Växthusfrukost, Italiensk svamppasta och trav

Nyplockade kantareller och färska sommarblommor lyser upp i köket.

I fredags tog D och Nelson den längre skogsrundan. D hade tagit med sig en  korg i det fall hon hittade  svamp och en påse till  ev. blåbär. Det blev lite av både kantareller och blåbär och gårdagens middag hade därför italiensk anstrykning. Rätten jag bjöds heter  ”Tagliatelle ai funghi porcini”,  men tagliatellen var utbytt mot spaghetti och skogschampinjonerna mot kantareller.

Lördagen började med att vi åt helgfrukosten i växthuset. Efter den tog vi ut en dator och gjorde veckans V75-system. Naturligtvis i hopp om att 7:an sitter denna vecka. "Sooner or later sitter den" brukar jag säga till D.

Arbetsmaterial till V75.

Jag har  gillat trav sedan ungdomsåren då en av min hemmabanor var Dannero.  Att spela på hästar var ett intresse som väcktes hos mig när trav började sändas i Tipsextra 1974. Travet har sedan dess utvecklats oerhört mycket och står sedan länge på egna ben.

Så här koncentrerad är jag när V75 ska
snickras ihop.

Mitt travtippande kom att betyda extra mycket när jag fick min stroke 2001. Jag släppte aldrig detta intresse helt utan fortsatte att läsa, analysera och tippa vilket var ETT bra sätt för mig att träna upp och bibehålla min mentala och intellektuella skärpa. Utan att stå på nån vetenskaplig grund så väljer jag att se det så. Och jag bör ju veta rätt bra, eller hur? 

Sedan en tid tillbaka så tippar D och jag V 75 tillsammans. Det har visat sig vara en lyckosam kombination även om den där livsavgörande storvinsten inte kommit. Ännu. Det har dock varit mera vinstgivande än när jag tippat själv. Det är intressant att notera hur olika D och jag tänker, men det är väl just det som är det lyckosamma.

Hur gick det då igår? Jo, så här: Det började bra med att vi i 1:a loppet fällde omgångens största favorit. I  2:a loppet satt spiken Lotuscherie klockrent. 3:e och 4:e loppet gick oxå vägen. I 5:e loppet hade vi spikat Versailles. Den tog oxå ledningen och det såg bra ut, men så släppte kusken ledningen och så satt vår spik fast i det s k vinnarhålet. Som på beställning uppstod luckan i sista kurvan och kusken vred ut och normalt ska det då bara vissla till och segern är i hamn. Men, när kusken vred ut och trampade på gasen så hände ingenting, absolut ingenting. Hästen lunkade i mål som 3:a och så var den dagen förstörd.  I 6:e loppet hade vi valt spik mellan två hästar. Den vi valde,  Tokio Hotel Hall, slutade oplacerad , Star Advisor Joli vann. Been there done that. I 7:e loppet hittade vi rätt igen så det stannade vid 5 rätt igår.  5 rätt som gav 145:-, 6 rätt 2.073:-, 7 rätt 477.140:- . Viss skillnad som synes.

Sooner or later gäller alltså fortfarande. Det ges en ny chans redan idag då extra V75 med bl. a. Stochampionatet körs på Axevalla.

D har dukat till frukost i växthuset.

Färska blåbär till yoghurten.

Här kommer D med lördagens middag.

Löndagmiddag: Italiensk svamppasta med 
en Chardonnay från Chile.

Egotrippad

Det här inlägget började jag att fila på igår när vädret fortfarande var så där härligt somrigt. Det är det inte längre. Jag vaknade tidigt i morse och gick upp vid 5-tiden. Jag väcktes av ett intensivt ljud som visade sig härröra från ett ihållande regn som fortfarande öser ner så här 3 timmar senare.  När jag öppnade dörren för att släppa ut Sigge så tittade han konstigt på mig, vände i dörren och gick in igen.

De tre första bilderna här nedan har tillkommit nu på morgonen och är från gårdagskvällens grillning. D överraskade mig med en nyhet, black bean burgers. Ett hemlagat vegetariskt alternativ till vanliga hamburgare.

Black bean burgers med sesamfrön.

Cheddarost, sallad, tomater och pickles
som tillbehör.

Det finns vegetariska alternativ till det mesta.

Nu när den svenska sommaren, som jag vill ha den, äntligen kommit så blir jag väldigt självupptagen. 
(= upptagen av att bo här på vårt Getingstorp). 

Då kan jag bara inte hejda mig. Jag har ständigt kameran i bröstfickan för att ta foton under mina färder på elmoppen här i trädgården eller ner till postlådan. Att jag tar bilder av samma motiv om och om igen vet du som följer mig på bloggen. Att jag i och med detta riskerar att skrämma bort besökare från bloggen är jag förstås medveten om. Men, som sagt, jag blir stundom väldigt egotrippad.  Allt detta har förstås sin förklaring i att jag uteslutande lever mitt liv här på Getingstorp. Jag hoppas att du står ut med dessa mina egenheter och återkommer.

Den där lavendeln längs källartaket har mig i sitt grepp.

Än så länge fungerar C D-installationen.

Nyklippt och tvätt hängande på tork i
av D designad torkställning.
Sommar på Getingstorp!

Jag älskar den här vyn på väg hem från postlådan.

Som sagt, jag upprepar mig.

Nyklippt.

Nyklippt.

Och mera nyklippt.

En svensk sommarkväll med den läckra Amandine

Lavendeln upphör aldrig att fängsla mig.

Gårdagskvällen var mycket oskyldigare än vad rubriken kan anspela. I söndags var det färskpotatispremiär. Det var Rocket som blev först ut i år. Igår var det dags för nästa sort att avsmakas. Det blev läckerheten Amandine. Innan dagen avrundades med en måltid i växthuset så klippte jag gräset igen. Nu är det klippning varje vecka som gäller. Det både går fortare och blir snyggare.

Det har varit underbara kvällar denna vecka. Vi har ätit alla middagar i växthuset och har kunnat sitta där ute till 22-tiden då vi avrundat med en kvällspromenad med Nelson och Sigge.  Dessutom har vi avverkat årets utefrukostpremiär. Det kallar jag riktig svensk sommar. Äntligen! Det är väl sånt som benämns livskvalitet.

Den läckra Amandine.

Mitt favoritfordon kom igår till nytta igen.

Ugnsrostad Amandine med quornfilé, inlagd
gurka, jordgubbs-/rabarbergelé och sallad.

En utsökt Rioja därtill. 

Kvällen avslutades med en promenad
med Nelson och Sigge.

Skyddsåtgärder

I år ser det ut att bli bigarråer och plommon som aldrig förr. Då måste åtgärder vidtas för att skydda skörden så att fåglarna inte hinner före. Att hänga upp DVD-skivor i träden kan vara en möjlighet. 

Skräms fåglar av dessa?

Jag reagerar i a f på ljuseffekten.

Inte vackert, men..

effektivt får vi hoppas.

Det ska bli intressant att se fåglarnas reaktion.

Även gårdagskvällen avslutades i växthuset
med en sallad från trädgården.

D har inte fått många stunder på sin agora hittills
denna sommar.

Det är rogivande att höra vattnet som porlar i brunnen.

Självförsörjande

Även om vädret nästan dagligen spelar oss nåt spratt så är det en ljuvlig tid just nu. Den första potatisen är upptagen och avsmakad. Det mesta som hamnar på tallriken framledes kommer nu från egna odlingar.  Olika sorters sallader, gurkor, bönor, kryddor, you name it. Dock väntar vi ännu på de första tomaterna. Allt garanterat giftfritt och utan konstiga tillsatser. För att inte tala om smaken. Den är väsensskild från allt som kan köpas i butik.

En lite gråmulen morgon idag, men ändå prunkande
växtlighet i och runt växthuset.

 Det börjar bli lite trångt där inne, men plats för en måltid
finns alltid. Igår kväll blev det en sallad med
bara grödor från trädgården

När det är dags att gå in för kvällen springer
Sigge före och sitter på trappan och väntar.

Ännu en premiär

Efter att i söndags ha avverkat utefrukostpremiären så blev det på kvällen dags för ännu en premiär. Dags att avnjuta årets första egna potatis som D tagit upp. Det blev Rocket som var först i år, om än betydligt senare än tidigare år. Detta innebar att D inte behövde tänka på vad vi skulle äta som söndagmiddag. Det blev så klart potatis och matjessill med vederbörliga tillbehör. Måltiden självklart intagen i växthuset. Den allra första potatisen avsmakas förstås med bara en klick smör till. Mmmmmm!

Rocket, årets första.

Det är en njutning att bara se årets första
potatis tvättad/skalad.

Där i växthuset ska måltiden intas.

En underbar sommarkänsla infinner sig. när
bordet är dukat med dessa läckerheter.

Efter middagen blev det kvällspromenad
med Nelson och Sigge.

Sigge följer gärna med, men inte så långt hemifrån.
Han brukar stanna en bit utanför tomten och vänta.

På väg hem igen.

Utefrukostpremiär

Gång på gång blir jag påmind om den märkliga sommar vi hittills haft. Så även igår då vi åt frukost ute för första gången i år. Första utefrukosten den 12 juli, då är det nåt som inte stämmer. Men det förtar inte den underbara känslan att denna tidiga morgon sitta där ute, njuta av frukosten, smekas av morgonsolen och bara lyssna till tystnaden.

En morgon som gjord för frukost
ute i det fria

Där på uteplatsen vid glasverandan.

D har serverat frukosten.

Välkommen till bords.

Härlig utsikt.

Elmoppen parkerar jag bredvid min plats och
på den parkerar  Sigge.

Minnen väcks till liv

Det gäller att passa på när tillfällena ges denna sommar. Tillfällen till växthusmåltider. Igår blev det en favorit till middag då vi åt smörrebröd. En maträtt D och jag lärde oss älska under våra många Köpenhamnsweekends på 90-talet. Oj, så många härliga minnen som väcks till liv.

Smörrebröd med tillbehör.

Köpenhamn blev med tiden D:s och min favoritstad som vi kom att känna väl. Det var så okomplicerat att åka dit så vi kunde när som helst bestämma oss för att "vi åker till Köpenhamn nu i helgen". Vi bodde alltid på samma hotell, köpte smörrebröd i samma butik, besökte vår favoritpub där innehavarinnan alltid var elegant klädd i vit blus och svart dräkt. D handlade skor i samma butik Royal Mini, en skoaffär gömd innanför ett pyttetorg,  25 meter från Ströget. En affär med ett fantastiskt utbud.  För en skokonnässör så var varje besök där en högtidsstund. Det hon köpte där såg vi garanterat inte på någon annans fot vid hemkomst. På den tiden var jag ett lika inbitet skofreak som D så på hemresan var några par nya skor ett vanligt inslag oxå för mig även om jag fick handla i andra butiker.

Det får väl betraktas som ett ödets ironi att jag numera inte kan få på mig en sko på min vänstra fot. Därför bär jag numera, både till vardag och fest, specialtofflor tillverkade i Nya Zeeland. De passar utmärkt till min nuvarande livsstil. Apropå skor och Köpenhamn. Vid våra besök där nötte vi skor då vi gick, promenerade, ja snarast vandrade genom hela staden och dess omgivningar så att det efter en tid kändes som att jag var på min mammas gata. Det är en härlig känsla att befinna sig på en främmande plats full av spänning och äventyr och ändå känna sig som hemma.

Medelhavsinspirerat

Visst är det extra skönt att vakna en morgon som denna då jag möts av klarblå himmel och strålande sol.

Idag är t o m vädret Medelhavsinspirerat.

Idag kunde jag hämta tidningen utan att
vara iklädd fleecetröja.

Igår blev det middag inomhus vilket är mycket ovanligt för vår del vid denna tid på året. Men, vad göra när vädrets makter bestämt sig för att  omöjliggöra växthusmåltider. 
Det blev en Frittata med sojachorizo, bönor och paprika med en paprikasalsa därtill. Den utsökta måltiden avnjöts i köket. 
Vädrets makter må ställa till med mycket, men D:s matlagningskonst den står sig stark i alla väder.

Den italienska Frittatan får
sällskap av den grekiska röran här nedan.

Hittade denna  om grekisk ekonomi klargörande anekdot på nätet och plötsligt framstår allt som glasklart:

"En förmögen turist anländer till ett hotell i en liten grekisk stad. Han lägger 200 euro på disken i receptionen och går upp för att i lugn och ro kolla rummet.

Hotellets ägare lägger beslag på pengarna och sticker iväg till slaktaren för att betala sin senaste räkning.

Slaktaren tar pengarna och betalar omedelbart den enträget väntande bonden för det kött han köpt på kredit.

Bonden tar pengarna och betalar sin räkning på bensinstationen, där han länge köpt traktorbränsle på krita.

Bensinmackens chef tar de 200 eurona och går till den lokala glädjeflickan och betalar sin skuld.

Glädjeflickan trippar in på hotellet och betalar vad hon är skyldig.

Hotellets ägare lägger pengarna på receptionsdisken.

Turisten kommer tillbaka till receptionen. Han tyckte inte om rummet och tar tillbaka sina 200 euro.

Ingen har tjänat en cent , men stan är skuldfri och framtiden ser för tillfället ljus ut".

Jag hoppas nu att Greklandskrisen når en "lösning" i morgon så att grekerna kan börja tänka på en framtid.  Om än en jobbig sådan.

Nu händer det saker

Konstigt vore det annars, för alltid händer det väl nåt, eller hur? Vad jag menar är att trädgården nu äntligen förstått att det är sommar och det växer och prunkar både i och utanför växthuset. Trots knappt tvåsiffrig temperatur när jag gick upp i morse. I vilket fall känns det smått märkligt att behöva fleecetröja för att klara en vända i trädgården den 10 juli.

Här händer mycket just nu.

Mustigt grönt.

Den ståtliga plymspirean viker ner sig för det myckna
regnandet, men den reser sig snart igen.