Arrangörsmissar

Nedsolkat varumärke efter gårdagens plump.

Ännu en gång blev Britta Johansson Norgren tvåa i Vasaloppet. Den här gången efter en arrangörsmiss av kolossalformat. Damerna var utlovade egna spår på upploppet.  Men så blev det inte vilket innebar att hon aldrig fick chansen att spurta förbi Katerina Smutna som vann med 2,9 sekunder. Bedrövligt, pinsamt,  uselt. Vad hade hänt om något liknande hänt på upploppet i herrarnas tävling? Jag bara undrar.

Ytterligare en arrangörsmiss blev jag varse när jag klev upp i morse. Årstidsarrangören hade uppenbarligen "tryckt på fel knapp" för plötsligt så är vintern på återbesök.

Du som såg mitt inlägg i fredags från hundpromenaden kunde inte upptäcka en gnutta snö på bilderna. Annat är det idag som du ser på bilderna nedan. 

Växthuset såg igår så inbjudande ut.

Jag som redan börjat förnimma
vitsipporna bortom gärsgårn.

 Osborne och Nelson tycker säkert att det
är kul med dagens promenadväder.

Jag och Sigge får kvarbli i vårt ide ytterligare en tid.

Vårsöndag

Härligt att låta blicken drunkna i tulpaner.

Gårdagens inlägg ägnades åt mitt sportintresse. Ett intresse som även idag blir rikligt tillfredsställt. Vasaloppet började jag morgonen med och det pågår ju fortfarande. Eftermiddagen går i fridrott-EM:s tecken.  En vårsöndag som denna bör jag förstås ge mig ut i solskenet, men det blåser lite för snålt för min smak. Då D dessutom är borta idag så får det bli så här, men t o m Sigge ser ut att tycka att det är tråkigt. Han får gå ut en vända till så att jag slipper se hans ledsna blick.

Jag blir smått mör bara av att titta på.

Sigge är lika sportintresserad som matte.
Det vill säga måttligt. Hans blick säger
 "jag vill gå ut".

Film, Medelhavsmat och vårkänning

En bra film om en fantastisk kvinna.

Så var det filmdags igen. Det blev i fredags filmen "The lady". En film om Aung San Suu Kyi. Vilken fantastisk människa. Det är fascinerande att denna orädda och icke-våldsförespråkande kvinna i stort sett på egen hand utmanat och satt skräck i Burmas militärregim i årtionden. Alla  nu aktiva politiker bleknar i jämförelse med denna  späda men ack så kraftfulla kvinna.  Det borde ingå i varje politikers grundutbildning att se denna film. 

Filmen lyfter på ett trovärdigt sätt fram hennes politiska gärning men visar därutöver på  Kärlekens oerhörda kraft. Det är osannnolikt att hon, hennes man och deras två söner kunnat hålla ihop som familj trots att de tvingats leva åtskilda under så lång tid.  


Lördagens middag hade Medelhavsprägel. Det innebar Ricotta- och basilikafylld Tortellini med rostade pinjenötter. Till det en minisallad överringlad av Marinas olivolja från Kreta. Detta ackompanjerat av en av Husets två röda favoriter. Båda dessa är spanska sedan en tid. Under måltiden sipprade italiensk musik ut från Sinnesrorummet. Det gäller ju att försätta sig i rätt stämning. 

Medelhavsmåltid.

Kvällen avslutades med filmen"Hope Springs". Ett lågmält relationsdrama med en del humoristiska inslag om ett par med ett äktenskap som efter 31 år gått i stå och består av rutiner där den ena dagen är den andra lik. Detsamma gäller nätterna som tillbringas i skilda sovrum.  I ett försök att hitta tillbaka till varandra åker de till Hope Springs på en  veckoslutskurs i parterapi. Till filmen avnjöts desserten. En av D skapad Pannacotta med jordgubbar som dock inte kom med på bild.

Meryl Streep lyfter även denna film.

För varje dag som går så minskar snöns grepp om min utemiljö. Förhoppningsvis kan jag krypa ur mitt ide innan mars månad är till ända.

Snögubben krymper och taken blir alltmera snöfria.

Vasaloppet och skidsportens dilemma

Vilken fantastisk TV-produktion . Ja, att se Vasaloppet på TV är något av årets TV-höjdpunkt. Här ryms allt du som tittare kan önska dig. Spänning, dramatik och intressanta människor, både i och vid sidan av spåret och utmärkt bredd på rapporteringen, numera så väl från sidan av spåret som i spåret. Radarparet Jacob Hård och Anders Blomqvist bistår dessutom med all initierad expertkunskap som jag som tittare har glädje av. Även om jag inte har någon personlig favorit i loppet så följer jag Vasaloppet varje år med samma intresse. Traditionens makt är stor.

Att övergå till VM-femmilen i Liberec ter sig rätt färglöst, allra helst med dagens tävlingsupplägg. En femmil som dagens ter sig mera som en sällskapsresa än ett kraftprov.

Är man att betrakta som bakåtsträvare om man tycker att det var bättre på Sixten Jernbergs och senare Thomas Wassbergs och Gunde Svans tid ? Inte bara för att dom ofta segrade. Då fanns också spänningsmomentet mera påtagligt med hela tiden då du nödgades hålla reda på passertider och skiftande tidsavstånd mellan åkarna. Nu har du allt i samma bildsekvens. Färglöst var ordet. Skidsporten har snart experimenterat sig till döds.