Rubricerade fråga börjar bli alltmera berättigad. Hur vi än vrider och vänder på samhället så måste en förändring börja någonstans. Och vad är mera naturligt att den börjar hos de unga - som är framtiden. De unga är ändå vår framtida resurs, oavsett hur förträffliga vi vuxna tycker oss vara just idag.
- "Vi är inte lata – vi är utnyttjade" säger Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson. Visst, hon är rätt ute, unga måste få jobb, men jag skulle byta ut ordet utnyttjade mot bortglömda. Ja visst, det blir en lek med ord, men ändå. Ord behöver ibland vägas på guldvåg för att få avsedd verkan.På olika sätt har jag genom åren mött ungdomar som jag uppfattar som , just bortglömda. Därmed blir de också oförmögna att klara av de mest elementära för att fungera socialt eller i arbete och därmed bli accepterade.
Jag är oerhört glad för att jag tidigt, i 15-årsåldern, fick möjlighet att vara delaktig i en verksamhet. Jag kände att jag jobbade. Ja, skolan kom förstås i första hand, men ändå.Det jag gjorde vid sidan av skolan var också viktigt. Jag fick då jobba på nåt så viktigt som en bensinstation, mina föräldrars Shellmack. Jag tankade fordon, kollade lufttrycket, kollade oljan, putsade rutor, bytte glödlampor, tvättade bilar, skiftade däck. Ja, jag fick göra det som kunden förväntade sig. Jag fick lära mig att umgås med vuxna människor och därmed också tidigt förstå hur samhället fungerade. Därmed räknades jag också. Jag var en samhällsmedborgare, inte bara en "lat unge".
Jag tycker att alla ungdomar direkt efter skolan ska ges möjlighet att slussas in i arbetslivet. Det behöver inte vara en fast tjänst som innebär att någon annan ska sluta. Det är väl t o m orimligt. Men, varför inte skola in ungdomar i arbetslivet genom att låta ungdomar gå jämte en anställd som inom den närmaste 5-årsperioden skall sluta/gå i pension. Ett utmärkt system för introduktion i och kunskapsöverföring från arbetslivet.Varför inte införa ett sådant arbetsförsäkringssystem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar