Tsunamin



För alltid förknippad med Annandag jul.



De senaste dagarna  så har media dominerats av 10-årsdagen för tsunamin . Fullt förståeligt. Jag har själv inte följt  rapporteringen. Dock fastnade jag igår vid en dokumentär på SVT2 . Den var gjord av filmaren Jens Lind.  Som sportintresserad  har jag stött på  många av hans filmer och reportage och jag tycker att han är en lysande berättare. Denna dokumentär var inget undantag. Dessutom med en något annan infallsvinkel än hur tsunamin vanligtvis följs upp här hemma. Jag rekommenderar reprisen i eftermiddag.

Tsunamin - 5 år senare

Idag handlar mycken pressbevakning om tsunamin på annandag jul 2004. Som så många svenskar följde jag dramat framför TV:n i min skyddade hemmiljö. Men även för mig finns bilderna kvar på näthinnan. Hur ska det då inte vara för de människor som upplevde allt på plats.

Jag både fascineras och imponeras av hur många anhöriga hanterat livet efter att ha mist nära och kära. Som i alla skeden i livet så reagerar vi människor olika.

Någon som mist tre av sina fem barn säger:
- Jag avskyr när folk säger " ja, livet går ju vidare ". För det gör det inte.
- Det här är ett annat liv som jag får acceptera att leva i, som jag inte har valt själv eller egentligen vill ha.Men barnen har gett mig kraften till att fortfarande vara kvar.

Någon vars hela familj överlevt katastrofen säger:- Nu tänker vi inte på det just någonting. Man måste ju gå vidare och vi har bearbetat det och lagt det bakom oss.

Gemensamt för alla synes dock vara att man idag värderar livet annorlunda. Man har fått ett annat djup i sin personlighet och man upprörs inte längre över de futtigheter som ibland tenderar bli oöverstigliga berg i de oprövades vardag.

1 miljard i extra anslag till Regeringskansliet

Jag läser i Riksdag&Departement att anslaget till Regeringskansliet skall höjas med 994 miljoner kronor för 2009.

Sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009 sägs motivera 770 miljoner av denna höjning.

Dessutom så behövs extra pengar föratt bygga upp en organisation för krishantering. Har vi fortfarande ingen sådan organisation i Sverige ? Estonia, Tsunamin men fortfarande ingen krishanteringsorganisation. Hur är detta möjligt ? Efter politiska strider, vilda beskyllningar och konstitutionsutskottsförhör så faller tydligen allt i glömska . Är det den pågående ekonomiska krisen som fått "makten" att vakna upp igen ?

Visst känns det extra anmärkningsvärt att i dagens läge plötsligt besluta om ett extraanslag till Regeringskansliet på 994 miljoner kronor. Detta samtidigt som 1000-tals människor dagligen varslas om uppsägning från sina jobb.

Politik är snart upphöjd till en vetenskap omöjlig att förstå för den vanlige medborgaren.