Nu börjar det ljuva livet

I år har D planterat penseer och bellis
vid grinden.

Med det bättre vädrets ankomst har nu trädgårdssäsongen äntligen kommit igång på riktigt. Det är en ljuvlig tid vi går till mötes.

Det börjar röra på sig så smått, både inne i växthuset och
i drivbänkarna.

Här kommer tomater och sockerärter att
samsas i år

Löjtnantshjärtat kommer att följas av kaprifol
och lavendel längs jordkällarens tak.

Jag hoppas på en riklig hallonskörd i år.

Den här gärsgårn börjar bli alltför sliten. Den byts nog ut
 nästa år.

I potatislandet trivs även oönskad gröda. Jobb för D.

Skugga och sol i vacker förbrödring.

Den här vyn bort mot Kilsbergen gillar jag skarpt.

Slut innan det börjat?

Stödet behövs än mera efter VM-premiären.

När fotbolls-VM spelas i Kanada så får vi stå ut med att matcherna spelas på för oss olämpliga tider med TV-sändningar mitt i natten.  Besvärande förstås, men nu när sommaren anlänt så behöver ju inte matcherna kollidera med varma härliga sommardagar. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Igår kväll tittade jag förstås på Sveriges match mot Nigeria. Snacka om besvikelse. Sverige får ändå vara nöjda med en poäng då de inte var värda att vinna. Nigeria var bättre . Snabbare, bättre med boll, ja  helt enkelt det bättre laget. Sverige verkade däremot vara rädda för bollen, ingen av spelarna vågade lugna upp spelet och vårda bollen, det blev mest hafs och slafs av premiären. Inte ens  lagets s k stjärnor, Schelin, Seger, Fischer, Asllani,  förmådde komma upp i normal förmåga. De var osynliga, tröga i steget och  ovän med bollen.

I kommentarerna efter matchen så ser jag att många vill skylla på konstgräset och det påstås att halva svenska laget drabbades av kramp. Visst är konstgräs en styggelse, men nu finns det ju och måste på något sätt behärskas. Annars får det väl spelas både gräs-VM och konstgräs-VM vilket inte låter särskilt realistiskt. Men, vem vet vad FIFA kan hitta på.

Med USA som motståndare i nästa match så kan VM vara över  för Sverige på lördag. Men, allt kan hända, bollen är rund, hoppet är det sista som... och f f a, Sverige kan bättre. Mycket bättre. Upp till bevis!

Söndagmiddag

Igår bjöd D på panerad spätta med svensk färskpotatis och remouladsås. Remouladsåsen av lite moderna snitt vilket innebar att en betydande del av majonnäsen byttes ut mor crème fraiche och grekisk youghurt. Såsen dessutom smaksatt med finhackade inlagda grönsaker. Måltiden intogs så klart i växthuset.

Gurka och tomater på gång.

 Utsökt söndagmiddag med ett nytt vitt från Sydafrika.

Jag känner ögon i nacken.

En lördag med lite av varje

Ingen tidning igår så jag åkte förgäves till postlådan.

Inte helt förgäves ändå. På väg hem stannar
jag alltid här och tittar och bara njuter.

Igår så var vädret till en början inte lämpligt för D:s planerade trädgårdssysslor. Snabbt växlade hon spår och vips! så var huset städat. När det var klart så snodde hon i ett nafs ihop en middagsnyhet. Bönpasta med räkor, vitlök och sambal oelek. Det smakade som alltid utsökt. Måltiden avnjöts förstås i växthuset.

Sedan avslutades lördagen med V75 från Östersund. Härligt med kvällstrav. I mitt tidigare liv så var jag en trogen besökare på travbanor, men numera då det inte är möjligt så brukar jag varje vecka bänka mig framför TV:n när det vankas V75, om inte vädret lockar ut mig i trädgården förstås. Det fick mig igår att undra varför de inte konsekvent kör V75 på kvällstid under i vart fall juni-juli.

D väntar på sitt middagssällskap. 

Bönpasta med räkor, vitlök och sambal oelek.

Efter middagen åkte jag en sväng ner till soptunnan och 
fick ännu en gång njuta av denna härliga vy på vägen hem.

Stillhet råder. Inga störande ljud här inte.

Snart hemma igen. Symboliskt med 
strålande sol där borta över Getingstorp.

Grillkväll

Igår var det då äntligen dags för en grillkväll igen, den endast andra för året. Det blev grillad halloumi med grillade grönsaker. Ett alltid lika säkert kort. En underbar kväll när D oxå fick gå igenom med mig vad som börjat växa i drivbänkarna. Jag vill gärna hålla mig ajour med vad som växer i vår trädgård, men har så klart inte samma koll som D då det ju är hon som sköter hela ruljansen.

Dags för grillkväll.

D har börjat förbereda grillningen.

Spenat och gräslök växer bra medan det går 
trögare för haricots verts 

Rödlök och morötter samsas och där bakom växer
 vitlöken så det knakar.

Ljuvlig doft sprider sig.

Här samsas isbergssallad och bladrädisa.

Halloumin på plats.

Välkommen till bords.

Min favoritrestaurang.

På vägen hem blickar jag i riktning  mot Kilsbergen.

Följeslagare

Nelson och Sigge älskar att vara ute i trädgården med D. Igår var även jag ute och kunde följa hennes följeslagare. Den senaste veckan har D haft sällskap av samma fågel varje dag. En liten krabat med rostrött bröst. En rödhake är det visst. 

Nelson ligger mest i björkdungen  med sin vattenskål och är
nöjd med detta. 

Sigge däremot dyker upp lite här och där.

Vart än D går så hänger Sigge på.

Ibland reser sig Nelson och gör sig påmind om att han finns.

När Sigge sätter sig på trappan vill han gå in.

Den här lille gynnaren följer D varje dag ivrigt sjungande
sin sång. En rödhake så vitt jag kan se.

Dags för nya långkörare

Bakom björkarnas täta lövverk döljer sig 
denna morgon något efterlängtat.
En uppgående sol mot en klarblå himmel.

Långkörare riskerar bli rätt tjatiga. Som mina blogginlägg under senare tid. Det mesta har bara handlat om vädret, det usla vädret. Igår beslutade jag mig för att tro på en förändring fr o m idag. Så här efter bara 2 morgontimmar så är jag stärkt i min tro.

Du som läser min blogg blir inte därför förskonad från långkörare. Nu kommer säkert en tid av inlägg från mitt trädgårdsliv, inlägg som ofta kommer att avslutas med en god måltid i växthuset. Alltså nya långkörare,  men med ett positivare anslag. Jag tycker att det känns bättre. Jag hoppas att du oxå tycker det  och fortsätter att titta in hos mig.

Gräsmattorna får en smekning av den 
uppgående solen.

Växthuset och gäststugan får samma ljuva
uppvaknande.

Idag tror jag

Det behövs inte mycket för att glädja mig i dessa dagar.

Nej då, jag har inte genomgått någon dramatisk metamorfos. Inlägget handlar som så ofta på sistone om vädret. Ännu en innedag för mig idag. P g a det usla vädret förstås. Idag väljer jag dock att tro på prognosen för de närmsta dygnen. Blir det som förutspått så blir det nämligen grillning på fredag och äntligen en växthusmåltid igen. En sån sak kan jag bara inte tvivla på.

En av favoriterna

Syren tillhör liksom löjtnantshjärta mina
favoriter.

Det senaste dagarna har det regnat och stormat så då håller jag mig inne. Vill jag ha trädgårdskänsla så får jag titta ut eller beundra syrenerna som D tagit in.

Detalj som förstörde helheten

En bra film som faller på en detalj.

I helgen tittade vi på en ny svensk dokumentärfilm. Storm över Anderna. Jag har en fäbless för just dokumentärer och hade stora förväntningar på denna film. 

Filmen som utspelar sig i Peru hade fått toppbetyg av mig om den inte fallerat i ett avgörande avseende. Den svenska texten försvann mot ljus bakgrund vilket totalförstörde helhetsintrycket. 

Eftersom jag inte kan spanska så tappade jag bort mycket av vad som sades. Det kändes fel att sitta och vara irriterad på en film som jag egentligen tyckte bra om. 

Något som jag inte tycker om är att juni  börjat som maj slutade, med regn, blåst och 11°C. Brrrrrrrrrrr.

Visst är det nåt som fattas i bilden.

Dagen efter

Dry Martini: Frankrike och Bergslagen i
perfekt kombination.

Vi värnar om lokalproducerat.

Rubriken kan förstås vara lite missvisande , allra helst i kombination med bilderna ovan.
Uttrycket "Dagen efter" brukar inte sammankopplas med vällust och glädje, men det var just det jag kände igår. 

Då kunde du läsa om min senaste gräsklippningsinsats och det är just den som bidragit till den nya innebörden av "Dagen efter". Jag är alltid extra nöjd när jag klippt gräset, en glädje som dessutom tilltar när, så som i förrgår, regnet  börjar ösa ner så snart jag parkerat klipparen. Det går m a o att glädjas även i regn och rusk.

Glädjen, eller snarare njutningen, blev än större när D innan middagen bjöd på en Dry Martini.

Det regnar, men vad gör det.

Blött, blött, blött. En typisk majdag 2015.

Trädgårdsarbetet inställt denna dag.

Njuter gör jag ändå. Jag känner mig som Ferdinand vid 
sin korkek.

Bra jobbat!

Visst får jag väl tycka att jag gjort nåt bra när jag igår avslutade årets andra klippning. Det blev i tidsåtgång som jag förutspått, 2 x 1 tim. 45 min= 3½ tim. Jag var oerhört nöjd när jag efteråt blickade ut över de många gräsytorna. Apropå ytor så klipper jag varje gång gräs motsvarande 5 idag normalstora villatomter.

Jag förstår dig som tycker att du sett mina återkommande gräsklippningsinlägg näst in till leda, men nu är det ju så att gräsklippning är den enda riktiga trädgårdssyssla jag fortfarande kan utföra. Med tanke på hur viktig trädgården är för oss så blir därför just denna min insats så central i mitt sommarliv. 

Härlig vy.

Klippt vs oklippt.

Den nya rabatten strålar emot mig. Jag gläds 
särskilt åt att D här planterat min favorit, 
löjtnantshjärtat.

Det gamla äppelträdet trivs med nyklippt.

Även potatislandet trivs i nyklippt omgivning.

Hit blickar jag ofta.

Och vänder jag blicken hamnar jag här.

Det här är alltid min första morgonutblick och här 
"fastnar" jag  och gläds åt den dag som idag är.
Särskilt gläds jag när det är nyklippt.