Spinalonga i Falköping

Är detta snart en laglig industriprodukt?

Moderaterna i Falköping vill ge  missbrukarna en frizon och sätta upp en glasbur på Köttorget i ortens centrum där den som vill fritt kan missbruka. Att använda orden hjälpa och ge i detta sammanhang känns malplacerat. I mina öron klingar ordet människoförakt.
Förvisso drar en drogliberal  vind över världen  där t ex cannabis blir tillåtet i allt flera stater i USA. Colorado är en av de stater där marijuana mer eller mindre legaliserats och där många entreprenörer ser möjligheter till big business.

I  "Korrespondenterna" i svt 2  såg jag senast igår ett antal inslag om hur olika drogfrågan hanteras i olika länder. Knarkturism och marijuanaindustri är några av de nya ord vi får vänja oss vid.

I Europa har den drogliberala vinden nått längst i Portugal där i stort sett alla droger är tillåtna för eget bruk. Skillnaden med Falköpingsexemplet är att man i Portugal satsar på missbrukarvård. Inte på att visa upp missbrukare i glasbur på ortens torg.

I Sverige tycker jag att det länge varit stiltje i narkotikadebatten. Debatten blossar upp vid enstaka tillfällen, som t ex vid användning av metadonprogram eller aktualisering av sprutbytesprogram.  Eller som i Falköping, när missbrukarna kommer för nära övriga medborgare. Jag, som arbetat i Kriminalvården sedan 1976, förvånas över det ointresse som narkotikamissbruket för tillfället omges av. Vad kan det bero på månne?

Falköpingsförslaget, där man dristar sig påstå att man vill hjälpa stadens missbrukare, tycker jag mest är osmakligt. Men, inget ont som inte har nåt gott med sig. Det kanske sätter fyr på debatten igen.

Jag besökte någon gång i början på 80-talet den forna spetälskeön Spinalonga utanför Kretas kust. Det var en synnerligen omtumlande upplevelse att på plats få dess historia berättad för mig.  Falköping har jag aldrig besökt och jag känner inte heller någon längtan dit.

Litteraturtips: Spinalonga: de spetälskas ö

Dra en spader och bli moderat

Politik sägs vara roligt. Fan trot.

Politikerskolan.

Mitt förtroende för dagens politiker är ohälsosamt lågt. Jag ser allt mera cynism och taktik i den politiska vardagen. Politikerna har blivit ett släkte för sig. Människor som tappat bort sin empatiska förmåga och enbart strävar efter flera röster och mera makt.

Politikerna stiger inte i kurs hos mig när jag läser att Moderaterna nu tagit fram en kortlek som de ska använda som "dörröppnare" för att få igång samtalet med oss väljare och därmed få vårt förtroende. Behöver man en kortlek för att få igång det politiska samtalet med väljarna så är det något grundläggande fel.

Ska politik tas på allvar?

Fan trot.

Affärsplanen sjösätts.

Rubriken är berättigad när jag ser att Socialdemokraterna nu lägger fram en "affärsplan" för Sverige.  Varför "affärsplan"? Är det en flirt med näringslivet? Förutom att man förstås ser möjligheter att locka ambivalenta väljare?

Enligt NE är en affärsplan " en  beskrivning av ett företag och vad det planerar att göra för att förverkliga sin affärsidé ".

Att stjäla från varandra är uppenbarligen den gällande trenden i svensk politik. När de nya Moderaterna väljer att kalla sig för vår tids arbetarparti, ja då slår Socialdemokraterna till med en affärsplan.

Vad kommer härnäst?

Förtunning i partileden?

Fyra partier skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag. Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet hamnar alla under 4-procentsspärren i senaste DN/­Synovate-mätningen.

Den här typen av ödesmätningar för de mindre partierna kommer då och då även om det väl inte tidigare hänt att så många partier varit under 4-procentspärren. Egentligen inte så förvånande då KD länge svajat, C och V just nu saknar ledare och SD inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från vansinnesdåden i Norge.

Några långt gående konsekvenser ska nog inte dras även om det förstås blir slitsamt för småpartierna att komma tillbaka. Dock tycker jag att småpartierna alltmera marginaliserats och att dom inte har bidragit med speciellt mycket på senare år. I vart fall inte i rikspolitiken. Överlevnadsreceptet i Alliansen har blivit underdånighet.

På det lokala planet ser det annorlunda ut då småpartierna där kan vara väldigt starka beroende på företrädare med särskilt stark lokal förankring.

Alliansen kanske får avsluta sitt samarbete med ett stålbad i Mauds badtunna hemma i Högfors.

Det är som i det verkliga livet, dom redan svaga blir svagare och dom starka blir starkare.

Kd - ett parti i upplösning?

Usla opinionssiffror kryddas med inre strid i Kd när centrala personer kritiserar varandra i en inte alltför konstruktiv anda.

I takt med att Moderaterna bara växer så borgar denna utveckling för att Kd snart står helt utanför Alliansen. Dom behövs inte för att bilda majoritet. Osmart inre dialog inom Kd är det minsta som kan sägas.

Sofia Arkelsten - ett blysänke för moderaterna

Fredrik Reinfeldt synes ha en outgrundlig förmåga att rekrytera rena blysänken till topposter. Sofia Arkelsten ser ut att bli en allt större belastning för varje dag som går. Det som började med Shells mutresa till sydfrankrike för två år sedan har fortsatt med styrelseuppdrag och nu bostadsaffärer som skapar uppmärksamhet, negativ uppmärksamhet.

Vad som är sant och inte i denna soppa kommer väl aldrig helt fram men det finns tillräckligt många frågetecken för att Arkelsten ska bli en belastning för moderaterna och för regeringen. Det blir inte heller bättre när hon uttalar sig och ställer upp i intervjuer. Intervjuer, som i gårdagens Aktuellt, där hon snarast försöker få Shellresan till något hedervärt, något som hon bara gjorde p g a sitt miljöengagemang och för sina väljares väl. Fan trot.

Vart tog "de nya moderaterna" vägen? Jag känner en allt mera unken doft av "de gamla moderaterna".

Det bör dock sägas att bjudresor inte behöver vara fel. Förutsatt att de öppet redovisas och att de inte leder till att man blir uppbunden och går företagets ärenden.D v s , att man inte låter sig köpas.

I valet och kvalet

Röstkort med posten igår och då blir det plötsligt skarpt läge. Vilka ska jag rösta på? Varför är det lättare att bestämma vilka partier jag inte vill rösta på än vilka jag faktiskt ska rösta på.

Röstar jag strikt egoistiskt så blir det mot min övertygelse. Låter det märkligt? Ja, det gör det förstås men så är det. Jag får tänka utanför boxen och rösta på vad jag tror är bäst för Sverige och inte bara för mig själv.

Jag kommer att rösta på olika partier, tror jag. Har bestämt mig i kommunalvalet men är fortfarande ambivalent i landstings- och riksdagsvalet. Jag kommer inte att rösta på samma parti som 2006, men jag håller mig inom samma block.

Ryggmärgsskadad men ändå rakryggad.

Lars Sjöblom är moderat kommunpolitiker i Norrtälje. Nu väljer han att hoppa av eftersom han, som han uttrycker det,tycker att Moderaterna saknar individkänsla genom det sätt på vilket man drivit sjukförsäkringssystemet. Det behövs rakryggade människor som säger ifrån utifrån en övertygelse som väger tyngre än en längtan att få finnas i rampljuset.

Beatrice Ask och Tomas Bodström överens=sant

Tänk att rubricerade kombattanter kan vara överens i en fråga. Ask vill nu ha en ny vapenamnesti. Detsamma kräver Tomas Bodström idag på sin blogg. Det här borde dom väl fira tillsammans eftersom dom annars träter om det mesta. Nu får dom väl träta om vem som var först med kravet på en ny vapenamnesti. Politik kan vara fjuttig värre ibland.

Fantasilöst av Moderaterna

Moderaternas nya valaffisch är i stort sett en exakt kopia av en 25 år gammal Socialdemokratisk affisch.
Jag som så smått hoppas på lite förnyelse i politiken. Men, å andra sidan, budskapet håller ju fortfarande även om affischen är gammal.

Röstfisket blir allt mera desperat

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om nya superduon Maud Olofsson/Linda Bengtzing och deras planerade allsångsturné för att värva röster till Centern.
Nu bjuder Beatrice Ask in intresserade till sin rosa husvagn på turné bland Sveriges campingplatser.
Vad kan nästa röstfiskedrag vara? Vad har S,V,MP,Fp och Kd att svara med? Jag bävar.

Fredrik Reinfeldt hjälplöst bakom

Dagens Svenskbladet levererar som så ofta nya friska nyheter. Denna gång är det ett nytt grepp av Moderaterna. Något att ta fasta på för den som vill platta till Fredrik Reinfeldt. Känner du för att sätta dig på statsministern så kan du nappa på detta erbjudande.

Ännu en fifflande moderat?

Moderaten och riksdagskandidaten Jan-Olof Sewring drev ett äldreboende i Ängelholm och fakturerade för miljontals kronor.
Flera hundra tusen kronor som de äldre betalade in hamnade på M-politikerns eget bankkonto. Kan förklaras säger Sewring. En väntjänst helt enkelt. Så snällt, jag förstår. Inte. Se tidigare moderatfiffelinlägg 2010-02-20.

Dags för moderat byktvätt

Moderaterna har mycket aktiviteter i gränslandet av det tillåtna, inte minst på det moraliskt/etiska planet. Efter avslöjanden om valfusk så uppdagas nu att man agerat bank och långivare åt en partitjänsteman, chefsombudsmannen Sverker Eriksson, som inte skött sin ekonomi och därför inte får något banklån.

Brukar inte Moderaterna poängtera individens ansvar?

Det är dags för både storstädning och byktvätt för Moderaterna. Allra helst ett valår som detta. Trovärdighet är en viktig ingrediens för ett politiskt parti.

Politiska vildar - behövs såna ?

Ja, frågan är berättigad när jag läser om den avhoppade moderaten Göran Thingwall som kan tänka sig att sänka kärnkraftsuppgörelsen genom att rösta nej. Inte på grund av övertygelse. Nej, utan för att han känner sig sviken av alliansregeringen som inte hållit löftet om att låta privatläkare få sälja sina mottagningar. Vilken oerhört viktig fråga för oss medborgare. Pinsamt av en riksdagsledamot att på detta sätt dra in sandlådan i riksdagen. Den typen av politisk vilde klarar vi oss förutan.

Invandrarpolitik - inga nyheter från moderaterna

På tisdagen överlämnar Moderaternas arbetsgrupp mot utanförskap och segregation sin slutrapport till partistyrelsen.
Huvuddragen presenteras på DN Debatt.
Rapporten föreslår åtta steg mot en förändrad invandringspolitik. Och budskapet är tydligt: Sverige bör ta i med hårdare tag, enligt den moderaterna arbetsgruppen.
I rapporten föreslås bland annat följande:
Invandrares rätt att själva välja bostadsort slopas i sin nuvarande form.
Invandrare skall fortfarande kunna välja vart de vill bo, men de som väljer att bosätta sig i kommuner som är ”överetablerade” kommer inte få någon ersättning, enligt den moderata förslaget.
Invandrare som begår brott bör utvisas oftare än vad som i dag sker, föreslås också.
”Det ska också, i större utsträckning än i dag, vara möjligt att utvisa utländska medborgare som dömts för grova brott”, står det på DN Debatt.
Den som fått medborgarskap på felaktiga grunder skall kunnas berövas det.
”Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.”
Bakom rapporten står migrationsminister Tobias Billström, Ulf Kristoffersson, Socialborgarråd i Stockholm och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson.
Deras nästa steg är att diskutera rapporten inom alliansen.
Ja, vad finns att säga. Personerna bakom rapporten är bara att beklaga. Att på detta sätt flirta med invandrarfientlighetens företrädare är ett fattigdomsbevis. Nog borde vi väl ha utvecklat tänket lite längre år 2009.
Liksom med många andra problemområden i samhället så gäller det i första hand att gå in med tidiga insatser. Se till att människor som kommer till Sverige snabbt ges en möjlighet till integration genom t ex att tidigt lära sig det svenska språket och tidigt få ett fotfäste i arbetslivet. Visst, en del av de moderata förslagen syftar säkert till detta men jag gillar inte sättet som förslagen uttrycks på. Självklart skall oegentligheter begågna av invandrare stävjas likväl som de begågna av svenskar, men icke desto mindre är det faktiskt viktigt hur vi väljer att uttrycka våra ambitioner. Det går ju också att också lyfta fram de positiva saker som invandrare för med sig och tillåta dessa egenskaper att framträda. T ex tillse att invandrare med god utbildning ges möjlighet att arbeta inom sitt område. Vi behöver inte högskoleutbildade diskare, SL- och taxichaufförer.
Se invandrare som en tillgång, inte bara som en belastning för samhället.