Fredagspasta

Fredagens middag blev en av D nyskapad pastarätt.
Vitlökspaprika som tillbehör var en läcker nyhet.

Blåsningen

Nu händer det saker i naturen. Snön verkade i förrgår snart vara ett minne blott då även årets grillpremiär avklarades. De översta tre bilderna avsåg jag därför använda i ett inlägg med rubriken "Vårkänslor". I stället får dagens inlägg rubriken "Blåsningen" och två bilder tagna nu på morgonen har lagts till.

18/2: Erik och Alice har grillpremiär med Farmor.

 


18/2: Det går undan undan med snösmältningen.

 



18/2: Inte mycket skvallrar om att vi är i mitten av februari.

 





  

20/2: Vadå snösmältning.



20/2: Februariväder.







Porr på bloggen

Inte visste jag att jag ägnar mig åt porr på min blogg. Ja, matporr kallas det visst när man på sociala medier lägger upp bilder på maträtter, vilket jag rätt ofta gör.  Jag är helt ovetande om att detta enligt gjorda undersökningar retar gallfeber på svenskar som nu får draghjälp av franska stjärnkockar. Dessa verkar dock mest störa sig på att fotona från deras restauranger bestjäl dem på deras "intellektuella rättigheter".

Nåväl, de får kalla det vad de vill. Så länge det är bilder på maträtter från mitt eget kök så ska det förhoppningsvis inte verka alltför störande. Jag tror inte att D som är chef på Getingstorp anser sig bestulen på sina "intellektuella rättigheter" p g a detta. Jag kommer därför att fortsätta lägga upp bilder på njutbara maträtter och måltider.  Här nedan ser du lite smått och gott från den gångna helgen. 

D:s mango chutney.

Hemgjord apelsinmarmelad, rosmarinolja och chiliflakes.
Ytterligare skapelser av D.
En klassisk Örebrokexlåda i bakgrunden.

Vitlöksolja. Gjord på Marinas olivolja så klart.

Dukat till söndagmiddag med familjebesök.
Det bjöds på indisk kormagryta.

Guldsöndag

Söndagen blev lördagen lik, med helgfrukost framför TV:n och OS-guld i stafett till Sverige.

Ännu ett guldgäng.

Senare på dagen bjöd D på indisk kormagryta med hemgjord mango chutney till söndagmiddag. Middagsgäster var Erik och Alice med sin mamma och pappa. Eftersom det är skollov denna vecka så stannar Erik och Alice kvar hos oss några dagar.



Dukat till söndagmiddag.

 






Guldlördag

Vilket härligt gäng.

Charlotte Kalla. Vilken fantastisk tjej. Simon Bank, Aftonbladet, beskriver henne mycket träffsäkert i denna artikel. Bl a. med dessa ord "  Och så har hon den där semipsykopatiska förmågan att släcka ner allt annat och gå in i Kalla-korridoren. Det är där som ögonen svartnar och drömmarna tänds".  Vem kan stoppa nåt sånt?

Lördagen kunde inte börja bättre, med helgfrukost framför TV:n och OS-guld för de svenska stafettdamerna. Suveränt!

När vi landat efter guldeuforin så återgick vi till helgvanorna. Som vanligt så undfägnas jag på helgdagar ljuvliga måltider. Denna lördag blev det en fiskrätt.

En helgbukett i hallen så klart.

 

Och tulpaner i köket.

När matte vispar hoppas Nelson på glass.
Här gick han på en nit.

D:s lördagsfisk som jag fick njuta av.

Lyckligt lottad

Machu Picchu, en av resedrömmarna på fallrepet.
En som jag inte hann med att förverkliga.

Att vår Jord far illa av oss människor och klimatförändringen är väl känt. Särskilt påtagligt blir det när jag läser denna artikel som berättar om tio resedrömmar/paradis som snart inte kommer att finnas kvar.
Så lyckligt lottad jag då är som har mitt eget paradis här på Getingstorp. Ett paradis  som jag själv kan se till att det finns kvar. I vart fall så länge som jag vandrar på denna jord.

Minsann tror jag inte att läslusten är tillbaka?

En viktig bok påstår jag,
 innan jag läst den.

För drygt 5 år sedan läste jag Roberto Savianos bok "Gomorra" och blev oerhört tagen. Han har nu kommit ut med en ny bok som heter Zero Zero Zero och som avhandlar världens kokainhandel och hur denna på olika sätt är insyltad i världsekonomin. Ja, som jag förstår t o m en viktig del av vår världsekonomi. På ett sätt som vi inte tror eller har en susning om och som den styrande  makteliten hittills vägrat tro. Eller ens vågat fundera över.

Jag såg i förrgår en intervju med Roberto Saviano på TV4 och minsann tror jag inte att min läslust vaknade till liv igen. En läslust som legat i träda de senaste två åren.

Jag har två böcker som jag köpt men fortfarande ligger olästa och som jag förstås borde läsa först, men jag ska köpa och ta mig an Zero Zero Zero i stället. Ytterligare en bok har jag liggande, men den plockar jag fram då och då när jag vill ha mig något njutbart och tänkvärt till livs. Den boken är Canasta, mandelmusslor & sirliga öron Canasta, mandelmusslor & sirliga öron som jag fått av min bloggvän Livsnjutaren.

Mediaträning och politikerförakt

 

En möjlig förklaring.

Jag såg härom kvällen två intervjuer på TV- nyheterna. Den ena med Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) om kommunernas bristande kontroll av företag som förmedlar familjehem till kommunerna.

 

Den andra intervjun var med energiminister Anna-Karin Hatt (C) och handlade om den långsamma utvecklingen av elfordon i Sverige.

 

Vid båda intervjuerna slogs jag av att politiker aldrig svarar direkt på en fråga såvida det inte är något som de gjort bra. När det ställs frågor om områden där de inte nått sina mål så handlar svaren uteslutande om hur många förslag de ändå lagt fram och hur många förslag och utredningar de avser aktualisera. Orden Ja och Nej ingår inte i en politikers vokabulär.

 

En annan egenhet för politiker är det nonsensspråk de skapar genom nyskapande ord som kanske inte alla förstår. Anna-Karin Hatt var  särskilt förtjust i att använda laddstationsinfrastruktur.

 

Gårdagens båda intervjuer var utmärkta exempel på varför det ändå finns något som benämns politikerförakt.

 

Vad jag förstår så får alla politiker genomgå särskild mediaträning för att klara av alla de tuffa intervjusituationer de kan hamna i. Är det inte dags att förändra inriktningen på denna träning?  Att tränas till ett beteende som leder till att man föraktas kan vare sig vara nyttigt eller framgångsrikt.

Grattis Nelson - 6 år idag

Nelson i gröngräset.

Nelson ute på härlig sommarpromenad med matte
i våra vackra omgivningar.

 

Sigge med GPS

Nu har vi testat Sigges GPS utomhus. Han har fått ha den på dagtid i helgen inomhus för att vänja sig. Han var till en början inte odelat förtjust i den lilla ryggsäcken , men han har nu accepterat den. Tror jag. Eller snarare, vill jag tro.

Igår kunde jag på satellitbild på datorn följa hur han rörde sig där ute. Rätt kul faktiskt. Han gav sig dock inte iväg på någon längre vandring utan höll sig hela tiden här hemma, på och i anslutning till tomten. Dock blev jag förvånad när han plötsligt satt ute på trappräcket och ville in. Utan både sele och GPS. Jag hade då upptäckt att GPS:en inte givit någon ny platsangivelse på 1 timma vilket tydde på den inte var i rörelse. På något outgrundligt sätt hade Sigge snirklat sig ur selen.

D gick senare under dagen ut och tittade på de platser där GPS:en givit utslag och hon hittade  den fäst vid selen precis som Sigge haft den. Bra så, för det hade ju varit snöpligt att tappa bort den vid första användningstillfället. Jag måste ytterligare läsa på instruktionerna  så att jag lär mig nyttja alla funktioner. Som så ofta när det gäller tekniska prylar framställs allt så mycket enklare än vad det i realiteten är.

Sigge  iklädd sin GPS-utrustning.