Viktig utbildningsinsats

Jo då, även det jag själv gör kan jag tycka är viktigt. Jag har sedan en tid haft i uppdrag att skapa en basutbildning inom området neuropsykiatriska funktionshinder (npf) för Kriminalvårdens samtliga lärare. Nu har jag lagt sista handen vid det inläsningsmaterial jag skrivit och som beskriver utvecklingen på npf-området inom Kriminalvården under de senaste 10 åren.

Jag har vidare planerat och engagerat föreläsare till de utbildningsdagar som hålls i Göteborg och Stockholm nu i november och i februari 2011. Tyvärr kan jag själv inte längre medverka som föreläsare. Tråkigt, men så är det. Jag är dock glad att jag på detta sätt kan jobba i bakgrunden och bidra till en positiv utveckling på detta angelägna område.

Jag har i tidigare inlägg berättat om Kriminalvårdens framgångsrika ADHD-projekt på Norrtäljeanstalten för vilket man också belönats av riksförbundet Attention. Ett projekt som också prisats i Läkartidningen.

En basutbildning liknande denna tycker jag för övrigt borde vara ett minimikrav för alla lärare i den svenska skolan. Det är ju viktigt att barn och ungdomar tidigt kan få hjälp och stöd så snart svårigheter som dessa uppdagas. För att detta ska kunna ske så måste kompetens finnas i lärarkåren så att de åtminstone förstår hur dessa svårigheter kan yttra sig så att expertis kan kopplas in där så bedöms nödvändigt.

Höststädning, vintervila, jobb och lite annat

Klippte igår gräsmattorna för sista gången i år. Stortvätt av åkgräsklipparen väntar och därefter inlämning på service. Allt för att vara väl rustad inför sommaren 2011. Dessutom är poolskyddet upprullat, poolplåtarna pålagda och pumpen intagen. Lägg därtill en del små justeringar på tomten så känns nästa sommar inte bara avlägsen utan också spännande.

Swimmingpool, det är onekligen ett kapitel för sig. Inget vi ville ha utan den fanns när vi flyttade hit. Jag kan av naturliga skäl inte använda den. I kommer jag ju alltid, men upp skulle jag aldrig kunna ta mig, så varför chansa. Att ha pool är att skaffa sig massor av extra arbete och extra utgifter. Slår man ut kostnaden per användningstillfälle blir det väldigt dyra bad. All utrustning är special och det finns ingen konkurrens på marknaden vilket innebär så väl höga priser som dålig service. Har du en pool av visst fabrikat så är du fast som kund hos den tillverkaren.
Men, visst kan det vara skönt med ett bad på heta sommardagar och nu när den gått i vintervila så står den ju bara där, vare sig till nytta eller besvär.

Förutom att trädgård, pool och åkgräsklippare går till vintervila snart så måste jag också få elmoppe och elbil genomgångna inför vintervila. Tyvärr är det ju så att på vintrarna har jag inga lämpliga fordon att ta mig fram med. Som förra vintern var så hade jag heller inte klarat av något vinterfordon. Nu gör inte det så mycket eftersom jag och Buddha går i ide och, så långt möjligt, håller oss inomhus från första snöns ankomst till någon gång i april. Så är det att vara rörelsehindrad i nordiskt klimat. Inget dramatiskt med detta i o f s. Jag har vant mig genom åren och har alltid något meningsfullt att pyssla med. Ja, förutom jobbet förstås.

I jobbet är jag just i färd med att fullgöra ett uppdrag. Ett uppdrag som innebär att jag skapat en grundutbildning på området neuropsykiatriska funktionshinder, en utbildning särskilt riktad till Kriminalvårdens alla lärare. Det känns bra att få vara delaktig i att sprida ytterligare kunskap på detta angelägna område.

Utbildningsutbud vs arbetsmarknad

Jag läser en intressant debattartikel i SvD , skriven av representanter för Young Role Models in School. De pekar i artikeln på den diskrepans som råder mellan utbildningsutbud och faktisk arbetsmarknad.

Jag tycker att det är en intressant vinkling och visar ännu en gång hur kortsiktigt politiker tänker, inte minst i valtider då snabba resultat är guld värda.

Nya utbildningssatsningar kan mycket väl motsvara ungdomars intressen just nu men viktigast är ändå att utbildningsutbudet motsvarar den förväntade arbetsmarknaden när utbildningen är fullföljd.

Vikten av en bra skola och ett utbildningsutbud som motsvarar arbetsmarknadens behov av kompetens kanske vore något för Jan Björklund att fokusera på i stället för det eviga tugget om betyg, skolk och ordning och reda.

Framtiden börjar som sagt i klassrummet.

Invandrarpolitik - inga nyheter från moderaterna

På tisdagen överlämnar Moderaternas arbetsgrupp mot utanförskap och segregation sin slutrapport till partistyrelsen.
Huvuddragen presenteras på DN Debatt.
Rapporten föreslår åtta steg mot en förändrad invandringspolitik. Och budskapet är tydligt: Sverige bör ta i med hårdare tag, enligt den moderaterna arbetsgruppen.
I rapporten föreslås bland annat följande:
Invandrares rätt att själva välja bostadsort slopas i sin nuvarande form.
Invandrare skall fortfarande kunna välja vart de vill bo, men de som väljer att bosätta sig i kommuner som är ”överetablerade” kommer inte få någon ersättning, enligt den moderata förslaget.
Invandrare som begår brott bör utvisas oftare än vad som i dag sker, föreslås också.
”Det ska också, i större utsträckning än i dag, vara möjligt att utvisa utländska medborgare som dömts för grova brott”, står det på DN Debatt.
Den som fått medborgarskap på felaktiga grunder skall kunnas berövas det.
”Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.”
Bakom rapporten står migrationsminister Tobias Billström, Ulf Kristoffersson, Socialborgarråd i Stockholm och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson.
Deras nästa steg är att diskutera rapporten inom alliansen.
Ja, vad finns att säga. Personerna bakom rapporten är bara att beklaga. Att på detta sätt flirta med invandrarfientlighetens företrädare är ett fattigdomsbevis. Nog borde vi väl ha utvecklat tänket lite längre år 2009.
Liksom med många andra problemområden i samhället så gäller det i första hand att gå in med tidiga insatser. Se till att människor som kommer till Sverige snabbt ges en möjlighet till integration genom t ex att tidigt lära sig det svenska språket och tidigt få ett fotfäste i arbetslivet. Visst, en del av de moderata förslagen syftar säkert till detta men jag gillar inte sättet som förslagen uttrycks på. Självklart skall oegentligheter begågna av invandrare stävjas likväl som de begågna av svenskar, men icke desto mindre är det faktiskt viktigt hur vi väljer att uttrycka våra ambitioner. Det går ju också att också lyfta fram de positiva saker som invandrare för med sig och tillåta dessa egenskaper att framträda. T ex tillse att invandrare med god utbildning ges möjlighet att arbeta inom sitt område. Vi behöver inte högskoleutbildade diskare, SL- och taxichaufförer.
Se invandrare som en tillgång, inte bara som en belastning för samhället.