Arkitektur och natur

Fallingwater.

Jag tittade igår kväll på en dokumentär i SVT 2 som handlade om Fallingwater som är
 ett av världens mest kända hus och ligger inbäddat i skogen i Pennsylvania i USA. Villan, även kallad Edgar Kaufmann house (ursprungligen privatbostad) är idag museum i Bear Run, Pennsylvania. Fallingwater ritades av arkitekten Frank Lloyd Wright 1935-1939.

I dag räknas huset som ett "måste" för alla som är intresserade av arkitektur. Det finns t.o.m. som byggsats i Lego.  Fallingwater är ett utmärkt exempel på när det perfekta paret av beställare (Edgar Kauffman) och utförare (Frank Lloyd Wright) möts. Då kan "ljuv musik" uppstå.  Fallingwater tycker jag visar på en fantastisk samklang mellan natur och arkitektur. Vart efter programmet fortskred så tänkte jag: Varför blev jag inte arkitekt?

Det var fascinerande att följa den spännande historien bakom tillkomsten av detta fantastiska bygge. Ja, jag blev så betagen så  i morse när jag vaknade så  kände jag mig genast manad att skriva detta inlägg.
 

Politik och självförtroende



Allt går att sälja med mördande reklam.

Rubriken kan vara en farlig kombination. I vart fall om självförtroendenivån når  såna höjder som hos den skandalomsusade Torontoborgmästaren Rob Ford. Trots alla skandaler så siktar han på att omväljas för ytterligare 4 år och han utlovar action som aldrig förr. Hjälp!

Inte sällan så spys galla oxå över  svenska politiker, men ingen av mig känd är ens i närheten av Fords ytterlighetsagerande. Men, nu är Rob Ford förstås inte någon bra måttstock när man ska värdera politiker och deras insatser. Något måste väl  Ford ha lyckats med eftersom han ändå varit vald till borgmästare. Eller.........,  kan man bli vald ändå? Är vi så lättlurade?

Förresten,  varför förstöra en grundmurad image genom att lyfta fram eventuella förtjänster. Det kan väl ändå inte vara medias uppgift. Kassakor ska gödas så att de lever länge.

2013 - 2014

Efter att igår avnjutit en utsökt nyårssupé , firat in det nya året med bubbel och tilltugg,  nu på förmiddagen avnjutit en god frukost och vinkat av övernattande  barn och barnbarn så närmar sig vardagen så sakteliga.  Alltid lika spännande att ha ett nytt år framför sig.

Dukat till fest.

Förrätt.

 Huvudrätten kom av någon anledning inte med på bild.

Dessert.

Blommor från gästerna.

Nyårsdagens middag består,
som traditionen bjuder,
av lutfisk.

 



Gott Nytt År!

Vi avfyrar inga fyrverkeripjäser av hänsyn
till Nelson och andra hundar i grannskapet.

Som vår tradition bjuder så tillagas nyårssupén av Marcus, Erik och mig. D, Maria och Alice kan koppla av och gå till dukat bord. Som jag får göra årets alla övriga dagar. Årets nyårssupé har följande sammansättning:

Förrätt: Räkor i snapsglas.

Huvudrätt: Rödtungarullader med hummersås.

Dessert: Hallonsorbet fylld med vaniljmascarpone på chokladkexbotten .

 

Desserten har D hjälpt oss med genom att redan  igår kväll förbereda det mesta. Desserter har  en tendens att vara rätt trixiga med många ingående moment och  tar då  lång tid så därför behövde vi anlita experthjälp.

 

 

Gott Nytt År!

 

 

 

 

Felprogrammerad

Det är nåt som inte stämmer när jag idag tittar ut och tycker att löjtnantshjärta  ,  kaprifol och lavendel längs jordkällarens tak inte känns så långt borta.


Björkarna hjälper mig förstå att blomningen
ännu är långt borta. Liksom gräsklippningen.

En ljusstake och en snöskyffel är det enda som minner om vinter.

God fortsättning!

Igår hade vi en riktigt mysig julafton med god mat, julklappar, samtal, musik och sång. Allt tillsammans med våra närmaste. Precis som en julafton ska vara.

Nelson låg lugnt och slappade hela kvällen. Alltid på rätt sida tröskeln till Sinnesrorummet där han vet att han inte får vistas. Sigge drog sig undan till en av sina alldeles egna viloplatser på övervåningen eftersom han tyckte att det blev lite för livligt när både Ville och Neela var på besök.

PS  Jag måste nog investera i en ny , lite vassare, kamera då jag tycker att mina foton blir allt sämre.  Kan det bero på fotografen tro? Tyvärr kan jag inte likt D manövrera en Samsung Galaxy S 4.  Tekniken är ju inte direkt anpassad till den som har bara en fungerande hand. Med sin mobiltelefon tar hon foton vida överlägsna mina i kvalitet. Ny kamera kanske är nåt att önska till nästa jul. Eller möjligen tidigare. God fortsättning!

Dukat till julaftonens middag.

 
 
 

 Några paket skymtar i julklappshörnan.

 
 

Äntligen kommer Tomten och väntan var 
 över för Erik och Alice. Nelson undrar
vem som visar sig i dörröppningen.

 

Dags för julbordsbuffé. Även vegetariskt.

 

Mera julbordsbuffé.

 


Julafton



Jag tittade in på SMHI:s långtidsprognos och då poppade det upp en hoppingivande beskrivning( se nedan) av årstidernas normala ankomst. Å andra sidan, vad är normalt numera? Den där vintern som ska komma om 11 månader. Undrar hur den blir. Så julafton det är så fick jag plötsligt vårkänslor. God Jul!


Ingen snö lyser vit på taken. 

Hoppas ändå att Tomten är vaken.

 

        Årstider

Våren ankommer normalt om 84 dagar
Vår	19 mars
Sommar	14 maj
Höst	20 september
Vinter	24 november

Våren ankommer normalt om 84 dagar 

 

Vår

19 mars

Sommar

14 maj

Höst

20 september

Vinter

24 november

 

 

God Jul!

Även om inget skvallrar om jul när jag tittar ut genom fönstret så har jag ändå jul i tankarna. D har pyntat , fixat granen ( se bild nedan) och lägger nu i helgen sista handen vid det som ska bli årets julbord. Vi firar som vanligt julen här hemma på Getingstorp med våra närmaste. I år blir vi 11 personer då det inte är "vårt julår" för alla, annars skulle vi varit 10 till.  Härligt ska det bli.

Vi har julgranen ute i glasverandan där det är
perfekt julgranstemperatur. Ingen barrande
julgran här inte.

Saknar du snön?

Så här ser det ut idag.

 

15 december 2012.

Nej, jag saknar inte snön.

Bordsskick

I stormen som svepte förbi härförleden så blåste ställningen och granen vid fågelrestaurangen Birdie nam nam omkull. Det passade vår ekorre  för då tog den verkligen för sig. Kanske inte det bästa av bordsskick, men så är han/hon ju ekorre oxå.

Innan stormen.

 

Efter stormen. Vår ekorre tar för sig.

Tack Mamma

 

Nobelfesten, mera än bara en fest

Festligt, inte så folkligt kanske, 
men fullsatt.

Igår gick den av stapeln igen. Festernas fest, Nobelfesten som  ägde rum första gången 1901. Som vanligt följde jag den på TV och som vanligt står den sig bra på festernas topplista. Förstklassig mat, högklassig underhållning, eleganta kreationer och prominenta gäster.

Det som inte höll måttet i år var TV-produktionen som blev ett riktigt lågvattenmärke. Det gällde såväl själva rapporteringen som intervjuer och samtal. Hur kan en så proffsig kvartett alla misslyckas samtidigt.

Programledarna Victoria Dyring, Anna Hedenmo,
Jessica Gedin och Ebba von Sydow hade
ingen bra dag på jobbet.

I bästa fall så lyckas jag  via en bra TV-sändning, med initierade programledare och förklarande intervjuer, förstå även fysik- och kemiprisen. och deras inverkan på vår vandring på jorden. Jag kan denna gång inte påstå att jag blev särskilt mycket klokare.

Vad gäller fysikpriset så vet jag numera att det finns något som kallas Higgspartikeln och att pristagarna, François Englert och Peter W. Higgs  fått priset för för sina teorier om hur partiklar får sin massa. Vad det nu innebär. 

Kemipriset utdelades för att pristagarna, MIartin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel,  lagt grunden till de kraftfulla datorprogram som numera används för att förstå och förutspå kemiska förlopp.

Michael Levitts tal var här en riktig "ögonöppnare" för mig  som gjorde att jag bättre förstår datorernas enorma utveckling. Han sade att om en Volvo som kostade 4000 dollar 1967, i dagens penningvärde 30.000 dollar, genomgått samma utveckling som datorer så skulle en Volvo idag kosta 20 kronor, rymma 50.000 passagerare och kunna parkeras i en skokartong. Såna förklaringar gillar jag för då kan även jag som lekman förstå vad som hänt och vilka enorma framsteg forskningen gör.  Med andra ord, hur viktig forskningen är.

På tal om nåt helt annat

Igår.

Idag.







Säsongspremiär

Så var det då dags igen. Ja, för D att ta fram snöslungan. Hon är glad för att den är utrustad med elstart då den var trögstartad så här vid säsongspremiären.

Trögstartad vid premiären men fungerade
annars utan problem.

Sorg och saknad

Klockan 15.54 i lördags fick jag ett telefonsamtal. Ett samtal som jag befarat men oxå väntat  att det skulle komma. Min mamma hade gått bort . Hon skulle ha fyllt 88 år den 10 januari. Hon somnade in lugnt och stilla.

Jag är glad att Mamma under sina sista två år fick plats på  äldreboendet Vallänge.  Här fick hon leva sin sista tid i en lugn, välordnad och trygg miljö, alltid omgiven av engagerad och vänlig personal.

                               
                                                                                                                   

Vänskap

Nelson, 5, och Sigge, 3,  trivs väldigt bra ihop. Det är en ren fröjd att se hur de i alla stuationer respekterar varandra.

 

 

 

 

 

 

 

Det är helt ok för Nelson att Sigge ibland lånar hans korg.