Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 21 augusti 2020

Tredje torsdagen i augusti

I  år får jag avstå denna delikatess.

Rubriken syftar förstås på att det igår var surströmmingspremiär. Just den dagen eller nån dag i anslutning därtill har jag alltid inmundigat denna norrländska läckerhet. Under det senaste decenniet har denna högtidsstund ägt rum på Getingstorp, oftast i växthuset. I år blir det av naturliga skäl inte så. Jag får då nöja mig med att titta tillbaka på några av dessa tillfällen, t ex här, här och här.

Att äta surströmming här på Sirishof ser jag inte som ett alternativ även om det nog skulle kunna ordnas då de flesta av mina önskemål brukar tillgodoses. Ett skäl till att jag avstår är förstås att flertalet här på stället inte torde ha samma kärleksfulla förhållande till denna delikatess som jag har. Så det handlar dels om hänsyn, men oxå om att jag ser surströmmingspremiären som en festlighet, något som jag då vill uppleva tillsammans med D, vilket inte låter sig göras i dessa dagar.

Detta är ännu ett tillfälle för mig att inse att tillvaron och livet påtagligt förändrats sedan jag flyttade från Getingstorp till Sirishof. Jag tror att det kan vara ganska nyttigt för mig att då och då konfronteras med detta faktum. Allt kan inte vara som förr, men det kan vara väldigt bra ändå.


6 kommentarer:

  1. Tänkte faktiskt på dig idag, för jag hade surströmmingsknytis med tre grannar på innergården idag. Röda ulven - såklart! Bästa firren! Två av "damerna" hade aldrig ätit denna delikatess förut och förvånades över att den inte alls smakade lika illa som de trott. Båda två är 70 plussare!
    Har en kompis som jobbar på ett äldreboende. Där får besökare träffa sina släktingar utomhus bakom en plexiglasskiva. Kan också berätta att där åts det kräftor på en stor altan och man frågade de boenden om de ville äta surströmming utomhus på grund av lukten. Det var bara två som ville det, så det blev inte av. Så fråga runt lite, det finns kanske fler som delar din längtan efter surströmming.

    SvaraRadera
  2. Trevligt med surströmmingsknytis.
    Möjlighet till plexiglasbesök finns här oxå, men det känns inte så upplyftande så det har D och jag valt bort.
    Kråfor bjöds oxå här i veckan så det har jag smakat, men dfet blir aldrig lika festligt när inte D är med.

    SvaraRadera
  3. Trots att jag kommer från Västkusten tycker jag om surströmming. Fast det var längesedan jag åt denna delikatess.
    Tråkigt att du inte kan få dig en smakbit, men kanske inte lämpligt med andra runt omkring.
    Blev glad för din sista mening.
    Sköt om dig!

    SvaraRadera
  4. Tack ! Så du gillar suratrömmimhg. Kul.
    Jag har ju många härliga surströmmingsminnen att se tillbaka på så jag blir inte alltför nedstämd.
    Den sista meningen ja. Det är ju dfen som verkligen betyder nåt. Glad att du fastnar för den.

    SvaraRadera
  5. Har aldrig ätit surströmming så jag kan inte uttala mig om det är en delikatess eller inte. :D

    Tänkte just föreslå att du skulle kolla om det var fler som var intresserade men sedan så såg jag att du inte var intresserad om D inte var med och det förstår jag fullt ut! Fast det var väl så att D inte gillar surströmming, hon brukar äta annat då, om jag minns rätt.

    Livet ska ju vara fyllt av minnen, man ska ha något att tänka tillbaka på och njuta av samtidigt som man finner sig tillrätta i en ny situation och hittar bra saker där med. För oftast finns det godisbitar, man ska bara kunna se dem. Det låter som att du som tur är gör det!

    SvaraRadera
  6. Man måste nog vara uppväxt med surströmming för att tycka att det är en delikatess.

    D brukar äta krabba eller kräftor när jag äter surströmming. Hon har provat nån gång men inte "fastnat" vilket jag mycket väl kan förstå.

    Att se och uppskatta godisbitarna gör man kanske inte alltid i förstone, men man kan lära sig. Det har jag gjort.

    SvaraRadera