Idag är det fyra år sedan jag började blogga. Fyra oerhört händelserika år som i stort sammanfaller med vår flytt hit ut på landet till vårt älskade Getingstorp. Ofta sägs "oj, vad tiden går" med meningen att tiden rusar ifrån oss utan att vi hinner med. Jag känner dock mera för att säga "oj, vad mycket som hänt och som jag/vi hunnit med under dessa fyra år". Att vi dessutom är nöjda med allt som hänt och tycker att allt har blivit till det bättre gör förstås titten i backspegeln ännu angenämare.
För mig har bloggen varit särskilt viktig då jag jobbar hemifrån och av andra skäl tillbringar all min tid här hemma. Trots det har jag tack vare bloggen kunnat följa med och delta i samhällsdebatten. Både stimulerande och utvecklande för mig som person.
Särskilt roligt är förstås alla de bloggvänner jag fått där de bloggar jag läser på olika sätt bidrar till att vidga mina vyer. Jag får dagligen lära mig nåt nytt om främmande länder och kulturer genom de utlandsboende svenskars bloggar jag läser. En ständigt pågående påfyllning av min kunskapsbank. Sånt kan jag inte tacka nej till. Trots att jag aldrig personligen träffat någon av mina bloggvänner så tycker jag att jag känner dessa personer. Bara det.
Har jag då aldrig ledsnat på bloggandet? Jo visst, det går upp och ner och i somras hade jag en svacka då jag övervägde att sluta men den var snabbt övergående. Jag saknade bloggandet för mycket för att kunna sluta så det stannade vid ett kortare avbrott. Det torde innebära att jag hänger i ytterligare några år.
