 |
| Falsk marknadsföring. |
Med det höstliknande väder som nu råder så har jag inget att skriva om prunkande växtlighet i trädgården eller ljuvliga måltider i växthuset. Därför blir dagens inlägg av missnöjes- och klagomålskaraktär. Inget jag eg. gillar att skriva om, men det kan vara värt några rader att uppmärksamma en av samhällets många bluffar och svek. Inte sällan är det sådant som ansvariga politiker gärna framhåller som både unikt och framgångsrikt. Inte minst i dessa valdebatternas tider blir jag uppmärksammad på diskrepansen mellan vad som sägs och utlovas och vad som sedan de facto utförs.
Det finns något som heter vårdgaranti (se skissen ovan), en lagstadgad del av hälso- och sjukvårdslagen som infördes 2005-11-01 och som bl. a. innebär att jag som patient ska vara garanterad besök eller behandling inom 90 dagar.
Den 10 juli i fjol skrev min läkare på vårdcentralen en remiss till specialistläkare på USÖ, universitetssjukhuset Örebro. Bara några dagar senare fick jag ett brev från aktuell mottagning på USÖ där det nogsamt informerades om att jag inom 90 dagar skulle kallas till läkarbesök. Bra tänkte jag, då fungerar systemet och jag kan få hjälp och besked och inte behöva gå omkring och fundera.
Den 17 september ringde jag för att höra när jag skulle få tid då de 90 dagarna skulle vara till ända den 8 oktober. Fick då ett raskt svar att jag nog inte skulle kallas före årsskiftet. 90 dagar hade plötsligt förvandlats till minst 174. Nu har årsskiftet passerats med god marginal och jag har fortfarande inte fått någon kallelse. Efter 302 dagar. Så var det med den garantin.
Garanti= säkerhet, trygghet, löfte, utfästelse, försäkran.
Varför används ordet garanti i detta sammanhang?
Det skulle vara mera passande med lotteri.
Lotteri= slump, hasard, vågspel, chansning.
På idéstadiet kan mycket te sig idealiskt, men för att ideer ska kunna omsättas till verklighet så krävs ofta mera än bara tankar och planer. T ex en förändrad organisation och/eller förstärkta resurser etc. Annars riskerar allt att endast bli tomma ord och ett önsketänkande.
Något som av samhället framställs som en garanti jämställer jag med att jag fått ett löfte. Ett löfte om att vad garantin lovar det kan jag oxå förvänta mig.
På idéstadiet kan mycket te sig idealiskt, men för att ideer ska kunna omsättas till verklighet så krävs ofta mera än bara tankar och planer. T ex en förändrad organisation och/eller förstärkta resurser etc. Annars riskerar allt att endast bli tomma ord och ett önsketänkande.
Något som av samhället framställs som en garanti jämställer jag med att jag fått ett löfte. Ett löfte om att vad garantin lovar det kan jag oxå förvänta mig.
Jag hittade några väl valda ord om löften som jag sedan filat lite på. Det blev riktigt tänkvärt tycker jag och fullt applicerbart på vårdgarantin som den ter sig 8½ år efter att den infördes.
Om jag givit ett löfte
gör jag allt i min makt
för att hålla det
Det är en avgörande faktor
för nöjda medmänniskor och
hållbara, förtroendefulla relationer
Om jag på förhand ser att löftet inte kan hållas,
att jag kan inte leverera det som efterfrågas eller
förväntas, då ger jag inget löfte.
Samma sak gäller
om jag gång på gång misslyckas
med att uppfylla det givna löftet.
Då lovar jag inte samma sak igen,
för då övergår löftet i ett svek.
| |
Hmm, trist... Men då undrar man ju lite vad "garanti" innebär? Plötsligt var det inte så mycket bättre än byggnadsnämnder... suck
SvaraRaderaIbland blir det bara en lek ,med ord.
RaderaTyvärr i dagens samhälle är det viktigt med "reklam" dvs det ska se bra på utsidan, men insidan... ja det är inte de som bestämmer som bryr sig om det. En något bitter kommentar.
SvaraRaderaBitterhet är inget man vill bära på men samhällsföreteelser som t ex denna har ju en tendens att locka fram det sämsta hos oss.
SvaraRaderaMycket bra inlägg!
SvaraRaderaSvensk sjukvård försämras hela tiden. Människor dör eftersom inte ambulans kommer när de kallat på en sådan, även när SOS Alarm har uppfattat det som brådskande! Hur kan detta få fortgå?
Människor möts av stressad vårdpersonal, sjuka personer som skickas hem i alltför dåligt skick. Äldre som känner sig otrygga och önskar ett s,k särskilt boende nekas det. Vart är vi på väg?
Ur personalsynvinkel så kan jag uttala mig. Personalen stressar allt mer, blir mer och mer uttröttade av springet men kanske framförallt av att man inte känner man gör ett bra arbete. Att man inte arbetar på ett "säkert" sätt. Som tur är så sker oftast inga större, farligare, fel - men ändå! Fel begås hela tiden p.g.a stressen. Personalen mår inte bra av att känna att man måste gå ifrån istället för att snacka med patienter som har behov av det... de kanske behöver få information, eller att "bara" bli sedda.
Inte för inte att det är svårt att locka hem många svenska sjuksköterskor som arbetar i Norge där vi har ett betydligt lugnare arbetstempo!
Varför tittar vi då inte på Norge? I många andra sammanhang är vi ju snara att ta efter utländska förebilder. Många klockor borde ringa när så många väljer att åka över gränsen för att jobba i sjukvården. Vad är den avgörande skillnaden? Varför är arbetstempot lugnare i Norge? Är det bara en resursfråga eller ser du nåt avgörande systemfel i svensk sjukvård?
SvaraRaderaTja, jag tycker att det är lugnare att jobba i Norge, bättre betalt för oss svenskar också. Men bättre kvalitet... det kan jag inte säga.Tvärtom, mycket som ärTja, jag tycker att det är lugnare att jobba i Norge, bättre betalt för oss svenskar också. Men bättre kvalitet... det kan jag inte säga.Tvärtom, mycket som är bättre i Sverige, jag blir hellre inlagd på ett svenskt sjukhus än ett norskt. Trots allt. Vi har kommit längre i Sverige, tycker jag. Jag är noga med att detta är mina personliga åsikter... men vet att många av oss som arbetar som jag instämmer. Vi har ett helt annat tänkande, förebyggande, trots att det finns mycket brister i Sverige.
RaderaDet ÄR frustrerande ibland att arbeta här och inte få gehör för sådant jag vet skulle gynna på lång sikt, t.ex bättre förebygga trycksår, min upplevelse är inte att de äldre inom äldreomsorgen får mer t.ex gångträning än hos oss... osv. Så bättre vård ställer jag inte upp på. Men betydligt bättre arbetsmiljö. Mer personalresurser helt enkelt, men dålig kontinuitet i och med att det är så många från bemanningsföretag som stannar 2-8 veckor i stöten ungefär... En del stannar inte ens 1 vecka... Det här kommer sällan fram när norska vården lyfts fram. Norsk sjukvårdspersonal är inte högre avlönade heller än vi i Sverige. Det är prisläget som gör att det är så attraktivt för oss även ekonomiskt. De har högre löner i Norge på grund av väldigt höga levnadsomkostnader. bättre i Sverige, jag blir hellre inlagd på ett svenskt sjukhus än ett norskt. Trots allt. Vi har kommit längre i Sverige, tycker jag. Jag är noga med att detta är mina personliga åsikter... men vet att många av oss som arbetar som jag instämmer. Vi har ett helt annat tänkande, förebyggande, trots att det finns mycket brister i Sverige.
Det ÄR frustrerande ibland att arbeta här och inte få gehör för sådant jag vet skulle gynna på lång sikt, t.ex bättre förebygga trycksår, min upplevelse är inte att de äldre inom äldreomsorgen får mer t.ex gångträning än hos oss... osv. Så bättre vård ställer jag inte upp på. Men betydligt bättre arbetsmiljö. Mer personalresurser helt enkelt, men dålig kontinuitet i och med att det är så många från bemanningsföretag som stannar 2-8 veckor i stöten ungefär... En del stannar inte ens 1 vecka... Det här kommer sällan fram när norska vården lyfts fram. Norsk sjukvårdspersonal är inte högre avlönade heller än vi i Sverige. Det är prisläget som gör att det är så attraktivt för oss även ekonomiskt. De har högre löner i Norge på grund av väldigt höga levnadsomkostnader.
Psykiatrin tycker jag ligger före Sverige på de sjukhus som de har en välordnad klinik. Det är nog den enda vård som jag sett under mina tre år som ambulerande som varit bättre kvalitetsmässigt än hemma! Så där har vi något att lära oss... precis som du skriver att vi borde göra...
Tack för en uttömmande kommentar.
RaderaJag tycker oxå att svensk sjukvård är bra, om man bara når fram. Det verkar mest handla om systemfel, vilket ständig läkar- och sjuksköterskebrist skvallrar om.
Ledning och styrning är inte Landstingens starka sidor som jag ser det. Mera resurser är förstås välkommet, men inte alltid den enda lösningen.
Nej, sant att inte mer personal löser alla problem. Men med tanke på att indragningar har pågått största delen av i vart fall 2000-talet så är det väldigt slimmade organisationer inom vård och omsorg. Hur ska man organisera äldrevården t.ex för att det ska bli ett bättre liv för de äldre, ja det är frågan. Mat, hygien och komma upp o ned i sängen är det primära... sedan finns det litet utrymme till annat också, social gemenskap och stimulans, men tyvärr alldeles för litet. Där skulle det behövas mer resurser, utan tvekan!
RaderaÄven akutvården är slimmad till tusen... personalen jobbar, jobbar många gånger. Den viktiga reflektionen över varje patients väl o ve får stå åt sidan. Inte bra!
Nu sätter jag punkt i detta, annars kan jag bli hur långrandig som helst... Trötta ut mina medmänniskor vill jag inte... ;-)
Inte vill man vara den som tröttar ut sina medmänniskor. Så, punkt i detta ärende.
RaderaÄven jag suckar. Det är nog som ett lotteri.. Jag har haft kontakt med sjukvården två gånger sedan jag flyttade hem, det senaste i våras då jag fick lunginflammation.. Jag är allt annat än imponerad av offentlig vård, dvs. min vårdcentral. Jag tänker nu och då vad har hänt med den förut så omtalade goda svenska vården.. suck..
SvaraRaderaJa, vad har hänt ?
RaderaTrist sån't där, Steve - hoppas det ordnar upp sig snarast!
SvaraRaderaJa, det blir väl nåt vad det lider.
RaderaDet är så trist att det ska vara så! Ändå tristare när det är så svårt att hålla det som utlovas. Om jag inte missminner mig så är det något av det man försöker lära sina barn så tidigt som möjligt, att dom du inte kan hålla det du lovar är det bättre att låta bli! Inte konstigt att det är svårt att ta vallöften på allvar...
SvaraRaderaJa, att hålla ett löfte är något grundläggande, inte minst i barnuppfostran. Varför ska man då som vuxen, i det verkliga livet, strunta i det och strö "löften" omkring sig bara för att de låter bra. Om vuxna är så dåliga förebilder kan vi näppeligen klaga på ungdomarna när dom inte lever som vi lärt utan lever som vi lever.
RaderaPolitiken ska vi inte prata om. Den har blivit förljugenhetens och flosklernas högborg. Jag slutar som du börjar. Det är så trist att det ska vara så!