ska bedöma förmågan efter plattmatchen mot 78:e-rankade Bosnien- Hercegovina. I lördags skrev jag ett inlägg om just den matchen. Då ur ett jämställdhetsperspektiv.

Nu handlar ju inte idrott i första hand om jämställdhet, utan om att vinna, att prestera. Nåt som damlandslaget inte gör särskilt bra just nu. Men så är ju ofta elitidrott. Ena dagen hjältestatus, nästa dag odugligförklarad.  Närmast kan fotbollsdamerna återupprätta hedern på torsdag då de i nästa VM-kvalmatch möter 67:e-rankade Färöarna.

torsdag 25 juli 2013

På mållinjen


Tyvärr blev det tårar och inte skratt för Lotta Schelin
och Pia Sundhage efter gårdagens semifinal.
Sveriges damer lyckade inte ta sig till final i fotbolls-EM. Återigen var det Tyskland som stod i vägen.
Med tanke på att Sverige fick ett mål bortdömt  och hade ett antal öppna chanser så kan jag väl påstå att de föll på mållinjen. Allra helst som Sverige hade  mera boll och spelade bättre. Tycker jag. Jag hade unnat Sveriges damer att få spela final på en fullsatt Friends arena.

Jag har i nåt tidigare inlägg haft kritiska synpunkter på damfotbollen och dess framtid. Tyckte då att damfotbollen var tråkig och hade stagnerat, men nu får jag krypa till korset då jag efter att bl. a. ha sett Sveriges alla matcher i EM tycker att damfotbollen gjort stora framsteg. Det har varit underhållande matcher att se. Av stor betydelse till min ändrade syn på damfotboll torde vara att jag slutat jämföra med herrfotboll.

Det som fram för allt utvecklats är det taktiska kunnandet. På både gott och ont då detta oxå gjort spelet rätt stereotypt. Det sker sällan något överraskande vilket förstås gör lagen "lättlästa".  Taktiskt kunnande i all ära men det behövs oxå spelare som bryter mönstret,  som gör det oväntade, som inte alltid väljer förstaalternativet.
Fortfarande finns stora brister i tekniken. Sånt som kan slipas till med träning, träning, träning. Jag tror att svensk damfotboll går en ljus framtid till mötes. Närmast återstår att se hur länge Pia Sundhage-effekten håller i sig.