Barnfattigdomen i Sverige - En "bluff"?

Inte sant.

Från tid till annan har det påståtts råda en alltmera utbredd barnfattigdom i Sverige . Av Rädda Barnen, av BRIS som nu tar avstånd från begreppet "barnfattigdom", Majblomman och av förre S-ledaren Håkan Juholt för att nämna några. Nu visar sig allt vara en "bluff".  De som torgfört företeelsen i kölvattnet av Rädda Barnens rapport 2012:2 " Barns ekonomiska utsatthet" har kanske inte medvetet bluffat. Man har bara svalt  uttrycket "barnfattigdom" utan att tänka på  vad det signalerar eller står för.

 Det avgörande misstaget synes alltså vara att "barns ekonomiska utsatthet" har ersatts av "barnfattigdom". Utsatthet och fattigdom är ju inte riktigt samma sak i vardagligt språk. Att det blivit så här kan förstås delvis bero på att rapportförfattaren Tapio Salonen, Professor i socialt arbete vid Malmö högskola,  i rapporten växlar mellan uttrycken "fattigdom" och "ekonomisk utsatthet". Det ger en öppning för användaren att nyttja det uttryck som passar ens egna syften bäst. Ett tjuvknep inte sällan förekommande i den politiska debatten.

I kvällens Uppdrag Granskning kanske vi får veta varför det kunde bli så här tokigt.

En reflektion jag gör i sammanhanget är att det kan vara så här enkelt att blåsa såväl det politiska etablissemanget som befolkningen. Tur då att det finns granskande journalistik.

Lagstifta om föräldraansvar - är det rätt väg?

För att betona föräldrars ansvar för sina barn så har skadeståndslagen ändrats ( i sep. 2010) , märkligt lite uppmärksammat av media och heller inte salufört av politikerna. Genom den nya lagen får föräldrar till minderåriga ett direkt skadeståndsansvar för vissa skador deras barn vållar på grund av brott.

I grunden är jag negativt inställd till att åtgärder för att förbättra förhållanden inom vissa områden oftast är av bestraffningskaraktär. D v s åtgärder vidtas först när brottet har ägt rum.
Min grundinställning bygger på tanken: "Tidiga insatser - långsiktigt tänkande".Stöd och hjälp till barn/ungdomar och deras föräldrar ska alltså sättas in tidigare. Vilka som är i särskilt behov av dessa insatser måste kunna vara skolans uppgift att utreda och påvisa.

Över huvud taget så tycker jag att de politiska åtgärderna för att förbättra situationen för barn och ungdomar lyser med sin frånvaro. Som exempel kan tas att de flesta politiker verkade tagna på sängen när Rädda Barnen nyligen presenterade sin fördjupade rapport om "barnfattigdomen i Sverige".

Utan visioner och långsiktigt tänkande så blir det tyvärr så att politikerna visar handlingskraft när "olyckan redan har skett". Då är det inte sällan "redan för sent".