Dags att avkriminalisera narkotika?

För att komma till rätta med stora problem så behövs ofta nya tankesätt och drastiska åtgärder. Åtgärder som för många av oss setts som otänkbara. Ett sådant multiproblemområde är narkotika. Samhället har lidit enorma förluster genom åren i kriget mot narkotika.

GLOBAL COMMISSION ON DRUG POLICY är en sammanslutning av 19 internationellt inflytelserika personer som lanserar en ny strategi för att bekämpa världens drogproblematik.

Gruppen föreslår bl. a.
- Ett slut på kriminaliseringen och stigmatiseringen av personer som nyttjar droger men som inte skadar andra.
- Att regeringar uppmuntras att testar legalisering av droger, i första hand marijuana.
- Att kampanjer som riktar sig till unga med budskapen "säg nej till droger" eller "nolltolerans mot droger" slopas, i stället bör andra utbildningsmetoder användas.

Som sagt, ett helt nytt sätt att tänka kring bruket av droger. Jag , som arbetat 36 år i fängelsevärlden, har i alla dessa år fört en ojämn kamp mot droger och drogmissbruk. Alla torde vi på något sätt ha mött det helvete som följer i drogernas fotspår.

Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om det galna narkotikakriget i Mexico. Där har 40.000 människor mördats under de senaste 4 åren i detta galna krig. Bara det skäl nog att göra något drastiskt.

Tveklöst är det så att vi behöver tänka nytt för att på ett bättre sätt än hittills kunna hantera det elände som följer i drogernas fotspår.

Är avkriminalisering rätt sätt? Ja, jag har i a f fått något att tänka på. Jag torde återkomma i frågan när jag fått tid att tänka mera.

Det galna Mexico

Det finns ingen hejd för den galenskap som synes råda i Mexico som en konsekvens av de knarkkrig som råder sedan 5 år tillbaka. Jag har berört dårskapen i ett antal tidigare inlägg.
Det är inte lätt att se någon ljusning på det hejdlösa mördandet. Alltför mycket pengar står på spel och med den enorma amerikanska marknaden på andra sidan gränsen så kommer narkotikan att fortsätta flöda från Mexico till USA.

Det är egentligen märkligt att vi inte hör mera om detta narkotikaflöde från den politiska debatten i USA. Där mullrar det högre när det gäller att satsa resurser på att stoppa de mexicaner som försöker ta sig över gränsen till USA för att hitta en födkrok.

I staden Juarez mördas närmare 3.000 personer varje år. Här mördas i snitt 130 personer per 100 000 invånare. Därefter följer Caracas i Venezuela med 96 mord per 100 000 invånare medan siffran för New Orleans är 95. Siffran för New York var 6 år 2008.

Jämfört med att bo i Juarez så ter sig de flesta andra platser i världen som stillsamma ankdammar.

Somliga fångar reder sig själva - andra inte

Nog söks det ständigt nya innovativa vägar i Kriminalvården för att hitta verksamheter som förhoppningsvis ska leda till att allt färre fångar återvänder. Dock tycker jag att det gick lite väl långt på ett fängelse i Rio de Janeiro där fångarna själva helt styrde fängelset.

Detta grepp är fullt i klass med driften vid ett fängelse i Mexico som jag skrev ett inlägg om för några veckor sedan.

Det mest omskrivna i svenska fängelser just nu är den 78-årige fånge på Sårbyanstalten som övriga fångar engagerat sig för.

Tala om att leva i skilda världar.

Arizona får bakläxa

Den 17 juli skrev jag ett inlägg om den nya invandringslagstiftning som staten Arizona planerade införa.

En federal domare, Susan Bolton, har nu stoppat den nya lagen.

Det blir intressant att följa den vidare utvecklingen då Arizonas guvernör Jan Brewer säger att hon ska överklaga och är beredd att kämpa ända upp till Högsta domstolen för den nya hårda invandringslag hon föreslagit. ”Den här striden är långt ifrån över”, säger hon.

Dårskapen i Mexico fortsätter

Narkotikakriget i Mexico antar allt absurdare former. Nu senast påträffades åtta avhuggna huvuden på fyra olika platser längs vägen i städerna Durango och Gómez Palacio i norra Mexiko. Var ska detta sluta?

Mexico - ett gränslöst land

Rubriken syftar inte på geografiska gränser utan på konsekvenserna av det narkotikakrig som härjar i landet. Senast för en vecka sedan skrev jag flera inlägg om det besinningslösa mördandet i narkotikakrigets spår.
Rubriken åsyftar att nu är t o m en fängelsechef anklagad för att ha släppt ut fångar för att genomföra en del av dessa vedergällningsmord. Är inte detta bortom all rim och reson, bortom alla gränser, så säg?

Vad är det som pågår i Mexico

Jag har i inlägg de senaste två dagarna ur olika aspekter berört situationen i Mexico och nu får jag anledning att ånyo fundera på vad som händer i detta sägenomspunna land.

I min ungdom var Mexico något främmande och spännande som jag gärna skulle vilja besöka och uppleva. Så blev det aldrig och nu är lusten definitivt släckt. Mexico har idag skapat sig en bild som något skrämmande och avskyvärt, ett land som inte lockar till besök.

Jag hoppas att dom hittar en väg ut ur denna onda cirkel.

Knarkvåldet i Mexico bara ökar

Jag har i tidigare inlägg berört det absurda narkotikakriget i Mexico. Inget tyder på någon förbättring. Snarare synes en upptrappning ske.Knarkkriget skördade 2008 5.000 människoliv, 2009 dödades 9.000 och hittills i år 7.000. Var ska denna galenskap sluta och fram för allt, vad kan göras för att hejda denna utveckling?

USA har på olika sätt hjälpt Mexico i knarkkriget, bl. a. har Mexico fått ekonomiskt stöd för att ska kunna köpa helikoptrar att använda i jakten på knarksmugglarna. Samtidigt är det ett stort problem att just USA är en stor marknad för narkotikan liksom det faktum att vapen går i motsatt riktning då 90% av de vapen som beslagtas i Mexico kommer från USA.

Ja, som synes är detta ingen enkel ekvation att lösa. Att hoppas på att människor kommer till insikt och att denna dårskap vänds till klokskap är kanske att hoppas för mycket.

"Arizonamodellen"

Tänk om lokal och länspolis i Sverige skulle få avgöra om en invandrare får stanna eller inte. Hemska tanke, var skulle vi då hamna?

Nu menar jag inte att poliser på lokal och länsnivå är idioter som inget förstår. Nej, långt ifrån, men vi skulle få en tillämpning av invandringlagstiftning som skulle spreta i alla riktningar. Det skulle i slutändan kunna upplevas som att det totala godtycket får råda.
Men visst, USA:s statsskick är inte som vårt och ger förstås utrymme för olika tillämpning i olika stater.

I delstaten Arizona har man inga problem med funderingar om godtycke. Där är prio ett att mexikaner håller sig på sin sida gränsen. Ett friskhetstecken finns dock även i denna sorgliga rättstillämpning och det är att så väl den federala regeringen som andra delar av USA reagerat och vänder sig mot Arizonamodellen och dess konsekvenser.

Det absurda narkotikakriget i Mexico

Mexico spelar i fotbolls-VM just nu. Hur kan någon i Mexico bry sig om fotboll med tanke på det narkotikakrig som sedan många år härjar i landet. Ett krig som tar sig allt mera absurda uttryck. Ett sådant inslag är att attackera drogavvänjningskliniker då ju dessa sätter käppar i hjulen för knarkkartellernas affärer. Dom vill ju ha flera, inte färre missbrukare. Inte sällan fungerar dessa kliniker dessutom som skyddszoner för knarkkartellernas medlemmar och blir av det skälet en måltavla i kriget. Absurt var ordet.

Cynism till det yttersta -rehabkliniker blir rekryteringskliniker

Jag tror knappt vad jag läser. Mexikos knarkkarteller tar till en ny cynisk metod för att rekrytera lojala medlemmar. Så här gör man: De kapar rehabkliniker för drogmissbrukare, dödar personalen och tvingar de intagna att ansluta sig.
En annan metod är att öppna rehabkliniker i egen regi. När missbrukaren är rehabiliterad från sitt missbruk finns två valmöjligheter:
- att bli en lojal medarbetare i knarkkartellen
- att dö
Jag känner ett fysiskt illamående när jag läser detta.

Hat trick av Svennis

Sparken från engelska landslaget, Manchester City och nu Mexicos landslag. Tre på raken. Glorian börjat sitta allt snedare på Torsbysonen. Ingen mexicansk senorita verkar han heller ha fångat. Svennis börjar tappa greppet. Nåväl, nu har ju sportjournalisterna något att spekulera om igen. Var blir nästa tränaruppdrag ?

Fortsättning på den amerikanska drömmen

Efter att ha sett gårdagens avsnitt i TV4 av "Amerikas val" så kan jag konstatera att gårdagens blogginlägg lika gärna kunde skrivits idag. Vad finns då mera att säga om USA med tanke på vad jag skrev igår. Ja, massor förstås då denna stormakt inte låter sig lätt beskrivas i några få blogginlägg. Mycket av vad jag antydde igår besannades då rasism är rasism om än i patriotismens förklädnad.

Skrämmande med civilbevakarna av amerikansk-mexikanska gränsen. Ja, lika skrämmande med de officiella, uniformsprydda bevakarna för den delen. Jag aktar mig dock för generella fördömanden då vi människor oavsett var vi finns är danade av den miljö och kultur vi växer upp och lever i.

Vice polischefen i Los Angeles ingav dock visst hopp om bättre tider för alla. Kan det bero på att han har sina rötter på Kuba ?

Obama sägs leda i opinionsundersökningarna men det synes finnas en utbredd oro för att många röstande i sista stund inte vågar rösta på en färgad presidentkandidat. Är det verkligen så illa ?

The american dream ?

Möjligheternas land, ja så framställs USA för det mesta och det är också den bild media vanligtvis förmedlar. Men, nu i presidentvalstider så får vi en något mera komplett bild av detta möjligheterna rike. Då bestås vi med reportage från tidigare blomstrande småstäder, nu förfallna hålor, i de fattigare delarna av landet. Här är den amerikanska drömmen för medborgaren att ha tak över huvudet och mat för dagen. Vi ser också reportage om människor som bor i mobile homes in the middle of nowhere. Jag tror inte heller att dessa känner att dom förverkligat sina drömmar.

Jag hörde idag om en nyutkommen OECD-rapport som fastslår att klyftorna mellan välbeställda och fattiga är störst i Turkiet, Mexico och USA. Det vet knappast de mexicaner som oupphörligen försöker ta sig över gränsen till USA för att kunna förverkliga den amerikanska drömmen. Det vet knappast heller det USA som på alla sätt försöker täppa till de luckor som finns i den amerikansk-mexicanska gränsen.



Jag undrar om det politiska etablissemanget i USA känner stolthet över att ingå i denna trojka.

Det är knappast en bild man försöker förmedla till den amerikanske väljaren. Nej, detta är nog ett faktum som förtigs vare sig presidenten heter Obama eller McCain.



Eller kan Barack Obama vara den nyskapare som många vill tro. Vågar han till och med tillstå att USA inte är världsbäst på allt ? Att McCain skulle tillstå detta tror jag inte för ett ögonblick. McCain har tveklöst gedigen erfarenhet men det känns ändå som ett svaghetstecken att ha en presidentkandidat som ser som sin främsta merit och tillgång att han frigavs som krigsfånge i Vietnam för 35 år sedan.

Jag ser med stort intresse fram emot Göran Rosenbergs dokumentärserie "Amerikas val" med start på TV4 i kväll 22.40.