Trädgårdssällskap

När vi är ute i trädgården så är Nelson och Sigge alltid med som sällskap.

Sigge är den äventyrligare av de två.

Nelson i sin favoritposition.

Sigge håller sig nära matte när hon plockar hallon.

Törsten behöver släckas emellanåt.

Sigge får sträcka på sig för att kunna dricka ur samma balja som storebror.

Växtstöd

En rostig armeringsmatta fungerar utmärkt som växtstöd och blir dessutom en rolig inredningsdetalj i växthuset.

Från utsidan.

Kvällstur i mitt paradis

Efter att ha avslutat en kvällsmåltid i växthuset så kör jag oftast en vända med elmoppen för att njuta av den underbara plats jag får leva och bo på.

Växthusvakt

I kväll står  matte, husse och Sigge på gästlistan så andra göre sig icke besvär.Nelson håller koll.

OS-invigningen

Jag trycker att gårdagens OS-invigning var befriande verklighetsanpassad baserad på tre teman; naturen, den industriella revolutionen och den moderna världens teknologiska under. Det var t o m intressant att följa, bättre än de vanligtvis pompösa invigningarna fullproppade med osannolika men meningslösa inslag. Tycker jag.





Nationernas inmarsch var dock mindre fängslande så jag nickade till kommen in i halva alfabetet. Det roligaste var att få se Grekland, som traditionen bjuder, leda inmarschen. Grekland som i dessa dagar ofta placeras i strykklass var för ett ögonblick åter en ledande nation.

Äntligen

Äntligen är sommarkvällarna så varma att det är skönt att sitta kvar i växthuset efter måltiden och njuta även efter mörkrets inbrott.

Levande ljus i takkronan skapar ljuvlig stämning i växthuset.

Här inne döljer sig bl. a. gurka, paprika,  chilifrukt, physalis, basilika och tomater. Och mitt olivträd förstås.

Ett antal vackra pelargoner finns oxå.

En änglatrumpet har skapat sig ett eget hörn.

Nytt ersätter gammalt och livet går vidare

Det här inlägget tillkom då jag i morse satt och tittade på en av de otaliga bilder jag tar av vårt hem. Bilderna ofta tagna från elmoppen på återväg från postlådan där jag hämtat morgontidningen. 

Förra hösten nödgades vi fälla en av våra största björkar då den spruckit längs stammen och därför kunde utgöra en framtida fara. Eftersom vi oxå nödgades fälla vår största gran  som drabbats av sjukdom så kände vi ett behov att att återplantera några träd. Det blev tre björkar alldeles i närheten av den plats där granen tidigare stått.

Dessa tre björkar planterade vi.  Jag älskar den här vyn 
som  för mig ger hopp om liv, utveckling och framtid.

Girighet

Girighet. Ja, vad ska man annars kalla det faktum att de rikaste i världen gör allt de kan för att gömma undan sina rikedomar. Till nytta för???

Trädgårdskväll

Sigges favoritvattenhål.

Ett av flera "uterum".

Rofyllt.

Långt där borta syns Kilsbergen, "de blå bergen".

Härligt lysande lavendel längs jordkällarens tak.

Jag gillar "60 minutes"

Jag tittar varje lördag på "60 minutes" och blir till freds av allt  jag får kunskap om och blir påmind om.

-Idag handlade det t ex om att vänta med att låta barnen börja skolan för att ge dom ett tidigt övertag i livet, s k redshirting.

-Vidare fick jag lära mig att dagens bäste schackspelare är en ung norrman som heter Magnus Carlsen. Schackets Mozart kallas han.

    - Dessutom fick jag ännu en påminnelse om hur skört det politiska systemet är genom ett inslag om  Jack Abramoff.

Kom sedan inte och kalla TV för dumburk.http://www.tv.nu/#p/12072110551150sjuan?&_suid=1342871026615012270789851978697

Motsägelsefullt

      

Det känns synnerligen motsägelsefullt  när jag tittar på ett otäckt TV-inslag i Expressen om en dödsskjutning på en filmpremiär i Denver och inslaget börjar med försäkringsbolaget if:s reklamsnutt med töntorkestern som framför " Don´t you worry about a thing ". Så fel det kan bli ibland.

Kärlek

Jag älskar att bo här på vårt Getingstorp och kan aldrig se mig mätt på vårt hem. Trots att jag dagligen vistas här och har sett och kan se allt ur alla vinklar när helst jag vill så tar jag ofta med mig kameran när jag tar elmoppen och åker för att hämta tidningen eller posten. Detta eftersom jag vet att jag plötsligt kommer att stanna och titta och bara njuta och känna lycka över att just jag får bo så här. Bilderna här nedan säger kanske inte dig så mycket men för mig är de laddade med minnen. Minnen av vad vi skapat under de hittills 52 månader vi bott här. Alla dessa bilder jag tar är dessutom en livsförhöjare för mig under vinterhalvåret och fyller mig då med längtan till nästa vår och sommar.

Den här bilden tog jag när jag hämtade dagens tidning.

Där inne i växthuset får jag avnjuta många 
läckra sommarmåltider.

Ett riktigt sommartillhåll.

Jag gillar innergården vid gäststugan.

Sigge är nu rutinerad utekatt

Sigge är numera  helt tillvand med att vara ute på dagarna så när jag går ut på morgonen fö r att åka och hämta morgontidningen så står han och spinner vid ytterdörren och slinker ut med mig. Han lämnar aldrig tomten och den svartvita katt som dagligen brukar passera vår tomt längs stengärsgårn mot skogen verkar Sigge inte bry sig om. Dom verkar vara överens om att inte störa varandra. När det är dags för mat och toabesök vill Sigge in och kommer då upp till trappan och vill att någon öppnar för honom. På kvällen kommer han förstås in för att sova gott i sin korgstol i sovrummet. Då är ju oxå husse lugn.

Det ser ut på tasslyftet som att Sigge tycker att det är dags att klippa gräset igen.

Ljus i mörkret

Även om vädret nu är allt annat än sommarbetonat så gäller det att hitta ljuspunkterna. Ofta finns dessa mitt framför dig. Visst muttrar jag besviket när jag måste bära långärmat till middagarna i växthuset. Men inte så mycket ändå. Jag försöker efter bästa förmåga lägga min energi på sånt jag kan påverka. 

De regntunga molnen står sig slätt mot de vackra gyllengula rapsfälten.

Med en blå himmel så ter sig kampen jämnare.

I betraktarens öga

Regn och grått, regn och grått. Vad är det som hänt? Det handlar väl ändå inte bara om att jag blivit äldre och väderfixerad. Mitten på juli och poolen är inte ens vattenfylld och vintern som gick fick vi inte användning av snöslungan en enda gång. En normal vinter plogar vår granne 15-20 gånger åt oss. Den gångna vintern bara en gång. På nyårsdagen.

Så här brukar det se ut redan i juni här hemma.

Så här ser det ut idag. Närmare badbart har vi inte kommit i år.

Så här skriver SMHI på sin hemsida.
Årstider
Det finns både en meteorologisk definition av årstiderna baserad på temperaturförhållandena, och en kalendarisk definition där våren sträcker sig från mars till maj, sommaren från juni till augusti, hösten från september till november och vintern från december till februari. Vilken definition som passar bäst beror på sammanhanget.
Sommar
Den svenska sommaren bjuder ibland på högtryck med sol och högsommarvärme. Men minst lika ofta bjuder den på lågtryck med regn och rusk. Dessutom brukar det gärna bli antingen det ena eller det andra som överväger. Den helt perfekta blandningen av sol och regn som gör både semesterfirare och lantbrukare nöjda är ovanlig. Den meteorologiska definitionen av sommar är att dygnsmedeltemperaturen varaktigt ska vara minst 10 grader.
Vinter
Riktig vinter ska enligt de flesta vara kall och bjuda på gott om snö - vilket man lugnt brukar kunna räkna med i norra Sverige. I landets södra delar däremot kan den riktiga vintern vissa år utebli helt.
Meteorologer definierar vinter som den period då dygnets medeltemperatur varaktigt är 0 grader eller lägre.

Ja, men då så. Då är det väl inget konstigt med den här sommaren och gångna vinter. Det är ännu en gång betraktarens öga som vilseleder både tanken och minnet. Det handlar antagligen mera om hur jag vill att det ska vara än om hur det faktiskt brukar vara.

Vin och tryffelsvamp är inte bara godsaker

Föga överraskande är även vinbranschen rutten. Alla branscher som är sägenomspunna och kan omsätta pengar lockar till sig fifflare och skrupelfria lycksökare.
Ett annat bevis på detta såg jag idag på "60 minutes" där man djuplodade kring tryffelsvampen. En snarast maffialik organisation sades finnas för att göra pengar på denna svamp. Inte minst den kinesiska varianten av tryffel.

Sista" loppet" förloras alltid

En av min barndoms stora idoler, skidlegendaren Sixten Jernberg, har lämnat jordelivet. På den tiden när han var aktiv så var det högtidsstunder att sitta klistrad vid radion och lyssna till referat från hans skidtävlingar. Ja, TV:n hann oxå göra entre under hans karriär och jag minns särskilt  "Plex" referat från OS i Squaw Valley 1960 då Sixten vann 3-milen före Rolf Rämgård. Ja, det var härliga tider. Ingen hade ens tänkt tankar om mass- och jaktstart, sprint och andra varianter. Då handlade det bara om klassisk skidåkning.

Fredag den 13. Igen.

Så har vi då fredag den 13 igen. För tredje gången i år. 13 januari, 13 april och nu 13 juli. Dessutom 13 veckor mellan dessa s k otursdatum. Vad kan då hända månne? Kanske börjar min TV fungera igen. Vad säger Viasat support?
Jag känner mig annars lika nöjd och lycklig som  alla andra dagar. När jag tittar ut så ser jag bl. a. nyklippta gräsmattor. Bara det är värt ett litet lyckorus. Den här gången delade jag upp arbetet på två dagar och avslutade igår kväll innan jag bjöds på  ljuvlig hembakt pizza i växthuset.

Nelson tittar längtansfullt på min pizza.