Sommarkväll på Getingstorp

Nu när sommarkvällarna är som ljuvligast så brukar D och jag ta en promenad i trädgården. Jag med elmoppen förstås. Trots att jag varje dag ser allt så fascineras jag och kan inte motstå att ta nya foton. Därför kan det för dig som bloggläsare te sig lite tjatigt att gång på gång se samma motiv. Men, jag kan bara inte sluta att titta, fota och njuta av allt jag har omkring mig. Och jag vill så gärna dela med mig.

Här växer potatis, smultron, dill och
sommarblommor.



Kaprifolen på jordkällartaket har blommat över.
Nu är lavendeln på gång.

 

Jag älskar den här bilden av vårt
Getingstorp.

Ja, jag älskar den här bilden oxå.

22,2 °C i poolen nu på morgonen

Nu på morgonen hörde jag D:s glada utrop nerifrån köket: "Oj, 22,2 0°C i poolen nu". Trots att

utetemperaturen bara var 13°C. Så bra. Då vet vi att det fungerar  att via bergvärmesystemet ge ett tillskott till poolen under natten.  Så skönt det är att äntligen ha en pool som kan användas till bad och inte bara kräver underhåll.



Idag blir det nog bad för D igen.



Det här med mans- och kvinnogöra

Grinden till Getingstorp en junikväll.

I vår familj är arbetsuppgifterna inte fördelade på sätt som vanligt är. Jag kan, efter min stroke 2001, inte uträtta särskilt mycket, dessutom mindre och mindre, av fysisk/praktisk karaktär. Så bra då att D kan osedvanligt mycket. T o m mera än vad jag kunnat även om jag varit fullt arbetsför. Detta förhållande gör att vi via mycket pusslande ändå fått vår tillvaro att gå ihop.  Även sedan vi 2008 valde att flytta ut på landet. "Så gör man väl inte i er situation" var det många som sade då. Men, så gjorde vi och har nu i 6 år levt ett underbart liv här på vårt Getingstorp.

Ett bra exempel på hur vårt liv kan te sig är gårdagen. Då fortsatte D  med växthusets upprustning. Mellan varven körde hon med röjsågen,  bl a längs stenmurarna där jag inte kommit åt med åkgräsklipparen. Utöver det så körde hon några tvättmaskiner och hängde tvätt på tork ute. Avslutningsvis bjöd hon på en grekisk bön- och potatissallad i växthuset. Innan middagen unnade hon sig ett bad i poolen. Sånt gillar jag extra bra.

Vad gjorde då jag? Ja, inte mycket, men förutom att åka runt på elmoppen, fotografera och komma med glada tillrop så  uträttar jag enklare ärenden här hemma på gården och fixar sånt som är av mera administrativ karaktär.

Var går då gränsen för vad vi klarar med vårt lite udda leverne? Ja, det vet inte jag, men vi får ta oss an den frågan när den dagen kommer.  D v s varje dag. Det innebär dock inte att vi lever planlöst. Tvärtom är det viktigt att vi kan planera vår tillvaro. Särskilt för min del gäller att ha lång framförhållning då jag numera saknar förmågan att "vända på en femöring". (Femöringen var ett mynt som fanns 1857 - 1984)

Min Mamma sade så här när hon med åren fick allt svårare att klara sitt egna boende på landet i Ångermanland:
- Jag tar en dag i sänder.
- Kommer dag kommer råd.
Förhoppningsvis har jag ärvt den förmågan fullt ut. Då kommer det nog att ordna sig på ett bra sätt.

D målar och växthuset blir som nytt igen.

Tvätt på tork på  D:s egendesignade torkställning.

Så får då  D även en stunds avkoppling.
 21,3°C i vattnet. Helt ok enligt D.

Här kommer D med den grekiska bön- och
potatissalladen. Som smakade utsökt förstås.

One of these days!

Idag utlovades något svalare väder vilket passar sig bra för gräsklippning för min del och fortsatt växthusomsorg för D. Därför blev det en lite tidigare morgon än vanligt för att hinna med dagens beting innan de utlovade regnskurarnas inträde.

Den värme som varit de senaste dagarna är inte min likör numera så jag passar på att sköta "mina sysslor" när det är svalare väderlek. Det blev dock en aning för svalt precis innan jag skulle avsluta min klippning då himlen öppnade sig och jag på nolltid var som en dränkt katt.  Denna gång stämde väderprognosen osedvanligt bra. Men så blev det oxå en osedvanligt bra dag. Det behövs inte mycket för att sätta guldkant på tillvaron.

Här är jag redo för gräsklippning.


 

 



D jobbar fortsatt med växthuset.




 



 


Nu börjar det bli lite högt tycker D
som inte gillar höjder.



Härlig vy över poolen.

Redan påtaglig skillnad.





D har plockat undan så att jag kommer åt att klippa
överallt. Visst syns det skillnad på nyklippt och inte.




Mera frodigt gräs som behöver klippas.


 

Jag klipper oxå nere vid vägen, vid
vår gårdsskylt och postlåda.







På väg hem från postlådan öppnade
sig himlen och på så sätt blev det
dusch x 2 idag.

















 













Skrapa, slipa, tvätta och grunda följt av poolpremiär

Som du ser är växthuset i behov av lite T L C.

Som om allt som står i rubriken inte vore nog så ska D dessutom kitta om ett antal fönster och måla hela växthuset. Det har några år på nacken nu så det är dags för lite kärleksfull omsorg.

Som vanligt är det D som står för grovjobbet i den här familjen. Hon börjar med entrésidan som tagit mest stryk av väder och vind. Dörrarna som tas både ut- och invändigt nu är dessutom gamla och vi vet inte hur de ursprungligen ytbehandlats, därav har de flagnat mera än om vi haft kompatibla ytskikt.  Grundarbetet är som bekant helt avgörande om det ska bli ett bra och över tid hållbart resultat.

Det kommer att ta sin rundliga tid innan allt är klart, men innan sommaren är över så  är nog skillnaden jämfört med idag högst påtaglig. Kanske vi nöjer oss med utsidan i år, förutom dörrarna, så får insidan anstå till nästa år. Det får ta den tid det tar.

D måste oxå få tid till annat än arbete. Tex ska poolen användas flitigt i år.  Vad passade bättre än att idag ta premiärdoppet. Ljuvligt skönt efter en förmiddag med växthusomsorg.

Äntligen! får D ett uppfriskande bad i poolen.

Jag hoppas att D får tillbringa många
heta sommardagar i poolen.

En dag som denna önskar oxå jag att
jag  kunde bada i poolen.

Sommarhelg på Getingstorp

Bjuder på några bilder från den gångna helgen på Getingstorp. Helger som denna ger energi att leva på under kommande mörka årstider.  I stunder som dessa så känner jag en gränslös glädje över att ha möjlighet att bo som vi gör.

 

Gurkplantorna i växthuset behöver
skyddas från den
heta solen.

Sigge sitter i "spenaten" och funderar.

Nu grönskar det i alla drivbänkar.

Ett  av D:s många skötebarn. Här växer
bl. a. 3 sorters potatis, squash och smultron.
 

D i full färd med att sköta om sina växter
både i och utanför växthuset.

Nelson och Sigge har koll på matte som kanske
kommer med nåt gott att bjuda på.

 

Igår provade D uteduschen för första gången.
Ljuvligt blev omdömet.

Minsann ligger det inte foliepaket på grillen.

 

Foliepaketen innehöll torskrygg på en bädd
av lök och rädisor med örtsmör av persilja,
oregano, rosmarin, gräslök och chiliflakes.
Till det grillad potatis och en ljuvlig citronsås. 
Alla kryddor från egen odling.

 

 

Det blev oxå smörrebröd i helgen.

 

Det blir härligt svalt i växthuset när solen dalar.



 



 



Helgfrukost

På lördagar och söndagar äter vi helgfrukost som innebär en lite förstärkt frukostvariant. Utöver vardagens kaffe, juice och youghurt med hemmagjord müsli så tillkommer kokt ägg och en toast med ost och hemmagjord marmelad. Jag brukar göra i ordning dessa frukostar, men nu när jag fått svårare att ta mig fram så delar D och jag på helgfrukostsysslan. Jag tar fram porslin, ett "finare" porslin på helgen, bröd och brödrost, fixar kaffe och kokar ägg medan D iordningställer frukosten, dukar och dukar av bordet. 

Jag kallar helgporslinet för "finare" då jag tycker att det är så. Inte för att det är ett finare porslin. En smaksak som så mycket annat. Jag vill så långt det är möjligt vara delaktig i den helgfrukosttradition vi skapat och ett bra sätt är då att vi fördelar sysslorna på lämpligt sätt. På bilden nedan ser du hur vår helgfrukost kan te sig.

Helgfrukost på Getingstorp med en
härlig sommarbukett på bordet.
 Dagens frukost förstärkt med melon.

Språklådan

Inte alltid så enkelt.

Ibland använder jag uttrycket jajamen. T ex. när jag  vill instämma i en kommentar på bloggen. Men hur ska det eg. skrivas? Jag har som du förstår skrivit jajamen, men när jag googlar på ordet så får jag klart för mig att det ska vara jajamän eftersom det påstås  emanera från  uttrycket ”Ja, vid alla heliga män!” Rätt eller fel? Ja, det kan jag undra eftersom jag ibland oxå säger jajamensan.

Jag är förvisso en språkpedant/språkpolis, men jag får väl släppa på pendanteriet och helt enkelt använda den stavning jag tycker passar för tillfället. All den stund jag inte bryter mot någon grundläggande språkregel så må jag väl vara förlåten.

All den stund förresten. Hur stavas det, all den stund el alldenstund, ? Börjar man med språkliga funderingar så fastnar man lätt så jag sätter punkt här.



Avslöjande spår

När jag i trädgården ser en skottkärra innehållande kompostjord, spade, planteringsspade och vattenkanna så vet jag vad som är på gång. D är i färd med att plantera nya växter och snygga till sina rabatter.


Avslöjande. Minsann står det inte två krukor med
nyplanterade blomster längst ner t h på pooldäcket
och den nya rabatten vid rampen har piffats upp.

Svikna ungdomar

Studentexamen. Den här dagen och glädjen
bör alla ungdomar ges möjlighet att uppleva.

Detta inlägg har som det föregående sitt ursprung i ett TV-program jag sett. Det går nu en serie på SVT2 som heter "Sverige sviker". Den handlar om ungdomar som skolan inte klarar av att lotsa genom skolgången.  De hoppar av skolan, når aldrig examensdagen alt. går ut skolan med urusla betyg eller inga betyg alls. Ungdomar som känner sig både svikna och misslyckade och inte tycker sig ha någon framtid.

Gårdagens program som var det andra av totalt fyra i serien och handlade om tre ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder (npf) som t ex Aspergers syndrom och ADHD.  Detta engagerade mig extra mycket eftersom jag sedan 2000 arbetat intensivt med dessa frågor inom Kriminalvården. Jag har då särskilt tittat på sambanden mellan  "adhd - missbruk - kriminalitet". Under mina snart 40 år i Kriminalvården har jag sett otaliga exempel på ungdomar som hamnat snett just p g a uteblivet stöd och ringa förståelse för sin problematik under tidig ålder och då inte minst under sin skolgång.

Jag blev själv sent upplyst och medveten, först efter att ha jobbat 25 år i fängelsevärlden. När jag 2000 närmare började studera olika typer av neuropsykiatriska funktionshinder så framstod snart bilden som klar. Många av de fångar jag mött på landets fängelser under åren hade uppvisat beteenden och en utveckling som stämde väl överens med vad som nu uppdagades för mig. Sambandet " npf - missbruk - kriminalitet"  framstod plötsligt som glasklart. Efter en tid av skepsis och motstånd så fick jag oxå gehör för mitt påstående att 25% av fångarna på våra slutna anstalter har någon form av npf-problematik. Idag är det oomtvistat, snarare vill många forskare mena att siffran är högre.

Idag finns dock en utbredd kunskap på området och jag blir därför såväl bedrövad, besviken som förbannad när jag ser hur t ex skolan inte vill se sanningen i vitögat. En av ungdomarna i  programmet uttryckte det bra då han sa: " Skolan  tycker att problemet är att jag inte kommer till skolan. De borde i stället fråga sig varför jag inte kommer till skolan".

Jag tror att många av dessa ungdomar skulle vara hjälpta av att få särskild support för att utveckla speciella intressen som de har. Åtskilliga exempel finns på framgångsrika personer med t ex ADHD som nått sin framgång mycket tack vare att de fått ägna sig åt sitt speciella intresse. En av gårdagens ungdomar var duktig simmare och sade t ex att han trivdes bättre under vattenytan än ovanför. Då kom jag att tänka på den framgångsrike simmaren Michael Phelps som har ADHD men som vid tidig ålder stöttades i att helhjärtat ägna sig åt sitt favoritintresse, simning. En klok och förstående mamma och en engagerad simtränare lät honom koncentrera sig på det han allra helst ville, att simma.  Resten är idrottshistoria. Alla blir förstås  inte världsmästare och olympiska mästare, men de får i alla fall möjlighet till en framtid. Alla ungdomar måste inte stöpas i samma form.

Vid ett tillfälle som detta känner jag mig inte speciellt stolt över att tillhöra vuxenvärlden. För egentligen är det inte Sverige som sviker, det är vi vuxna som sviker.

Jag hoppas att många tittar på denna programserie. Inte minst landets politiker med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen.

Avslutningsvis vill jag framhålla programproduktionen som på ett utsökt sätt genom bild och ljud lyckas förmedla den grå hopplöshet som dessa ungdomar ofta känner. Jag blev både tagen och illa berörd av att se programmet.