I torsdags hade D och jag en heldag tillsammans ute i trädgården. Hon rensade alla rabatter och jag klippte alla gräsmattor. När jag hade 1/3 kvar att klippa kom regnet, men jag gav mig f*n på att jag skulle klippa klart. Så blev det oxå och det var med oförställd glädje jag efter uträttat värv parkerade klipparen och sedan pallrade mig in för en värmande dusch.
Inte mindre oförställd var glädjen då jag tidigt igår morse tittade ut. Regnet hade fortsatt på natten och kom sedan att fortsätta större delen av gårdagen. Just detta att jag klippt allt gräs följt av ihållande regn är en alldeles speciell glädje för mig eftersom gräsklippningen är min huvudträdgårdssyssla. Min enda trädgårdssyssla dessutom. Med bara ett ansvarsområde i trädgården så måste jag vara extra aktsam och utföra sysslan med både precision och regelbundenhet. Det man har bara en/ett av ska man vara särskilt rädd om.