Nya friska ideer

Centerpartiets nya idéprogram har orsakat både debatt och upprörda känslor. Månggifte, fri invandring och avskaffande av skolplikten är några av de uppseendeväckande förslagen.

Menar Centern allvar när man presenterar förslaget till idéprogram eller är det en desperat manöver för att hamna i strålkastarskenet?  Eller en smart manöver för att få medieutrymme och därmed ges möjlighet att profilera sig och krypa ur det anonymitetens grådis där Centern nu befinner sig? Där de flesta partier för övrigt befinner sig då det blivit allt svårare att skilja dem åt.

För att skapa ytterligare dramatik så har Annie Lööf  avbrutit sin Thailandssemester för att komma hem och  styra upp debatten. Vi får väl se hur det går med det.

Även om jag inte köper idéprogrammet rakt av så tycker jag heller inte att det skall förkastas och idiotförklaras .Idéprogrammet andas ändå något av det svensk politik saknar. Nya friska ideer som går lite utanför ramarna och inte direkt kan sorteras in i Lagommappen.  Ideer behöver ändå lång tid på sig för att mogna och bli verklighet. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Hatt söker framtiden i backspegeln

Hur ska det gå för Centerpartiet nu när Maud Olfsson slutar och en efterträdare ska väljas. En efterträdare som måste profilera C mera än vad som gjorts under senare år.

Centern måste vilja något mera än att bara ingå i en Alliansregering.
Läser idag i DN denna artikel av en av partiledarkandidaterna,Anna-Karin Hatt. Jag tilltalas i mångt och mycket av vad hon står för och säger sig vilja åstadkomma med Centerpartiet.
Jag skräms inte av att hon skriver att uppgiften nu är att bredda partiet till ett modernt allmänborgerligt parti, som på Thorbjörn Fälldins tid. Jag ser inte denna tanke som en återgång till nåt gammalt och förlegat utan mera som ett avstamp för Centern att ånyo bli en politisk kraft att räkna med.

På Fälldins tid hade Centern en stark position i svensk politik vilket man inte har idag till följd av en alltför välvillig och underdånig anpassning till Alliansen och då fram för allt Moderaterna. Därtill nödda och tvungna får jag väl ändå tillägga.

Som ett i sammanhanget ointressant unikum kan sägas att jag 1976 utdelade pris till Thorbjörn Fälldin som då var statsminister. Jag var vid den tiden Ålderman (=ordförande) i landskapsföreningen Angermannalaget vid Norrlands Nation i Uppsala som årligen delar ut Angermannalagets kulturpris till en förtjänt Ångermanlänning. Ett pris som 1976 tilldelades Thorbjörn Fälldin.