Avslöjande spår

När jag i trädgården ser en skottkärra innehållande kompostjord, spade, planteringsspade och vattenkanna så vet jag vad som är på gång. D är i färd med att plantera nya växter och snygga till sina rabatter.


Avslöjande. Minsann står det inte två krukor med
nyplanterade blomster längst ner t h på pooldäcket
och den nya rabatten vid rampen har piffats upp.

Svikna ungdomar

Studentexamen. Den här dagen och glädjen
bör alla ungdomar ges möjlighet att uppleva.

Detta inlägg har som det föregående sitt ursprung i ett TV-program jag sett. Det går nu en serie på SVT2 som heter "Sverige sviker". Den handlar om ungdomar som skolan inte klarar av att lotsa genom skolgången.  De hoppar av skolan, når aldrig examensdagen alt. går ut skolan med urusla betyg eller inga betyg alls. Ungdomar som känner sig både svikna och misslyckade och inte tycker sig ha någon framtid.

Gårdagens program som var det andra av totalt fyra i serien och handlade om tre ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder (npf) som t ex Aspergers syndrom och ADHD.  Detta engagerade mig extra mycket eftersom jag sedan 2000 arbetat intensivt med dessa frågor inom Kriminalvården. Jag har då särskilt tittat på sambanden mellan  "adhd - missbruk - kriminalitet". Under mina snart 40 år i Kriminalvården har jag sett otaliga exempel på ungdomar som hamnat snett just p g a uteblivet stöd och ringa förståelse för sin problematik under tidig ålder och då inte minst under sin skolgång.

Jag blev själv sent upplyst och medveten, först efter att ha jobbat 25 år i fängelsevärlden. När jag 2000 närmare började studera olika typer av neuropsykiatriska funktionshinder så framstod snart bilden som klar. Många av de fångar jag mött på landets fängelser under åren hade uppvisat beteenden och en utveckling som stämde väl överens med vad som nu uppdagades för mig. Sambandet " npf - missbruk - kriminalitet"  framstod plötsligt som glasklart. Efter en tid av skepsis och motstånd så fick jag oxå gehör för mitt påstående att 25% av fångarna på våra slutna anstalter har någon form av npf-problematik. Idag är det oomtvistat, snarare vill många forskare mena att siffran är högre.

Idag finns dock en utbredd kunskap på området och jag blir därför såväl bedrövad, besviken som förbannad när jag ser hur t ex skolan inte vill se sanningen i vitögat. En av ungdomarna i  programmet uttryckte det bra då han sa: " Skolan  tycker att problemet är att jag inte kommer till skolan. De borde i stället fråga sig varför jag inte kommer till skolan".

Jag tror att många av dessa ungdomar skulle vara hjälpta av att få särskild support för att utveckla speciella intressen som de har. Åtskilliga exempel finns på framgångsrika personer med t ex ADHD som nått sin framgång mycket tack vare att de fått ägna sig åt sitt speciella intresse. En av gårdagens ungdomar var duktig simmare och sade t ex att han trivdes bättre under vattenytan än ovanför. Då kom jag att tänka på den framgångsrike simmaren Michael Phelps som har ADHD men som vid tidig ålder stöttades i att helhjärtat ägna sig åt sitt favoritintresse, simning. En klok och förstående mamma och en engagerad simtränare lät honom koncentrera sig på det han allra helst ville, att simma.  Resten är idrottshistoria. Alla blir förstås  inte världsmästare och olympiska mästare, men de får i alla fall möjlighet till en framtid. Alla ungdomar måste inte stöpas i samma form.

Vid ett tillfälle som detta känner jag mig inte speciellt stolt över att tillhöra vuxenvärlden. För egentligen är det inte Sverige som sviker, det är vi vuxna som sviker.

Jag hoppas att många tittar på denna programserie. Inte minst landets politiker med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen.

Avslutningsvis vill jag framhålla programproduktionen som på ett utsökt sätt genom bild och ljud lyckas förmedla den grå hopplöshet som dessa ungdomar ofta känner. Jag blev både tagen och illa berörd av att se programmet.

Kattens hemliga liv

Sigge trivs ute i trädgården bland blommor och blader.
Allra helst i sällskap med matte.

Tittade igår på ett program om Kattens hemliga liv på SVT2. Det handlade om 50 katter boende i  Shamley Green i sydöstra England. Under en vecka följdes dessa katter med hjälp av GPS och kameror för att utröna vad katten gör när matte / husse inte är med. En del intressanta fakta framkom. T ex att flera katter kan dela samma revir och vistas där vid olika tidpunkter. En form av skiftgång kan man säga.

Intressant eftersom jag själv funderat mycket över vad Sigge gör när han är ute. Som du kanske vet skaffade vi en GPS till Sigge för att få närmare kännedom om hans vandringar.  Det var en present till mig från D eftersom hon tycker att jag är väl så pjoltig med Sigge och ropar genom fönstret på honom om han inte kommit hem som han brukar på kvällen.
Det visade sig att Sigge inte alls gick så långt som jag trott utan han höll sig nära hemmet, på och i anslutning till vår tomt. Tryggt för husse att veta. Grannar har dock skvallrat om att han minsann är ute på längre vandringar ibland. Vad gör väl det, så länge han kommer hem igen.

När vi testat GPS:en på honom några gånger så lyckades vi med konststycket att förlägga den. Vi kanske skulle haft en GPS på GPS:en. Nåväl, den dyker säkert upp på nåt osannolikt ställe.

Junikväll i trädgården

Nu är det fantastiska dagar och även om det går trögt för mig just nu så vill jag så klart inte gå miste om en skön kväll i trädgården När D dessutom bjuder på en grillad nyhet i växthuset. Med elmoppen susar jag från dörr till dörr så det är inte många steg jag behöver klara av att gå. I går kväll var det ännu en av dessa magiskas kvällar på Getingstorp.

D körde en extraputs av gräsmattorna igår.

Härlig vy, tycker i a f jag.

En av Getingstorps uteplatser.

 Snart är det dags för D:s premiärdopp.

Med blicken mot skyn.

Framtida goda nyttigheter växer här.

Och här.

Ur en annan vinkel. Som du förstår är jag
trädgårdsfreak. Och Getingstorpsfreak.

Dags för middag i växthuset.

Quornfilé var en helt ok nyhet att grilla.
Med grillade tomater,
grillad förkokt potatis,
lökcrudité och vitlökssmör. Utsökt!

När det var dags för ingång satt Sigge
på trappan och väntade.

Poolsäsong 2014

2013 blev ett rejält misslyckande vad gäller poolbadandet. Bytet av pool drog ut på tiden så det blev inte ett enda dopp för D i fjol. Det tänker vi råda bättring på i år.

Nu är det mesta på plats med den nya poolen. Lite små justeringar och rengöring återstår innan det  är  dags för D:s premiärbad. Lite varmare vatten oxå förstås. 15 grader är lite för bistert. En expert på bergvärmepumpar kommer i veckan  för att visa hur vi via bergvärmen kan köra ut lite extra värme till poolen.

Börjar med manuell dammsugning
innan den självgående får ta plats. 

 

Mysig badutsikt, mot växthuset och gäststugan.

Bra med en ramp så att jag i a f kan åka ner
med elmoppen och titta i poolen.

Titta där. Nu har D oxå fixat den
självgående dammsugaren.

Det blir inte alltid som man vill, men det kan bli bra ändå

Jag försöker undvika att skriva om  mina svårigheter och motgångar på bloggen. Mest förstås för att jag inte drabbats av så många motgångar, men oxå för att jag vill att bloggen i första hand ska vara en positiv ventil för mig och inte upplevas som ett forum för missnöje och klagomål. Dagens inlägg blir ett litet avsteg.

Jag har sedan min stroke 2001-06-26 varit  fysiskt stukad.  Halvkroppsförlamad i vänster sida. Hela tiden medveten om att det inte blir bättre, snarare tvärt om.  Något som jag tidigt kom till insikt om och lärt mig att hantera och leva med.  Ett liv som blev oerhört mycket rikare när vi 2008 lämnade storstan och flyttade hit ut till vårt Getingstorp.

Nu verkar det tyvärr som jag kommit till en påtaglig försämringspunkt. Min vänstra sida har på kort tid blivit allt omedgörligare och smärtan allt mera påtaglig. Vad göra? Ja, någon underkur finns inte. Jag får bita ihop och försöka hitta nya vägar att ändå ta mig fram i vardagen. Kanske behöver jag bli lite snällare med kroppen och inte alltid  försöka göra även det jag egentligen inte längre klarar. Sedan behöver jag förstås fortsätta att tänka i positiva termer och tro på de förmågor jag ändå har. Och hela tiden försöka hitta nya sätt att lösa vardagens svårigheter. Det har hittills ändå varit en framgångsfaktor för mig. Trots allt finns det oxå framgång att finna i motgång.

Den viktigaste framgångsfaktorn är D. Hon har hela tiden sedan 2001 fått klara alla praktiska sysslor och gjort detta med bravur.  Förutom att hon stöttat mig i allt jag företagit mig.

Den enda tids- och kraftödande sysslan jag utfört sedan vi flyttade är att klippa gräs. Vi köpte tidigt en åkgräsklippare som jag lärde mig att äntra och hantera. Med alla reglage på höger sida och utrustad med rattkula så har jag så här långt klarat gräsklippningen. Eftersom vi har stora gräsytor så har min insats varit viktig, vilket jag förstås oxå mått bra av. Att bara sitta och titta på när någon annan gör jobbet går inte riktigt ihop med min personlighet.

Igår var det klippdags igen och då  instruerade jag  D på åkgräsklipparen så att även hon kan manövrera den. Om/när jag inte längre till fullo klarar uppgiften så kan vi börja med att dela upp klippningen. Jag, som är van, klipper de lite trixigare ytorna och D tar de plana ytorna för att bli förtrogen med hur klipparen fungerar och beter sig. Som du förstår gäller det hela tiden att vara lösningsfokuserad eftersom vi så långt det är möjligt vill klara av att sköta alla sysslor på egen hand.

Efter att ha tillbringat en heldag i trädgården så avslutade vi med en god middag i växthuset. Det är stunder som inte nog kan värderas.

Gräset är långt och frodigt.

D behärskade snabbt åkgräsklipparen.

 Snart växlade hon till röjsåg/trimmer.

Härligt nyklippt.

Här i garaget skiftar jag mellan
elmoppe och gräsklippare.

Jag njuter när det är nyklippt.

Mera njutning.

Den nya poolen är snart klar för D att bada i.

Plats för sommarluncher.

Sigge visar sig igen när alla maskiner tystnat.

Nelson och Sigge väntar på att följa
med ut till växthuset för middag.

Efter en lång trädgårdsdag blev det en fräsch
räksallad med väl kyld vino verde till.
I växthuset, så klart.

När verkligheten överträffar dikten

Fantastisk film.

Igår avslutade D och jag dagen med att se filmen "Searching for Sugar Man". Vilken film! En helt underbar story, därtill helt osannolik. Men ändå sann. En av de bästa filmer jag sett. Förstår att den blivt rikligt prisad. Förutom storyn så fastnade jag för fotot som jag tycker var enastående.

Bröllopsdag

Ifjol fick D en fontän av mig på vår 12:e bröllopsdag. Den placerades i hennes agora jämte växthuset. I vår har vi låtit gjuta en "brunn" som inramar fontänen.

Idag, på vår 13:e bröllopsdag,  fick D två nya krukor och växter, bilder nedan,  som passar i agoran. D fick också ett par shorts, specialdesignade för trädgårdsarbete.  Presenter som kanske inte normalt förknippas med bröllopsdagar, men presenter som jag förknippar med  D. Presenter som jag vet att hon gläds åt.

13 underbara, kärleksfyllda, men oxå  händelserika och prövningsfyllda  år. 13 lyckliga år.

När vi gifte oss gick vi ut ur kyrkan till Johan Stengårds version av Amazing grace.
Den har jag tidigare inte hittat på nätet, men nu finns den. Oj, så härliga minnen den framkallar.


Nya krukor och växter som gör sig bra
jämte fontänen.

Närbild.

Passar bra ihop med mitt olivträd som synes.



Hoppas att D får många njutbara stunder
i stolen på sin agora i sommar.

Sara kom och firade bröllopsdagen med oss.
Det blev en nyttig sallad i växthuset.

Nörd x 2

Igår var det en av dessa magiska sommarkvällar som D och jag så ofta upplever på vårt Getingstorp.
Så magisk så att det inte  blev några bilder alls från måltiden i växthuset. Nej, allt fokus var på allt som händer i trädgården. Och omvårdnad av trädgården.

Så skönt att ha såna dagar när jag  tittar på vad jag gjort/gör idag. TV för hela slanten. Först Sveriges semifinalförlust mot Ryssland 1-3, sedan V75 från Solvallas Elitloppshelg, följt av hockeysemifinal igen, Tjeckien - Finland 0-3. Snart ska kvällen avslutas med Champion League-final Real Madrid - Atletico Madrid.

Det måste innebära att jag är både trädgårdsnörd och sportnörd. Är det OK?
Ja,  för mig. Och för D . Och då är det OK.

Om D ställer en kanna på min
elmoppe så kan jag åka och
vattna de mest avlägsna
växterna.

Vatten tar vi i första hand ur
zinkbaljorna under stuprören.

Här har jag vattnat vid grinden.

 

Vitlök som kan skördas i september.

 

Mera på gång. Jag har dock inte
totalkoll på allt som planteras,
men jag lär mig
med tiden.

 

Jag älskar rödlök.

 

Bland annat här ska den planteras.

 

Ett levande område.

 

Plymspirean blir mäktig när den blommar.

 

 D:s vackra rabatt  frontar våra litauiska 
vedstaplar.

 

Kvällen avslutas med att jag följer med på D:s
kvällstur med Nelson.

Majtradition

Idag blir det korta turer ute i trädgården då solen och värmen är smått tryckande.  En hel del utevaro har det ändå blivit då D:s kompis E, som traditionen bjuder i maj,  cyklat hit ut från Örebro. Förutom att jag då fått delta i intressanta samtal så fick jag också äta en superb lunch med damerna. En lunch som D fixat till och som avnjöts i "uterummet" som ligger mellan jordkällaren och hallonhäcken.

Jag måste säga att det kändes märkligt för mig att efter trädgårdslunchen  gå in för att titta på kvartsfinaler i ishockey-VM.  Visst var väl ishockey en vintersport förr i tiden?

 

De vackra maskrosorna har rest sig igen.

 

När E parkerat cykeln startar förstås en runda
i trädgården.

 

Här blir det strax lunch.

 


En utsökt fisklunch bjöd D på idag.



 

 

Damerna sitter kvar i "uterummet"
och samtalar.