Årets familjekräftskiva

I  år kom vi ihåg att samla hela familjen på en bild.

Gårdagen familjekräftskiva blev som vanligt en höjdare även fast vädrets makter inte var nådiga. När Alice och Erik badat i poolen och de inledande lekarna skulle starta så öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Men,  sånt stoppar inte oss. Vi bänkade oss i växthuset och inledde med en frågesport som Alice förberett. Övriga lekar fick genomföras en bit in i kräftätandet när regnet behagade göra uppehåll. 

D hade lyckats synnerligen väl med kräftinköpen även i år. Dessutom hade hon gjort en absolut superb Västerbottenpaj som vi inledde med. Dryckerna var de som traditionen bjuder och när mörkret lagt sig så avslutade vi med kaffe och kolakakor.

Som väntat så ville Alice och Erik sova kvar på Getingstorp och då blev det förstås så. Det innebar att vi var fyra till frukost i morse. Trevligt och mysigt.

Vädret såg lovande ut
mitt på dagen.

Allt inbäddat i grönska och solsken.

Alice med pappa Marcus och Farmor.
Basse hänger oxå med.

Här kommer Sara och Per med Ville.

Här är dukat och förberett.

Jag älskar vårt växthus.

Där inne ska vi tillbringa kvällen.

Solförmörkelse.

Marcus instruerar Maria som har en ny kamera.

Vovvar och mattar i samspråk.

Alice poserar med sin idébok.

Erik bjuder på gymnastikuppvisning.

Erik i samspråk med Sigge.

Här kollas om korten blev bra.

Snart dags att gå till bords.

D dukar tillbehörsbordet.

Blå himmel och sol är snart ett minne blott

Dukat till fest.

Kräftorna smakade utmärkt.

Räkor som komplement.

Tillbehörsbordet.

Jag hade lyckan att få Alice till bordet.

Mysigt värre när mörkret sänker sig.

Det blev en sen tur med elmoppen ner till soptunnan 

Snart släcks den sista lampan.

Natti, natti!

Tillbaka till vardagen och Alices idébok

Efter att i några dagar ha vandrat längs minnenas allé så är det dag att återgå till vardagen och verkligheten. Den underbara vardagen på Getingstorp. Ännu en gång får det bli Getingstorpsbilder som räddar mitt inlägg för dagen. En dag som för övrigt mest handlar om väntan och förberedelser. Väntan på barn och barnbarn och de sista förberedelserna inför aftonens familjekräftskiva. Hoppas på lite sol till de inledande lekarna som Alice mycket noggrant planerat. Allt har hon dokumenterat i den planeringsbok hon alltid har liggande här på Getingstorp. Hon får så många nya friska idéer när hon är här på Getingstorp och då gäller det att nedteckna dessa så att de inte glöms bort. Därav behovet av en planeringsbok som likaväl kan benämnas Alices idébok.

Träden har ofta vajat för sensommarvindar
den senaste tiden.

Nyupptagna morötter är lyx. Just dessa blev stuvade.

Lyx är oxå egna tomater, gurka och physalis.

Vad ser jag här? Jo, att allt växer. Även gräset. 
Snart dags för en härlig tur på klipparen igen.

Aftonens kräftor kommer så klart att 
avnjutas i växthuset.

PS Idag är det ett år sedan Sigge kom hem från sjukhuset efter  olyckan. Vilken lyckodag!

Sigge älskar sitt Getingstorp.

a trip down memory lane

Kul tur.

Gårdagens intervju på Länsradion Örebro blev nästan 1 timme lång.  15 år på en timme. Vill du lyssna så börjar intervjun c:a 1:07 in i programmet. Jag hade säkert kunnat prata en timme till. Det är fascinerande att själv notera hur väl minnena sitter när det gäller något som engagerat extra mycket. Det var riktigt kul att få återuppleva mina sista 15 år i jobbet. Det känns dessutom extra bra att ha kunnat avsluta jobbkarriären med insatser som kommit/kommer att betyda möjligheter för människor att förändra sina liv till det bättre.

Växthuset badar i morgonsol, men  då sommaren
tagit en paus så är det bara 7 grader.
Brrr! hör inte hemma i augusti tycker jag.

Visst ser växthuset inbjudande ut på bilden här ovan. Nästa begivenhet i växthuset äger rum i morgon då den årliga familjekräftskivan går av stapeln. Sånt värmer så här i plötsligt "bistra augusti".

Radiointervju

Länsradion i Örebro 
på torsdag 11/8 kl. 11.00

För en dryg vecka sedan skrev jag ett inlägg med anledning av ett kort nyhetsinslag med mig på P4 Örebro. Nyheten som  ledde till inslaget var att Kriminalvården nu tagit ett beslut om att låta screena fångar för adhd. Ett arbete som jag startade för 15 år sedan. Nu på torsdag den 11/8  kl. 11.00 sänds en längre direktsänd intervju med mig på Länsradion Örebro. Intervjun kan du lyssna på var du än befinner dig på klotet. Gå in på Länsradions hemsida, scrolla längst upp på sidan så hittar du deras webbspelare. Intervjun ska handla om det pionjärarbete med adhd som jag började bedriva 2001 och sedan kom att jobba med fram till min pensionering i maj i fjol.

Kvällsbad

Igår kväll var det en ganska grå afton och så där 18 grader vid 21-tiden. Det hindrade dock inte D från att bada. Men, så var det oxå 30,7 grader i poolen. "Bästa badet ever" sade D.

Badväder? Nja.

Nelson och Osborne finns så klart med.

Sigge oxå, men på sin kant.

Osborne fick som han ville, en simtur m a o.

Trädgårdsbilder

Nu när det händer så mycket spännande i trädgården så gör jag det ibland enkelt för mig och baserar mitt inlägg för dagen på några nytagna bilder. Ett antal kan jag väl tro att du tycker dig ha sett förr. Men hellre ett sånt inlägg än inget alls. Tycker jag.

Favoritvy. En av många.

Här är svarta tomater på gång.

Dom här blir däremot röda.

Läckra chilifrukter, små röda klockor.

Frodig växtlighet.

Alltid lika skönt när växthuset är välkomnande öppet.

Anledning att fira

Igår bjöd D på ännu en läcker måltid i växthuset. Som starter blev det Kalixlöjrom och därefter  kantarellsoppa av kantarellerna D och Nelson plockat under en skogspromenad tidigare i veckan. Till detta bjöds en mycket god mousserande italienare vid namn Ferrari.

Vad vi firade? Jo, att vi uppnått ett av våra uppsatta mål. Att sätta upp nåbara mål ger anledning att fira lite oftare. Och varför ska man inte göra det.

Kalixlöjrom är en riktig delikatess.

I väntan på trattkantarelloppan.

Väntan är över och bara njutning återstår.

Sigge

Jag njuter av att se Sigge här hemma på Getingstorp. Efter olyckan i fjol då vi var när att mista honom så har han förändrat sitt beteende. Numera lämnar han aldrig tomten och jag tycker mig se hur han riktigt njuter av att vandra omkring i sitt kattrike här på Getingstorp.

Sigge tycker om blommor.

Det är lite "Ferdinand under korkeken"
över Sigge när han njuter av sina blommor.

Så rofyllt.

Kollar i hallonhäcken.

Det finns mycket spännande där inne i skogen.

Gärna lite upphöjt ska det vara.

Gott vatten i "brunnen" på mattes agora.

Där satt den!

Sigge gillar inte gräsklipparen så han
kommer ut först när det är färdigklippt.

Jo, minsann fixade jag inte att klippa igen. Även om jag numera hör bara på ett öra så känns det som vanligt, d v s riktigt bra, när jag fullgjort min gräsklipparrunda. Jag tog det lite lugnare än vanligt igår så det tog totalt tre timmar denna gång. Ännu skönare när jag klev upp i morse och konstaterade att det regnat ordentligt i natt. Men, vad gör det när allt är klippt.

Det här med att höra bara på vänster öra är lite knepigt. Jag har väldigt svårt att lokalisera ljud nu eftersom att jag upplever att allt kommer från vänster oavsett hur jag vänder mig. Jag vänjer mig väl med tiden kan jag tro.

Jag börjar alltid klippa utanför grinden.

Allt är inte släta gräsmattor. 
Här har D gått före med trimmer.

Så vacker D:s fjolårsrabatt blivit.

Skillnad på nyklippt och oklippt.

Det blir några hallon när jag klipper längs hallonhäcken.

Sol och värme sätter sina spår.

Ute på min avslutande njutarrunda.

Rabatten vid äppelträdet har visst blivit större.

Klart, och två veckors vila för mig och klipparen.

Åter till vardagen

Mitt favoritfordon står och väntar på mig.

Efter två intensiva veckor med både bedrövelser och glädjeämnen så börjar jag allt mera komma tillbaka till vardagen och mitt rätta jag. För att riktigt få känna den där härliga Getingstorpskänslan så ska jag idag ge mig på att klippa gräset igen. D är just nu ute och förputsar med trimmer.

Att äntra åkgräsklipparen och klippa gräset är för mig det bästa tecknet på att Steve är på G igen.

Det där med rösten

Jag älskar våra björkars "röst".
Så rogivande när dom "talar till mig".

Många har lyssnat till nyhetsinslaget med mig i P4 häromdagen och några har förutom innehållet oxå i både bloggen och via mejl och sms kommenterat min röst. Kul tycker jag. Några exempel : 
- Från Göteborg: "Lyssnade in din vitala röst i P 4 inslaget. Frisk och stark kan jag tro".
- Från Portugal: "Manligt vacker röst".
- Från Täby: " Kul med intervjun också. Du pratar lika proffsigt som du skriver förresten".
-Från Örebro: "Hörde dig på radion och tyckte det var så bra. Inte kunde man tro att du legat däckad hela veckan".

Jag har med åren allt mera lärt mig att tycka om att prata inför människor så kanske är det detta som avspeglar sig i min röst. Jag tror oxå att min röst avspeglar mitt inre där jag fortfarande känner mig stark. Kroppen är ju mera märkt av diverse åkommor och tidens tand. Naturligt slitage och lite därtill om man så säger.

Nästa vecka, onsdag den 10/8, kan du som vill höra mera av min röst. Då i Länsradion i Örebro. Det är direktsändning och jag kommer att ringas upp kl. 10.10. Du kan lyssna på deras webbradio som du hittar längst upp på deras hemsida. Den intervjun är tänkt att avhandla hur jag sedan 2001 arbetat med adhd-frågorna, alltså mera bakgrundsfakta till det beslut om screening som var upphov till ovan nämnda nyhetsinslag.

Plåster på såren

Nej då, jag har inte gjort mig illa. Det får räcka med elände nu. Som väl är finns det ljuspunkter att ta till när tillvaron ter sig extra grym. En sådan ljuspunkt bjöd D på igår. En middag i växthuset. Jag som inte varit där ute på nästan två veckor. Det har aldrig hänt förut så här mitt i sommaren.

Två veckor sedan jag senast var här.

Massor av gott och nyttigt.

Äntligen växthusmiddag igen!

Svamptartelett med en sallad där allt
kommer från trädgården.

Det känns märkligt det här med att plötsligt bara höra på ett öra, men jag vänjer mig väl och även om jag hör illa så kan jag ändå njuta av goda måltider.  Alltid något, men det känns lika fullt jäv...t trist att den där ryggsäcken hela tiden fylls på med ytterligare bördor.

En kasse i korgen. Då tar jag på mig
sopåkarkepsen.

För några veckor sedan var allt
mustigt grönt här.

Nu gäller det att kunna se ljuset i tunneln.

Men, jag tänker inte snöa in på bördorna utan gör allt jag kan för att komma tillbaka i gammal god Getingstorpsanda.
Vi hörs!