Är du missförstådd?

Nej då, jag känner mig inte alls missförstådd. Det hindrar mig dock inte från att ägna en tanke till de personer som känner sig missförstådda. Som gång på gång får förklara. Som gång på gång måste förklara. Oftast för dem som ingenting förstår, hur de än förklarar.

Varför fråga efter en förklaring om du inte vet hur du ska hantera svaret, den förklaring du får?
Eller ännu värre, om du redan bestämt dig innan du fått förklaringen, men ändå frågar.

Tisdagsfilm

 Tisdag är ingen typisk filmkväll för mig men igår blev det så. TV-utbudet med Champions Leaguefotboll, "Mot alla odds" och "Veckans brott" fick stå tillbaka. Att det var Alla Hjärtans Dag bidrog till detta.
"Möte i Toscana" är en film som överraskar. En tänkvärd film som väcker känslor. Den engelska titeln  är "Original copy". Något att fundera över när du ser filmen. Vad är kopia och vad är original? Vad är fantasi och vad är verklighet? Toscanas ljuvliga miljöer är som gjorda för en berättelse om mänskliga relationer. Inte minst på Alla Hjärtans Dag.
t

Söndagsfilmen

Boken "Svinalängorna" har jag länge tänkt läsa men det har inte blivit av. I  går blev det i stället filmen  jag tittade på. Fängslande och trovärdig  i all sin dysterhet. Ett  deprimerande stycke samtidshistoria.

Jag förstår, efter att ha sett filmen, att boken blev uppmärksammad när den kom. Den har tveklöst något viktigt att berätta.

Födelsedagstårta

Matte gjorde en minitårta till Nelson i kväll så att han ändå fick känna att han fyller år idag. Om än bara lite. När tratten är borta firar vi med glass. Det har husse lovat.

Ja, jag vet att jag fyller 4 år idag.

Den tårtbiten har jag snart slukat

Äntligen har matte sagt Varsågod!

Var det allt?

Vårkänslor på födelsedagen

När D ochh Nelson varit ute på sin skogsrunda på förmiddagen så var detta det första jag hörde vid återkomsten: "Det är vår ute!"

Nelson som får vara iklädd tratt ytterligare fem dagar känner uppebarligen oxå av fenomenet vårkänslor eftersom han  gick ut och lade sig i glasverandan. Där har han puffat till några kuddar så att han har bra vilostöd för huvudet. Jag kan tala om att Nelson instämmer i texten på skylten i hans blickfång. En skylt mera tillägnad Sigge. Klicka på bilden så kan du läsa texten. Sigge som är lite mera sparsmakd ligger inne i Sinnesrorummet och jäser i mattes Howardfåtölj.

Nelson fyller 4 år idag men vi väntar nog med att fira tills han har fått ta av tratten. Det är ju inte lika njutbart att äta glass med tratt.

Bokavslut

Idag kände jag för att fortsätta läsa "Brida" av Paulo Coelho Jag avslutade den boken idag. Andra halvan bättre än den första låter min omedelbara och enkla recension. Jag har redan lagt fram nästa olästa Coelho, "Segraren står ensam". Jag har visst fått tillbaka läslusten igen.

Längtan efter fredagsmys

Igår kväll blev längtan efter fredagsmys för stor för Nelson. När jag, D och Sigge gick upp och tittade på  "På spåret" så kunde Nelson inte längre hålla sig. Han beslutade sig för att definitivt besegra tratten och även klara av att gå uppför trappan. Stolt kämpade han sig upp, steg för steg, och kunde nöjd bänka sig i sin soffa som han brukar göra på fredagkvällar. Natten kunde jag nu på morgonen konstatera att han tillbringat i barn/gäst-rummet där han nu fått sällskap av matte och Sigge. Detta vill jag kalla en seger för Nelson. Och för fredagsmyset.

Nelson i tratten

När Nelson ska fotas så vill förstås oxå Sigge vara med och se vad som händer.

Kryptisk rubrik? Saken är den att vi för några dagar sedan upptäckte att Nelson hade problem med sitt högra öga. Det såg svullet och irriterat ut. Självklart blev det nästa dag besök hos veterinären som ställde diagnosen "traumatiska hornhinnesår". För att detta inte skulle ge framtida men så var operation nödvändig. Det blev hemresa, fasta i ett dygn och åter till veterinären nästa dag för operation. Op. gick bra och nu får Nelson gå omkring med en jättetratt över huvudet tills  det är dags för återbesök och stygnen ska tas.  Han har snabbt anpassat sig till tratten och dess olägenheter men är ledsen för att han inte kan ta sig upp på övervåningen och mysa i sin soffa med matte, husse och Sigge.

Jag kan inte undgå att imponeras över hur snabbt han anpassat sig till den nya situationen och sitter lugnt och stilla och väntar på de ögondroppar matte ger honom 2 ggr/dag. Inga klagovisor där inte men så vet han oxå att allt vi gör för honom, även det som kan vara obehagligt, alltid är för hans bästa. Sigge är solidarisk med Nelson och tillbringar dagarna nere i köket med honom. På kvällstid har han dock upptäckt att Nelsons soffa är ledig och ser till  att utsträckt ligga där och njuta av sin nya "herrepåtäppansits".
Nelson är förstås ledig från jobbet på cityHUND under den här tiden och är hemma med mig och Sigge. Lillmatte kommer förbi varje dag när matte är på jobbet och går ut med honom.

Torftig syn på pensionärslivet

Vid det pågående statschefsmötet, Northern future forum, så ska bland annat diskuteras Fredrik Reinfeldts utspel om att vi svenskar bör jobba längre. Vid mötet omges han av en del särskilt inbjudna "övertidare". En av dessa är kläddesignern och egna företagaren Gudrun Sjödén, 71 år. I en intervju på TV-nyheterna igår kväll så angav hon följande skäl till att hon inte pensionerat sig vid 65 utan fortsätter jobba: " jag vill inte bara städa, laga mat och sitta på café". Tror hon att det är det enda dagens pensionärer gör? Jag tycker att det är ett snarast föraktfullt sätt att uttrycka sig om de människor som valt att gå i pension vid 65 eller tidigare. Lika opedagogiskt som Reinfeldts utspel ter sig, lika ogenomtänkt verkar hans val av rådgivare ur "verkliga livet" vara.

Byt karriär och arbeta tills du fyller 75

Jag skrev den 29 juli 2009  ett inlägg om hur länge vi ska/bör arbeta. Rubriken jag satte var "Hur länge orkar du leva utan att arbeta"? Varför jag noterar detta just idag beror förstås på Fredrik Reinfeldts utspel om att vi bör arbeta tills vi fyller 75 år. Om detta kan man förstås tycka både si och så. Reinfeldt menar att detta är nödvändigt för att vi ska kunna behålla vår levnadsstandard. Så är det förstås om levnadsstandard = pengar i plånboken.
Jag vill nog påstå att levnadsstandard inte bara är avhängig av hur mycket pengar du har tillgång till utan helt avgörande är hur du använder dina tillgångar. Levnadsstandard = livskvalitet är mera lockande för mig.


Att Reinfeldts utspel kommer just nu är väl för att ha ett viktigt framåtsyftande ämne att diskutera vid  denna veckas träff med ledarna för de nordiska och baltiska länderna samt Storbrittanien. Utspelet rimmar dock mindre bra med hur arbetsmarknaden idag ser ut. Ungdomsarbetslösheten ligger över 20 procent och torde inte på kort sikt minska med denna åtgärd. Det har väl oxå alltför ofta visat sig att äldre människor inte är så attraktiva på dagens arbetsmarknad. Inte minst de som utförsäkrats och tvingas till karriärbyten har svårigheter. Sedan tycker jag ändå att de som nått 65 års ålder och absolut vill fortsätta arbeta gärna kan få göra detta.


Jag förstår förstås att detta är en framtidsvision, om än dåligt tajmad, som någon gång måste upp till diskussion när medellivslängden ökar.  Nu tillhör väl inte jag den kategori, välutbildade,  kärnfriska och på arbetsmarknaden attraktiva som Reinfeldt ser framför sig så i så måtto är jag förstås fel ute.
Men, frågar du mig idag så vill jag gärna arbeta till 65 men absolut inte till 75. 


Om Reinfeldt själv vill jobba till 75 vet jag inte ,MEN om han fyllt 50 när han avgår som ststsminister ( möjligt om 4 år) har han  efter inkomstgarantin rätt till en pension på 68.000 kronor i månaden fram till sin 65-årsdag. De sista 10 åren till 75 kan han ju satsa på ett karriärbyte.  Karriärbyte till vad? Visst, arbetsmarknaden förändras men jag undrar just därför var de nya karriärvägarna förväntas finnas. Karriärvägar där du "kan starta" om vid 50. Tjänstesektorn säger Reinfeldt. En tjänstesektorn som innehåller vad?


Nej Reinfeldt, hjälp tonårstjejer med problem idag innan du  "erbjuder" åldringar i framtiden att jobba till 75. Bara ett exempel på  idag nödvändiga åtgärder.


Politiker anklags ofta för att vara kortsiktiga och bara se innevarande, möjligen nästa, mandatperiod så Reinfeldt ska väl oxå ha heder för att han försöker skåda in i framtiden men ideer dom denna borde  då saluföras vid ett framtidsseminarium så att medborgarna genast förstår att det gäller framtiden och inte den som "i morgon" fyller 65.

Smaklöst av NK

"Sov som en uteliggare på lakan med motiv av kartonger". Ja, så saluför NK  bäddset för 700 spänn. Avsikten ska visst vara att skapa debatt och ge en  del av vinsten till välgörande ändamål. Fan trot. Förresten , varför bara en del av vinsten till välgörenhet?

Jag tycker att det är ett sällsynt vidrigt tilltag som vittnar om noll empatisk förmåga. Nog borde väl NK:s mestadels välbeställda kunder kunna få sina samveten dövade på lämpligare sätt.

Getingstorpssöndag

Så här ser det ut varje lördag- och söndagmorgon i vårt kök. Nästan. Oftast är det D och jag som äter vår helgfrukost men i helgen blev vi tre då Sara var på besök.
Nej, vi dricker inte Cognac till frukost. Glasen har konverterats till juicekupor.

Lördagsfisk och lördagsfilm

Hemgjord vaniljglass med choklad, banan, vispgrädde och hembakt kokosflarn åtföljd av en Calvados var en utsökt filmdessert,  helt i min smak.




För ovanlighetens skull så visades igår en TV-film på bra tid, kl. 19.10. Filmen "a mighty heart" var klart sevärd. Med film så tidigt så blev det dessert (se bilden ovan) till filmen. Innan filmen så hade vi ätit "veckans fiskrätt". Denna gång "kalasgod fisksoppa". Till den hembakad ciabatta. Som dryck vårt nuvarande vita favoritvin,  Kleine Zalze.

Ordningen återställd - på alla plan

Vyerna ovan ser jag  när jag sitter vid datorn och vänder blicken utåt. Lugn, stillhet, harmoni. 

Ja, sådan är min hemmiljö.

Gårdagens debacle med vattnet löste sig.  Ja, D löste problemet som hon alltid gör när problem uppstår. Igår var Sara på besök med Kharma och Ville  och vi hade en Tacoskväll som avslutades med hemgjord hallonglass.
Inspirerad till läsning började jag sedan att läsa "Brida" av Paulo Coelho som jag haft liggande en tid.  Jag kom en tredjedel in i boken innan jag lade den till vila. Kvällen avslutades med filmen "En enkel till Antibes". Filmen som sådan var ingen höjdare men Sven-Bertil Taube gjorde en utmärkt skådespelarinsats så hans Guldbagge nyligen får anses som välförtjänt. Filmen ackompanjerades av en god osttallrik med ett gott rött vin.

Under läsningen av "Brida" gjorde jag en intressant upptäckt. Jag uppfattar inte längre Coelho på samma sätt som när jag 2005-06 läste sju av hans böcker:
-  Alkemisten
- Djävulen och fröken Prym
- Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät
- Zahiren
- Veronica bestämmer sig för att dö
- Elva minuter
- Pilgrimsresan

Vad beror då detta på, att jag inte längre uppfattar Coelho på samma sätt? Jo, jag har inte längre så många outrätade frågetecken i mitt liv. Många av de frågor och funderingar jag tidigare bar på har på olika sätt fått sina svar sedan 2006. Jag kom fram till detta  efter att ha dryftat denna nyvunna insikt med D.

Så här morgonen efter så hänger förstås gårdagens nyvunna insikt kvar hos mig och jag tror mig oxå ha svaret på varför jag har lyckasts besvara så många av de frågor och funderingar jag tidigare burit på.  Helt avgörande för detta var när vi 2007 bestämde oss för att helt skifta spår i livet, hitta vårt drömställe och flytta ut på landet. När vi 2008 satte ner våra bopålar här på vårt Getingstorp så kände jag ganska snart att jag kommit i mål. Det kan låta både ödesmättat och slutgiltigt men i så fall i ordens allra mest positiva betydelse. Här har jag  funnit en plats där jag kan leva livet fullt ut trots mina funktionshinder som jag länge mest  tyckte begränsade min tillvaro. Här har vi kunnat forma och utveckla vårt hem precis som vi vill ha det.  Här finns alltid nya drömmar att ta tag i. Att ta tag i när vi har tid och lust,  inte när så krävs. Numera lever jag utan oro för hur morgondagen ska te sig och vilka ev. svårigheter jag kommer att stöta på. I stället lever jag idag och gör det bästa av varje dag som är.

OK då, vi säger väl vinter

Jag som började morgonen med ett vårinlägg blev snabbt återbördad till verkligheten. Vattnet har frusit så morgonduschen får anstå till senare idag. Hur kallt det är ? Bara -15 grader men på marken finns ingen snö som isolerar, därav  en frusen ledning. D hämtar värmefläkten och när denna fått verka en stund inne i labyrinten av rör och kranar så lossnar det förhoppningsvis.

Att det är vinter visade sig oxå ute i trädgårdsrestaurangen där alla behållare var tomma och så väl Hacke som Kurre gick omkring på marken och letade frön. När D såg detta så var hon förstås snabbt ute och fyllde på våra vänners matförråd. Hacke var snabbt på plats och smaskade på de nya talgbollarna.

Mera våraning

Jag fortsätter att på allehanda sätt intala mig själv att våren är närmare än vad den tilltagande kylan talar om. Ett av de effektivaste sätten att "lura mig själv" är att låta D omge mig med blommor i hemmet. Blommor som viskar "våren är nära förestående".

1 februari och Våren är mycket närmare

Ännu en vintermånad är till ända och plötsligt så känns våren så mycket närmare. Detta trots att det just nu är kallare än nånsin tidigare denna vinter. Allt bestäms som vanligt av hur man tänker. Känner man sig det minsta osäker så kan man låta tanken få hjälp på vägen av en vårbild från fjolåret, om än en inomhusbild. Nu förstår du kanske lite bättre hur jag tänker och varur  min förnöjsamhet emanerar.

Jobbarkompis

När jag sitter vid datorn så ligger ofta min ständige följeslagare Sigge i fönstret bredvid mig. Han har liksom husse förstått det här med livsnjutning. Vill han ha lite spänning så vänder han bara huvudet utåt och  kan då skåda alla fåglar i äppelträdet.

Kunden i centrum - låt det inte bli tomma ord

                                             


I veckan som gått  har jag varit upptagen av ett bankproblem där Nordea var problemet och Handelsbanken lösningen.
Ärendet har gjort att jag ägnat några tankar åt hur jag bemöts som kund i olika sammanhang. En fundering jag haft är detta med att vissa verksamheter, både företag och myndigheter, väljer att ha ett nationellt kundcenter. Det ska vara för kundernas bästa påstås det.

Fördelen med ett kundcenter ska vara att där finns renodlade experter. Personal som kan ett visst område utan och innan. Inga frågor ska bli obesvarade. Gott så kan man tycka. Men, i ett kundcenter så blir jag som kund avpersonifierad. Där reduceras jag till en fråga, ett ärende. Den person jag möter i ett kundcenter är en  expert. Som sådan inte sällan en  renodlad regeltolkare där det inte finns utrymme för empati och andra mjuka värden. Det finns regler, rätt eller fel, vitt eller svart. Inga nyanser. Personal i ett kundcenter gör oftast ett bra jobb och fullgör den arbetsuppgift de är rekryterade för. Att tolka regler och lagar, att ge svar på kniviga frågor. Men oxå rekryterade för att bara se frågan och bortse från personen bakom.

I mitt bankärende så står Nordea och Handelsbanken för två helt olika skolor på kundbemötandeområdet.  Nordea har ett nationellt kundcenter och lämnar inte ens ut telefonnummer till de lokala kontoren. Handelsbanken å sin sida visar på sin hemsida foto på bankkontorets medarbetare med direktnummer och e-postadress till varje medarbetare. Redan här anar jag var jag kommer att betyda mest som kund.

Våraning

Att äta vår traditionella helgfrukost med en rejäl bukett krispiga tulpaner på bordet ger mig en föraning om att våren är i annalkande. Tänk så enkelt det är att göra nåt extra av en alldeles vanlig dag.