Det här med dekret

Dekret har plötsligt dykt upp som ett modeord i politiken i världens  största demokrati. Till ytan största. Vad, vem eller vilka som inspirerat Donald Trump till att styra via dekret är för mig okänt, men han har några sentida föregångare som väcker både vämjelse och oro.

Styrde genom dekret.

Styr genom dekret.

Försöker styra genom dekret.

Det är inte bara Donald Trump som svingar vilt i politikens värld. Nu har han fått kompisar i Rumänien. Där har nämligen regeringen rundat parlamentet och godkänt ett dekret som avkriminaliserar vissa korruptionsbrott, bland annat maktmissbruk, om de ekonomiska skadorna inte överskrider omkring 420.000. Minnet är sannerligen kort, det är ändå bara 28 år sedan Causescu avsattes.

Vad är det som händer på den politiska scenen just nu och vad kan vi förvänta oss hända den närmaste tiden? Frågorna blir bara flera ju längre Donald Trump och hans gelikar tillåts härja i politiken.  
I min föreställning av en demokrati så har dekret ingen plats och följdaktligen inte heller någon av de tre herrarna på bild här ovan. 

Det gröna fältets schack

Det gröna fältets schack. Ja, så kallas fotboll sedan länge. Än mera rätt i dessa dagar då fotbollen allt mera blivit en hjärnornas kamp där nya spelsystem sätts i sjön och blir brickor i händerna på tränarna.

Exempel på spelsystem: 2-3-1-1-3    och 4-2-3-1  

Där sedan de högst betalda tränarna  trollar med systemen och geniförklaras för att efter en tid idiotförklaras och få sparken. 

Tränare förresten, det gäng jag avser ska väl benämnas coacher för de flesta av dessa beträder nog aldrig den gröna mattan utan sitter på sitt kontor och skissar. Skisserna sätts sedan i händerna på assistenter som får sköta vardagsgörat.
Att jag skriver om detta just idag beror på att jag inspirerades av Boxing day och dess Premier league-omgång . 

Premier League-tabellen Boxing day 2015

		Lag	S	V	O	F	Mål	MÅ	PO
1	0	Leicester	18	11	5	2	37:25	12	38
2	0	Arsenal	18	11	3	4	31:18	13	36
3	0	Man City	18	11	2	5	37:20	17	35
4	0	Tottenham	18	8	8	2	31:14	17	32
5	-1	Crystal Palace	18	9	3	6	23:16	7	30
6	1	Man Utd	18	8	5	5	22:16	6	29
7	0	Watford	18	8	5	5	23:18	5	29
8	-1	Liverpool	18	7	6	5	21:22	-1	27
9	-1	Everton	18	6	8	4	32:24	8	26
10	1	West Ham	18	6	8	4	26:22	4	26
11	0	Stoke	18	7	5	6	16:16	0	26
12	0	Southampton	18	6	6	6	25:21	4	24
13	0	W.B.A.	18	5	5	8	17:24	-7	20
14	0	Bournemouth	18	5	5	8	22:32	-10	20
15	0	Chelsea	18	5	4	9	23:29	-6	19
16	-1	Swansea	18	4	6	8	16:24	-8	18
17	1	Norwich	18	4	5	9	20:32	-12	17
18	1	Newcastle	18	4	5	9	19:33	-14	17
19	0	Sunderland	18	3	3	12	19:37	-18	12
20	0	Aston Villa	18	1	5	12	15:32	-17	8

Inte ens i PL är något sig likt. Leicester i topp även om det blev förlust igår mot Liverpool, en klassiker på dekis. Andra klassiska lag som Newcastle, Aston Villa och mästarna Chelsea harvar i bottenregionen. Igår blev dessutom Arsenal avklädda av Southampton, 4-0 till The Saints. Och, när ska det bära hela vägen för mitt lag som just nu ligger fyra i tabellen.
                                                     

I dag skulle man lika gärna kunna kalla fotbollen för skumraskaffärernas högborg, inte minst med tanke på Blatters och Platinis avstängningar. Vad kan förväntas av fotbollen när dess högsta företrädare visar sig vara korrupta lögnare och mutkolvar. Apropå kolvar, var det inte bättre på den vajande majskolvens tid? Nacka Skoglund som föddes på Julafton 1929 och dog alltför tidigt, 1975. Ett tecken på  att det inte heller då var helt problemfritt inom fotbollen.

Två skum(ma)tomtar: Sepp Blatter och Michel Platini.
Fifflare I FotbollsAngelägenheter

Jose Mourinho har fått sparken från Chelsea och nu spekuleras det vilt om var han ska hamna. Kanske i Manchester United där Louis van Gaal sitter löst.
För att skapa ytterligare spekulationshysteri så har  Pep Guardiola sagt upp sig från Bayern Munchen. Han efterträdare är redan klar, Carlo Ancelotti som i somras fick sparken från Real Madrid. Men var hamnar Pep? I Manchester, City eller United, eller kanske i Chelsea.


Vart är då fotbollen på väg? Den tenderar allt mera att handla om ledarskapet på olika nivåer. Och då tyvärr det dåliga ledarskapet. Spelarna kommer  ofta i andra hand. Förutom det celebra gäng som sitter på guldkantade kontrakt.

Vad finns då sammantaget att säga om denna cirkus? Jo, när alltför mycket pengar är med i bilden så blir oxå pengarna  den verkliga drivkraften. En drivkraft som har en tendens att locka fram det sämsta hos oss människor. Oavsett om vi sysslar med fotboll eller nåt annat.

Efter att Juldagen varit helt sportfri så återställde jag igår balansen, genom att titta på Stoke - MUN, 2 - 0.  Nådastöten för van Gaal?

Sedan följde jag förstås småkronorna i J-VM.  Seger mot Schweiz med  8-3 . Åter i "vardagen"  så att säga. Inte riktigt ändå då det runt hörnet stundar flera anledningar att fira. 2016 är ju inte så långt borta.

PS Jag inser att ett inlägg som detta kan skrämma bort läsare, men nu är jag väldigt fotbollsintresserad så mina reflektioner omfattar även detta område. Det är ändå bara nån enstaka gång per år som jag grottar ner mig så här. God fortsättning!

Det här med läslust

Avslöjande men seg.

Det här med läslust går verkligen i vågor för mig. Senast jag läste en bok var i februari. Möjligen är det vara så att läslusten kommer med höstmörkret.

I helgen var det dags igen så nu har jag äntligen läst boken "Mr Chance" av Niklas Ekdal och Inga-Britt Ahlenius . Den har legat och väntat i nästan 4 år. Den hade gärna fått ligga i 4 år till eller helt fallit i glömska då jag fick kämpa mig igenom den. Till yttermera visso avslutas boken med en  50-sidig bilaga på  engelska tryckt i ett ytterst svårläst  minitypsnitt. Bilagan utgörs av Ahlenius' slutrapport  då hon 2010 avgick som undergeneralsekreterare för FN:s internrevision. Nej, jag läste inte bilagan. Så kraftig var inte läslusten.

Att boken syftar till att odugligförklara Ban Ki-Moon, ibland kallad Ban Ki-who?", som generalsekreterare för FN går inte att ta miste på. Visst är han en sällsynt blek figur i total avsaknad av karisma, men om FN vore en så mycket effektivare organisation med en annan generalsekreterare är jag inte helt säker på. FN framstår för mig som en snårig organisation  märkt av korruption och nepotism med en försvinnande liten självständighet gentemot världens stormakter. En byråkratins högborg. FN har helt enkelt den chef  det förtjänar och stormakterna torde vara rätt nöjda med att Ban Ki-Moon inte gör alltför stora avtryck på den världspolitiska scenen. Han verkar själv rätt nöjd med att, i vart fall på papperet, vara en maktfaktor.

Sammantaget är boken ingen större läsupplevelse och även om den grundar sig på Ahlenius slutrapport så tycker jag att jag stundom läser skvaller och skitsnack. Som det dessutom är svårt att veta varifrån det kommer.

Boken blir förutom en svidande vidräkning med Ban Ki-Moon en hyllning till en av författarna, Inga-Britt Ahlenius, och inte minst till Dag Hammarskjöld som fortfarande har
hjältestatus i FN-sammanhang.

Ahlenius,  ibland kallad  ”Ms Fearless” för sitt ofta orädda arbete, var skälet till att jag köpte boken då jag länge tyckt att hon framstått som någon ovanligt rakryggad i offentlig förvaltning.  Hon blev ju också omstridd som generaldirektör för Riksrevisionsverket. Tveklöst hade hon som tjänsteman förtjänster som borde vara eftersträvansvärda för flera i liknande ställning men jag vill inte påstå att boken stärkte hennes aktier.

Eftertankens kranka blekhet

Spaltkilometer har skrivits om Grekland, den usla ekonomin och det till synes genomkorrupta system som samhället vilar på. Ju mera jag läser desto mera förundrad och förvirrad blir jag. Om det som skrivs är sanningen så är det lätt att förstå att hela det grekiska samhället vilar på avgrundens brant. Det finns då inget att reparera utan det krävs en total nystart av hela samhället och det politiska systemet.

Jag har tidigare skrivit inlägg om den korruption som fått råda som en accepterad del av systemet. Ett exempel som jag inte glömmer är det sjukhus som hade 40 livstidsanställda trädgårdsmästare men ingen trädgård.Eller när skattemyndigheterna inventerade vilka som hade swimmingpool i Atens norra förorter och endast 324 uppgav att man hade det medan det i verkligheten fanns 16.974 pooler.

Vad som är sanning och vad som är skrönor i beskrivningen av Grekland vet jag inte men att något är fundamentalt fel med detta underbara land ter sig allt mera uppenbart.

De stora svikarna i detta drama är politikerna som haft grekernas uppdrag att styra landet men som svikit detta förtroende å det grövsta. De stora förlorarna är förstås det grekiska folket som lurats/låtit sig luras att tro att "det grekiska systemet" är något som är rätt och riktigt. Gemene man borde ha förstått att man behöver betala skatt, att det t ex inte är rimligt att ha ett jobb som man aldrig går till men ändå får lön för.

Det viktigaste nu är dock att inte i första hand söka syndabockar utan att sikta framåt och tro på att Grekland i alla avseenden kan bli det fantastiska land som det alltid varit för mig som besökare.

Avslutningsvis, det är väl inte slumpen som gör att så väl Grekland, Spanien som Portugal får genomgå ekonomiska stålbad. Vad har dessa länder gemensamt mer än tider av bekymmersam ekonomi? Jo, de var alla diktaturer fram till mitten av 70-talet. En övergång från diktatur till demokrati går inte med automatik och kräver f f a en stark och kompetent politisk ledning. Har man inte det så har övergången ett högt pris. Ett väldigt högt pris för Grekland i dagsläget.

Alla är inte bittra och uppgivna. I dagens NA läser jag om en optimistisk grek i Örebro.

Lycka till Grekland!

"När man är en glad pensionär....."

Den gamla Thore Skogman slagdängan kanske inte gäller så länge till om man ska tro prognoserna för kommande pensioner. Det blir visst sämre och sämre i Sverige där pensionen idag motsvarar 65% av lönen och om 38 år beräknas vara 48% av lönen. Då marginellt bättre än jumboplacerade Estland.

När jag samtidigt läser att den grekiske pensionären har motsvarande 120% av lönen så förstår jag bättre att Grekland är på ruinens brant. I Grekland har respekten för de äldre onekligen genomslag på alla plan.
Detta gör att jag bättre kan förstå den grekiske arbetarens missnöje. Likväl förklarar detta till en del allt fiffel och korruption i arbetslivet, så väl inom privat som statlig sektor.

Är den vanlige greken verkligen genomkorrupt?

Ja, när jag läser denna artikel i Aftonbladet så är det så illa.
Frågan är vem och vilka som förlett grekerna till detta korrupta och lättjefulla beteende. Det måste väl ändå vara de styrande politikerna som först flirtat med den vanlige greken genom att kunna presentera de mest fantasifulla lösningar på allehanda privatekonomiska bekymmer och som sedan mörkat, blåljugit och blåst det europeiska etablissemanget och fått alla att tro att Grekland har en sund och välordnad ekonomi. Hur fan har det varit möjligt? När ett dylikt politiskt system får frodas under några decennier så finns till slut inga alternativ. Alla skor sig och respekten för staten och det allmänna är lika med noll. Här är det ingen som tycker att det är häftigt att betala skatt, eller ens att bara betala skatt.

Visst, politikerna är folkvalda men det får ses som naturligt att folket väljer den/de som presenterar den största "godispåsen".

Några talande exempel på det utbredda fusket är följande:
- I Atens välmående norra förorter uppgav blott 324 fastighetsägare att de hade swimmingpool. Skattemyndigheten studerade då satellitbilder över området och fann 16 974 pooler.
- sjukhuset som hade 40 livstidsanställda trädgårdsmästare på heltid, men ingen trädgård.
Lycka till med återuppbyggnadsarbetet.

Postens nye vd - del 2

Skrev igår om Postens nye vd Lars G Nordström och hans lön som motsvarar 11 miljoner om året. Ser idag att han dessutom från sin tidigare arbetsgivare Nordea har pension på 5 miljoner om året. Synnerligen intressant att företag där staten är en huvuintressent och delägare tillåter dessa fantasiersättningar



Vad står det för när Borg och Reinfeldt tar till brösttonerna och säger att "nu får det vara nog. "
För min del så sjunker deras trovärdighet dramatiskt när det visar sig vara tomma ord.

Det finns massor av ord i det svenska språket som är tillämpliga på vårt alltmer korrumperade samhälle. "I scratch your back and you scratch mine"-mentaliteten är vida utbredd och vi rör oss då med en vokabulär som domineras av ord som oetiskt, omoraliskt, girighet etc. Hur nyttigt är det för Sveriges medborgare ? Att ständigt gå omkring med bekymmersrynkor i pannan, ilska i blicken, utspottande allsköns invektiv om de människor vi i demokratiska val fört fram för att föra vår talan.