Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 7 april 2016

Jag mår illa

Det här är en farlig drivkraft i livet.
Gårdagens Uppdrag Granskning (UG) gjorde mig faktiskt illamående. Det var den fortsatta rapporteringen om de s k Panamadokumenten som framkallade detta illamående.

Att rika och välbeställda människor "ser om sitt hus" genom diverse suspekta transaktioner och upplägg har vi genom åren fått vänja oss vid. Att diktatorer och deras gelikar gör detsamma är, om än lika förkastligt, så ändå på nåt sätt begripligt.

Det är när samma beteenden kryper allt närmare, ja t o m innanför "vår egen tröskel" som det blir riktigt otäckt och framkallar de mest vämjeliga känslor. Det räcker liksom inte till att bli upprörd, arg, besviken , förbannad.

Att en svensk storbank som Nordea är en av spindlarna i nätet ( förlåt liknelsen alla spindlar ) är upprörande nog. Att sedan  politiker och tjänstemän i den svenska statsförvaltningen deltar i den här smutsiga hanteringen gör att gränsen både är nådd och passerad. Gränsen för vad som får passera opåtalat.

Jag brukar inte känna mig "hämndlysten" men nu tycker jag att "huvuden ska rulla". Skatteverket, en myndighet som vi alla har ett förhållande till och som åtnjuter stort förtroende sjönk igår ner i djupa källarvalv. Att få höra GD Ingemar Hansson och ÖD Helena Dyrssen tillstå att de försökt varna en tidigare statssekreterarkollega, Frank Belfrage,  om att hans namn fanns med i UG:s pågående granskning var både upprörande och pinsamt.  

Så här i deklarationstider; har du någon gång blivit uppringd av Skatteverket och varnats för att du ska utsättas för en särskild granskning? Jag vill inte att min deklaration ska granskas av en myndighet vars två högsta chefer ägnar sig åt vänskapskorruption. Det enda rimliga är att dessa två chefer omgående skiljs från sina uppdrag.

Det var synnerligen intressant att igår se Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson intervjuas. Han såg ut som en stolt tupp i inledningen, men så skulle intervjun oxå handla om hur han lyckats föra Island "tillbaka på banan" efter åren av ekonomiska svårigheter. När han så fick frågan om brevlådeföretaget Wintris så gick luften ur  och han smet ut med svansen mellan benen. Pinsamt, men ack så effektfullt. Idag är Gunnlaugsson f. d. statsminister.

Avslutningsvis så vill jag framhålla ICIJ, det journalistiska världsomspännande nätverk som gjort grovjobbet. Imponerande att se hur de lyckats med detta. Journalistkåren stiger i min aktning i samma takt som politiker- och makteliten sjunker allt längre ner i dyn. Ordet förtroende är lätt utbytbart mot förakt


6 kommentarer:

  1. Det här är illa, mycket illa. Jag brukar aldrig ställa mig i klagokören och försöker undvika att generalisera när det klagas på det ena och det andra men nu blev jag också illamående.

    "Greed is good" sa Gordon Gecko, alias Michael Douglas i filmen "Wall Street" Omkring 760 miljarder skatteintäkter saknas i EU, för Sveriges del fattas ca 46 miljarder - varje år. Det är ofantligt mycket pengar som skulle gjort nytta inom sjukvård, skola, äldreomsorg och många andra gemensamma nyttigheter. Om moralen och hedern och för den delen solidariteten naggas såhär av de som redan har för mycket, hur i helsicke skall man framöver motivera vanliga skattebetalare att bidra till vår gemensamma välfärd?

    Bra att du tar upp detta, jag antar att fortsättning kommer att följa, det finns fler stenar att lyfta på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar heller inte att klaga och generalisera, men något måste man göra. Om så bara för sitt eget välbefinnandes skull.

      Människor ondgör sig dagligen över brister i skolan, i äldreomsorgen etc. Brister till följd av bristande resurser. Nu aktuella händelser visar att resurser finns, men somliga vill bara inte vara med och betala, däremot gärna ta del av välfärdssystemen.

      En dag som denna borde vi alla ta oss en titt i spegeln och ställa oss själva ett antal frågor. Det har jag gjort och illamåendet är nu på återgång.

      Jag hoppas att den sten som nu satts i rullning får fortsätta rulla så att flera än Islands statsminister blir lite "blöta i byxan" när de sitter och önskar att allt bara är en ond dröm. Tänk att plötsligt inse att det är Verkligheten som knackar på. Den verklighet som de trott att bara "vanligt folk" tillhör.

      Radera
  2. Förvånad? Neeej, inte över varken det ena eller det andra, kan jag inte påstå.....Alla dom här händelserna är så bedrövliga så jag får återigen lust att säga upp mitt personnummer.....Och jag tror att vi möjligen bara sett toppen av isberget hittills och frågan är vilka starka makter som lyckas hålla det där. Usch. Usch. Usch.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu när personnumren börjar ta slut så kanske Staten bara blir glad om några säger upp sina.

      Vi har nog bara sett toppen av det stora isberget. Tyvärr har väl det ynglat av sig så det finns nog ett antal små isberg där ute som tagit efter beteendet. Förhoppningsvis nu skakande av rädsla för att få sina toppar kapade.
      Starka makter ja? Just nu ser vi ut att få förlita oss på "Den tredje statsmakten" och den verkar ändå pålitligast. Fy. Fy. Fy.

      Radera
  3. Ett alldeles utmärkt inlägg! Du kan verkligen skriva!!!
    Mår lika illa som du och troligen de flesta andra.
    Det känns nästan som ett hån att ha varit ärlig och betalat skatt med mera i hela sitt liv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, visst känns det som "a slap in the face" från "Storebror" . En idiotförklaring av de vanliga medborgare som gjort rätt för sig.

      Radera