När fokus förflyttas

Jag saknar inte den gångna sommarens växthusmåltider,
jag längtar till kommande måltider.

Saknad vs längtan var rubriken på gårdagens inlägg och jag har inte riktigt kunna frigöra mig från dessa tankar. Inte så konstigt kanske för saknad och längtan är nåt som vi dagligen bär med oss. Det gäller inte minst de människor jag berör i fortsättningen av detta inlägg.

När jag igår läste denna ledarkrönika så  kände jag först ett sånt där höstlikt vemod. Vemod över hur illa det gått för mitt älskade Grekland. Du kommer väl ihåg hur löpsedlarna för några år sedan toppades av domedagsprofetior om Grekland.  Själv skrev jag ett och annat blogginlägg, det senaste i juli i fjol. 

Plötsligt blev det bara tyst, som om Grekland inte längre existerade. Men så, i samband med den europeiska flyktingkrisen, "återuppstod" Grekland. Nu inte med fokus på grekernas situation. Nej, nu var det förstås människorna på flykt som omskrevs. Människor som fortfarande finns, men som oxå dom plötsligt "försvunnit".

Så snabbt går det för media att  få oss att flytta vårt fokus. Nu ska vi för en tid koncentrera oss på "den där oberäknelige" som kandiderar till posten som USA:s president.

Igår läste jag på bloggen Freedomtravel en intervju med svenska Anita som sedan 25 år tillbaka bor på Kreta. Jag blev då påmind om Greklands och grekernas fortsatt utsatta situation. Samtidigt så påminns jag då oxå om hur bra jag själv har det. Det är en insikt som det är rätt bra att återkommande ta till sig.

Veckans soppa, ger både njutning och blogguppslag

Igår var det veckans soppdag.  Det blev spenatsoppa och gröna ärtor med ägghalvor, lök och quornbaconbitar. Till det hembakat bröd. Måltiden smakade utsökt. Spenaten kom från egen odling och äggen är lokalproducerade. Inte oväsentligt i sammanhanget. Jag tycker att det är en fantastisk lyx att kunna äta något egenodlat året runt och  kunna köpa lokalproducerade produkter. Förutom att jag vet vad maten innehåller så är smakupplevelsen oxå annorlunda, så mycket bättre.

Sedan vi 2008 flyttade ut på landet så har jag  blivit  både mera medveten och mera kräsen. Det ledde bl. a. till att jag/vi för några år sedan slutade äta kött. Ett klokt beslut inte minst i sken av att  köttskandalerna blivit allt flera. Jag förstår numera att det kött jag förut köpte och som såg fint ut där det låg och glänste i köttdisken samtidigt var det kött som var mest besudlat med tillsatser för att just se lockande ut och "lura" konsumenter som mig till köp. Vad ska man äta om man inte äter kött hade jag nog frågat mig i "mitt förra liv". Nu formulerar jag i stället frågan "varför ska jag äta kött"?  Det finns ju så många alternativ, både nyttigare och godare.

Jag försöker hela tiden hitta recept på spännande rätter för att på nåt sätt bidra till kosthållet. D förfinar,  vidareutvecklar och  förverkligar sedan dessa recept till ljuvliga måltider som jag får njuta av. En enkel åtgärd för att underlätta frånvaron av kött är att vi har så väl en soppdag som en fiskdag varje vecka.

Gårdagens spenatsoppa. 
God och vacker att skåda.

Ibland noterar jag i media, speciellt hos manliga skribenter som tycker sig vara "lite förmer" än andra, att det raljeras rätt friskt över människor som liksom jag  bloggar om ditten och datten i vardagen, t ex vad jag äter till frukost eller andra måltider. "Vem fan har intresse av det" brukar de då  fråga sig.
Nej, jag tror inte heller att så många är intresserade av vad jag äter men jag skriver ändå om det. Kanske för att måltiderna är så viktiga i min tillvaro. Eftersom jag uteslutande lever mitt liv här på Getingstorp utan t ex restaurangbesök eller andra utsvävningar så blir vardagliga ting stundom upphöjda till nästan himmelsk nivå. Jag trivs med att njuta av det enkla, det vardagligt nödvändiga.

Ett annat skäl till att jag skriver om dessa vardagliga ting på min blogg är att jag trivs med det. Jag skriver mest för min egen skull, inte för att jag tror att någon annan är intresserad. Jag gjorde ett avbrott i skrivande för knappt ett år sedan men började rätt snart att blogga igen. Efter en tid så lär jag oxå känna andra bloggare som följer min blogg och jag deras. Personer som jag aldrig personligen träffat men som jag ändå tycker att jag "känner" och vars vardag jag gillar att följa. Och som bland mycket annat då och då bjuder på recept till nya spännande maträtter som jag aldrig tidigare provat. Tipsar om ett gott vin, en bra bok, en bra film. Eller bara inspirerar till en ny tanke. Dessutom får jag lära mig mycket om världen utanför Getingstorp och Sverige. Att blogga är både mättande och bildande.

Bra rutet av PO

Läser en debattartikel i DN skriven av Pressombudsmannen Ola Sigvardsson där han manar media till besinning i efterrapporteringen av vansinnesdåden i Oslo och på Utöya.
Bra att någon säger ifrån tycker jag som i blogginlägg förra veckan ställde mig frågan varför bilder på missdådaren upprepat visades.
Det blir intressant att se om PO: s uppmaning leder till någon efterföljelse i media.