Blir man nånsin nöjd med vädret ?

I veckor har värmen hållit oss i ett fast grepp. Förvisso efterlängtad, men kanske ändå lite för mycket. Plötsligt igår eftermiddag kom det där efterlängtade regnet, en riktig rotblöta. Var jag nöjd då? Jo då, men var det inte litet för mycket. Jag gläds ändå å djurens och växternas vägnar då dom säkert är i större behov av detta än vad jag är.

Vid 14-tiden igår badade min favoritvy i sol.

Vid 17-tiden var himlen inbäddad i moln och 
regnet öste ner. Åtföljt av ett rejält åskväder.

47

Augusti som börjat så bra

Augusti har bjudit på många fina dagar och jag hade hoppats att det skulle fortsätta så, men idag blir jag bryskt påmind om det svajiga i den förhoppningen.

Idag blir det ingen utomhusmåltid.

Knappast heller någon växthusmåltid.

Äntligen

Igår så kom regnet. Det var verkligen efterlängtat, om inte av mig direkt så av trädgårdens växter. Torkan har satt sina spår och vi har t o m fått avboka några gräsklippningar då det inte behövts klippning var 14:e dag. Torkan har oxå inneburit att D fått jobba mera än vanligt med att vattna i trädgården och vattna kan ju inte avstås ens på semestern så D har då och då nödgats bryta semestern för att hålla trädgårdens växter vid liv. Inte minst har hon kämpat med ett antal blomrabatter för att ändå lite färgprakt ska sprida glädje i vardagen. Två exempel ser du här nedan.

Några gula dagliljor samsas med
 Fairyrosorna.

Rosenskäran lyser upp uteplatsen
vid glasverandan.

Inställt

Sån tur att jag i onsdags klippte alla gräsmattor. Jag skrev igår att jag idag  skulle ta ut klipparen och köra lite extra finputsning längs vägen och nere vid gårdsskylten och postlådan. Det kan jag glömma för nyss öppnade sig skyarna och regnet bara öser ner.

D får oxå avstå sitt fortsatta arbete med projektet nere i syrénhäcken. Hon har redan hittat nåt annat att göra då hon plockat in plommon och håller på att göra plommonmarmelad till läckra ostbrickor i vinter. Medan marmeladen kokar tar hon in dill och gör gurkinläggningar.
Undrar du vad jag ska göra i stället för finputsningen? Antagligen sjunker jag ner i min TV-fåtölj och följer VM i friidrott.
Orättvist? Så tänker inte vi utan vi konstaterar att så här har vi det. Så här BRA har vi det.

Regnet, det bara öser ner.

D behöver i a f inte vattna idag.

Honungsrosen mår bra av en riktig rotblöta.

Inte en skymt av Kilsbergen där borta i
fjärran och poolstolarna är obesatta.

Är sommaren slut nu?






Så många härliga högtider vi går till mötes.

Lagom svensk dos ska det vara för att vi ska vara nöjda.

                             

För exakt ett år sedan, den 31 augusti 2011, skrev jag ett inlägg med samma rubrik. Det är nåt ödesmättat över att augusti månad tar slut. Egentligen är det väl inget att göra nån stor affär av. Så här har det varit varje år, ändå tas jag med överraskning. Hoppingivande är att morgondagen, den 1 september, ser ut att domineras av strålande sol. Då vet jag vad jag ska göra. Äntra min åkgräsklippare och avsluta den klippning jag påbörjade för två dagar sedan. Efter det är det nog bara två klippningar kvar i år och plötsligt har oxå september passerat. Oktober blir en stilla tillvänjning till mörkret som då blir allt kompaktare. Då är det dags att börja elda i vedspisen, kakelugnen och kaminen och byta från växthuset till innemiljö för njutbara måltider. När sedan november passerat, ja då har vintersporterna gjort entre och den gångna sommaren är ett fjärran minne blott. Sedan hoppas jag att december   blir lika snöfattig i år som i fjol.  Jag hoppas förstås på att hela vintern blir snöfattig. Det är förstås egoistiskt att ha såna önskningar, men jag kan väl få vara egoist i detta sammanhang.
Sedan är vi inne i ett nytt år, 2013, och det är dags att börja planera för en ny vår- och sommarsäsong.

Ser jag det på detta sätt så känns det inte så dystert att sommaren  går mot sitt slut.  Det är ju snart sommar igen.
Våra fyra årstider är ändå härliga att ha,  bara dom uppträder i så där lagom svensk dos.

Ljus i mörkret

Även om vädret nu är allt annat än sommarbetonat så gäller det att hitta ljuspunkterna. Ofta finns dessa mitt framför dig. Visst muttrar jag besviket när jag måste bära långärmat till middagarna i växthuset. Men inte så mycket ändå. Jag försöker efter bästa förmåga lägga min energi på sånt jag kan påverka. 

De regntunga molnen står sig slätt mot de vackra gyllengula rapsfälten.

Med en blå himmel så ter sig kampen jämnare.

Snabba växlingar

Igår njöt jag av mixen av sol och levande, mustiga höstfärger.

Idag är det vare sig mix, sol eller mustigt. Bara trötta höstfärger, åtföljda av regn och en tilltagande vind. Njutbart även det om jag befinner mig på rätt sida av fönsterrutan.

Är sommaren slut nu?

Ja.Tyvärr blir det svaret på rubricerade fråga. Effektfullt tar oxå den sista sommarmånaden slut då regnet vräker ner och åskan mullrar. Numera när den här tiden inträder så börjar jag att tänka i tvåmånadersintervaller. På nåt märkligt sätt så känns det mörka halvåret hanterligare då.
Så nu tänker jag närmast på sista oktober, sedan sista december och till sist den sista februari. Sedan är det ju mars och det börjar ljusna och snön börjar så sakteliga tina bort.

Det gäller att hitta sina egna vägar för att göra tillvaron maximalt hanterlig.

15 oktober 2010.

Det dystra faktum att sommaren nu är slut får symboliseras av bilden nedan. Det är vår tidigare vackra och ståtliga gran (bilden ovan) som drabbats av någon sjukdom och blir allt torrare och brunare. Vi har därför bestämt oss för att ta bort den innan vintern inträder. Extra tråkigt då den vintertid berett oss stor glädje med sitt intensiva djurliv. Var ska nu alla "våra" fåglar och ekorrar husera? Dom hittar säkert nya vintervisten men då kommer vi tyvärr inte att ses så ofta. 31 augusti 2011.

Bra hund reder sig själv

Nelson älskar hallon. Allra helst förser han sig själv direkt i hallonhäcken. I år är det rekordskörd av hallon för vår del. Ja, rekordskörd av det mesta vi har i vår trädgård. Det måste vara den för all växtlighet gynnsamma väderleken, ömsom regn ömsom sol och värme, som åstadkommer detta växtfyrverkeri. Paus i hallonplockandet.

Vaknar nöjd trots att regnet öser ner

Varför denna rubrik. Jo, av det enkla skälet att jag igår klippte gräset. Just detta är för övrigt en av de saker jag fortfarande klarar av att göra som de flesta andra och lika bra nu som jag själv kunde före 2001-06-26. För 4 år sedan, när vi fortfarande hade sommarställe, stod jag till slut inte ut med att bara sitta på altanen och titta på när Darlingen klippte gräs i minst 4 timmar varje gång.

Vi lyckades hitta en Stiga åkgräsklippare av en modell som passar mig perfekt. Alla reglage på höger sida och rattkula gör att jag kan manövrera den utan problem. Att en dag som igår,den enda med sol och uppehåll denna vecka enligt prognos, själv kunna bestämma mig för att klippa gräset kändes som en gåva och inte alls som det "måste" som torde vara vanligast. Ibland kan självständighet i det lilla vara större än den självständighet och frihet världens nationer säger sig eftersträva.
Eller är det som någon uttryckt det att:
- Den stora friheten är sammansatt av många små friheter.
Att själv kunna klippa gräset är en av dessa små friheter för mig.

Ja, av detta förstår du att jag kan njuta av regnet som strilar när jag tittar ut vid 4.30-tiden denna morgon.