Följeslagare

Nelson och Sigge älskar att vara ute i trädgården med D. Igår var även jag ute och kunde följa hennes följeslagare. Den senaste veckan har D haft sällskap av samma fågel varje dag. En liten krabat med rostrött bröst. En rödhake är det visst. 

Nelson ligger mest i björkdungen  med sin vattenskål och är
nöjd med detta. 

Sigge däremot dyker upp lite här och där.

Vart än D går så hänger Sigge på.

Ibland reser sig Nelson och gör sig påmind om att han finns.

När Sigge sätter sig på trappan vill han gå in.

Den här lille gynnaren följer D varje dag ivrigt sjungande
sin sång. En rödhake så vitt jag kan se.

Dags för nya långkörare

Bakom björkarnas täta lövverk döljer sig 
denna morgon något efterlängtat.
En uppgående sol mot en klarblå himmel.

Långkörare riskerar bli rätt tjatiga. Som mina blogginlägg under senare tid. Det mesta har bara handlat om vädret, det usla vädret. Igår beslutade jag mig för att tro på en förändring fr o m idag. Så här efter bara 2 morgontimmar så är jag stärkt i min tro.

Du som läser min blogg blir inte därför förskonad från långkörare. Nu kommer säkert en tid av inlägg från mitt trädgårdsliv, inlägg som ofta kommer att avslutas med en god måltid i växthuset. Alltså nya långkörare,  men med ett positivare anslag. Jag tycker att det känns bättre. Jag hoppas att du oxå tycker det  och fortsätter att titta in hos mig.

Gräsmattorna får en smekning av den 
uppgående solen.

Växthuset och gäststugan får samma ljuva
uppvaknande.

Idag tror jag

Det behövs inte mycket för att glädja mig i dessa dagar.

Nej då, jag har inte genomgått någon dramatisk metamorfos. Inlägget handlar som så ofta på sistone om vädret. Ännu en innedag för mig idag. P g a det usla vädret förstås. Idag väljer jag dock att tro på prognosen för de närmsta dygnen. Blir det som förutspått så blir det nämligen grillning på fredag och äntligen en växthusmåltid igen. En sån sak kan jag bara inte tvivla på.

En av favoriterna

Syren tillhör liksom löjtnantshjärta mina
favoriter.

Det senaste dagarna har det regnat och stormat så då håller jag mig inne. Vill jag ha trädgårdskänsla så får jag titta ut eller beundra syrenerna som D tagit in.

Detalj som förstörde helheten

En bra film som faller på en detalj.

I helgen tittade vi på en ny svensk dokumentärfilm. Storm över Anderna. Jag har en fäbless för just dokumentärer och hade stora förväntningar på denna film. 

Filmen som utspelar sig i Peru hade fått toppbetyg av mig om den inte fallerat i ett avgörande avseende. Den svenska texten försvann mot ljus bakgrund vilket totalförstörde helhetsintrycket. 

Eftersom jag inte kan spanska så tappade jag bort mycket av vad som sades. Det kändes fel att sitta och vara irriterad på en film som jag egentligen tyckte bra om. 

Något som jag inte tycker om är att juni  börjat som maj slutade, med regn, blåst och 11°C. Brrrrrrrrrrr.

Visst är det nåt som fattas i bilden.

Dagen efter

Dry Martini: Frankrike och Bergslagen i
perfekt kombination.

Vi värnar om lokalproducerat.

Rubriken kan förstås vara lite missvisande , allra helst i kombination med bilderna ovan.
Uttrycket "Dagen efter" brukar inte sammankopplas med vällust och glädje, men det var just det jag kände igår. 

Då kunde du läsa om min senaste gräsklippningsinsats och det är just den som bidragit till den nya innebörden av "Dagen efter". Jag är alltid extra nöjd när jag klippt gräset, en glädje som dessutom tilltar när, så som i förrgår, regnet  börjar ösa ner så snart jag parkerat klipparen. Det går m a o att glädjas även i regn och rusk.

Glädjen, eller snarare njutningen, blev än större när D innan middagen bjöd på en Dry Martini.

Det regnar, men vad gör det.

Blött, blött, blött. En typisk majdag 2015.

Trädgårdsarbetet inställt denna dag.

Njuter gör jag ändå. Jag känner mig som Ferdinand vid 
sin korkek.

Bra jobbat!

Visst får jag väl tycka att jag gjort nåt bra när jag igår avslutade årets andra klippning. Det blev i tidsåtgång som jag förutspått, 2 x 1 tim. 45 min= 3½ tim. Jag var oerhört nöjd när jag efteråt blickade ut över de många gräsytorna. Apropå ytor så klipper jag varje gång gräs motsvarande 5 idag normalstora villatomter.

Jag förstår dig som tycker att du sett mina återkommande gräsklippningsinlägg näst in till leda, men nu är det ju så att gräsklippning är den enda riktiga trädgårdssyssla jag fortfarande kan utföra. Med tanke på hur viktig trädgården är för oss så blir därför just denna min insats så central i mitt sommarliv. 

Härlig vy.

Klippt vs oklippt.

Den nya rabatten strålar emot mig. Jag gläds 
särskilt åt att D här planterat min favorit, 
löjtnantshjärtat.

Det gamla äppelträdet trivs med nyklippt.

Även potatislandet trivs i nyklippt omgivning.

Hit blickar jag ofta.

Och vänder jag blicken hamnar jag här.

Det här är alltid min första morgonutblick och här 
"fastnar" jag  och gläds åt den dag som idag är.
Särskilt gläds jag när det är nyklippt.

Gräsklippning, väderlek och det selektiva minnet

Långt, frodigt och tätt har gräset blivit sedan
den 14 maj.

Inte sällan tittar jag tillbaka i min blogg för att påminna mig om hur det varit genom åren. Innan jag idag började klippa gräset för andra gången i år så gjorde jag en återblick till några tidigare år. Blev då varse att det vid klippningen den 3 juni 2012  var endast 10°C och snålblåst. Då finns ju anledning att glädjas åt dagens 14°C , växlande molnighet och bara övergående skurar.

Varför lyckas jag alltid förtränga att även tidigare år vid denna tid bjudit på bister väderlek? Är det månne den intensiva längtan efter värme som selekterar mina minnen?

Jag började alltså klippa idag och känner mig nu föranledd att dela upp klippningen på två tillfällen beroende på att gräset växer nåt oerhört. Alternativet är att dra ner klippintervallet från nuvarande 14 dagar till 10 dagar.  Detta beroende på att klipparen knappt orkar tugga sig igenom några av gräsmattorna och  att det därför tar lång tid. Idag tog det 1 tim. 45 min. att klippa hälften. Det får vara max för mig, 3½ tim. i ett svep blir för mycket för både mig och klipparen. 

Jag har alltid tyckt att vi har fantastiska gräsmattor. Täta, gröna och aldrig någon mossa. Vad denna gynnsamma gräsväxt beror på har vi inte lyckats utröna. Vi har aldrig gödslat, kalkat, vattnat eller topdressat gräsmattorna. Jag bara klipper och låter det växa. Och växer gör det.

Idag har Nelson haft sin kompis Sally på besök.

Sally s ben försvinner i det långa gräset.

Hon är inte särskilt förtjust i att jag åker omkring
på  åkgräsklipparen, vilket hon ljudligt kungör.

Varför bry sig om en gräsklippare när man kan ligga 
och softa tycks Nelson tänka.

  

Bröllopsdag

Igår firade D och jag vår 14:e bröllopsdag. Vi gifte oss den 26 maj 2001 i  Boteå kyrka i Ångermanland. På dagen en månad senare, den 26 juni, fick jag min stroke som dramatiskt förändrade vår tillvaro. Kittet från bröllopet har dock visat sig starkare än alla vedermödor. Det gjorde att vi snart skapade nya mål och drömmar att sikta mot. Vi lever just nu i vår dröm här ute på landet, på vårt Getingstorp.

Som brukligt på bröllopsdagen så lyssnar vi till Johan Stengårds version av Amazing grace som vi tågade ut ur kyrkan till. Den känsla som inträder då är den bästa känsla jag vet.

Vi äter förstås oxå en god middag. Igår blev det chili- och limestekta tigerräkor med tagliatelle. I växthuset så klart.

Självklart köper jag nån present till D. Alltid någonting som jag associerar med D. Den här gången gav hon mig, omedvetet, tipset för flera månader sedan. Det var när jag fick välja en avskedsgåva från jobbet inför min pensionering. Jag tycker mycket om glaskonst och jag fastnade särskilt för ett dansande par av  Kjell Engman och D för en vas av Bertil Vallien. 
D gillade oxå nåt annat som hon kunde tänka sig köpa. Ett läppstift och ett nagellack, två tunga pjäser i glas  av  Åsa Jungnelius. Jag noterade förstås detta och hade lösningen på min bröllopsdagspresent till D klar.

Det dansande paret får symbolisera mitt tidigare liv.

Vas med bombastiska former.

Min bröllopsdagsgåva till D. 
Så mycket D i dessa

D förbereder bröllopsdagsmiddagen.

Middagen serverad.

Chili- och limestekta tigerräkor med tagliatelle.

En ny vit sydafrikansk favorit.

Härligt med fönsterbord.

Sigge på gång och Nelson i sitt favoritläge.

Sigge kollar utsikten.

Här har Sigge lånat min elmoppe.

Förnyelse i trädgården

Nya små, och stora, projekt i trädgården har D ofta på gång. I söndags var det dags att förnya rabatten framför vedtravarna. Två amerikanska blåbär ska växa där  tillsammans med kantnepeta. En vacker växt som katter visst är särskilt förtjusta i så det ska bli kul att se hur Sigge agerar.

Nyplantering på gång.

Sten är ett kärt material i vår trädgård.

Kantnepetan väntar på att komma i jorden.

D har sparat sand sedan poolprojektet i fjol.

Vet inte vad det varit, men fungerar utmärkt att sålla
sand igenom.

Riktigt fin sand blev det.

Tillskott av torv och gödsel uppblandat med sand ger
goda växtförutsättningar.

Är det månne kattmynta tänker kanske Sigge.

Ståtlig kille.

Nelson och Sigge utforskar tillsammans.

Sigge och Nelson är riktiga kompisar.

Det blir många lass med jord, gödsel, torvmull etc. under
en sommar.