En svensk sommarkväll med den läckra Amandine

Lavendeln upphör aldrig att fängsla mig.

Gårdagskvällen var mycket oskyldigare än vad rubriken kan anspela. I söndags var det färskpotatispremiär. Det var Rocket som blev först ut i år. Igår var det dags för nästa sort att avsmakas. Det blev läckerheten Amandine. Innan dagen avrundades med en måltid i växthuset så klippte jag gräset igen. Nu är det klippning varje vecka som gäller. Det både går fortare och blir snyggare.

Det har varit underbara kvällar denna vecka. Vi har ätit alla middagar i växthuset och har kunnat sitta där ute till 22-tiden då vi avrundat med en kvällspromenad med Nelson och Sigge.  Dessutom har vi avverkat årets utefrukostpremiär. Det kallar jag riktig svensk sommar. Äntligen! Det är väl sånt som benämns livskvalitet.

Den läckra Amandine.

Mitt favoritfordon kom igår till nytta igen.

Ugnsrostad Amandine med quornfilé, inlagd
gurka, jordgubbs-/rabarbergelé och sallad.

En utsökt Rioja därtill. 

Kvällen avslutades med en promenad
med Nelson och Sigge.

Skyddsåtgärder

I år ser det ut att bli bigarråer och plommon som aldrig förr. Då måste åtgärder vidtas för att skydda skörden så att fåglarna inte hinner före. Att hänga upp DVD-skivor i träden kan vara en möjlighet. 

Skräms fåglar av dessa?

Jag reagerar i a f på ljuseffekten.

Inte vackert, men..

effektivt får vi hoppas.

Det ska bli intressant att se fåglarnas reaktion.

Även gårdagskvällen avslutades i växthuset
med en sallad från trädgården.

D har inte fått många stunder på sin agora hittills
denna sommar.

Det är rogivande att höra vattnet som porlar i brunnen.

Självförsörjande

Även om vädret nästan dagligen spelar oss nåt spratt så är det en ljuvlig tid just nu. Den första potatisen är upptagen och avsmakad. Det mesta som hamnar på tallriken framledes kommer nu från egna odlingar.  Olika sorters sallader, gurkor, bönor, kryddor, you name it. Dock väntar vi ännu på de första tomaterna. Allt garanterat giftfritt och utan konstiga tillsatser. För att inte tala om smaken. Den är väsensskild från allt som kan köpas i butik.

En lite gråmulen morgon idag, men ändå prunkande
växtlighet i och runt växthuset.

 Det börjar bli lite trångt där inne, men plats för en måltid
finns alltid. Igår kväll blev det en sallad med
bara grödor från trädgården

När det är dags att gå in för kvällen springer
Sigge före och sitter på trappan och väntar.

Ännu en premiär

Efter att i söndags ha avverkat utefrukostpremiären så blev det på kvällen dags för ännu en premiär. Dags att avnjuta årets första egna potatis som D tagit upp. Det blev Rocket som var först i år, om än betydligt senare än tidigare år. Detta innebar att D inte behövde tänka på vad vi skulle äta som söndagmiddag. Det blev så klart potatis och matjessill med vederbörliga tillbehör. Måltiden självklart intagen i växthuset. Den allra första potatisen avsmakas förstås med bara en klick smör till. Mmmmmm!

Rocket, årets första.

Det är en njutning att bara se årets första
potatis tvättad/skalad.

Där i växthuset ska måltiden intas.

En underbar sommarkänsla infinner sig. när
bordet är dukat med dessa läckerheter.

Efter middagen blev det kvällspromenad
med Nelson och Sigge.

Sigge följer gärna med, men inte så långt hemifrån.
Han brukar stanna en bit utanför tomten och vänta.

På väg hem igen.

Utefrukostpremiär

Gång på gång blir jag påmind om den märkliga sommar vi hittills haft. Så även igår då vi åt frukost ute för första gången i år. Första utefrukosten den 12 juli, då är det nåt som inte stämmer. Men det förtar inte den underbara känslan att denna tidiga morgon sitta där ute, njuta av frukosten, smekas av morgonsolen och bara lyssna till tystnaden.

En morgon som gjord för frukost
ute i det fria

Där på uteplatsen vid glasverandan.

D har serverat frukosten.

Välkommen till bords.

Härlig utsikt.

Elmoppen parkerar jag bredvid min plats och
på den parkerar  Sigge.

Minnen väcks till liv

Det gäller att passa på när tillfällena ges denna sommar. Tillfällen till växthusmåltider. Igår blev det en favorit till middag då vi åt smörrebröd. En maträtt D och jag lärde oss älska under våra många Köpenhamnsweekends på 90-talet. Oj, så många härliga minnen som väcks till liv.

Smörrebröd med tillbehör.

Köpenhamn blev med tiden D:s och min favoritstad som vi kom att känna väl. Det var så okomplicerat att åka dit så vi kunde när som helst bestämma oss för att "vi åker till Köpenhamn nu i helgen". Vi bodde alltid på samma hotell, köpte smörrebröd i samma butik, besökte vår favoritpub där innehavarinnan alltid var elegant klädd i vit blus och svart dräkt. D handlade skor i samma butik Royal Mini, en skoaffär gömd innanför ett pyttetorg,  25 meter från Ströget. En affär med ett fantastiskt utbud.  För en skokonnässör så var varje besök där en högtidsstund. Det hon köpte där såg vi garanterat inte på någon annans fot vid hemkomst. På den tiden var jag ett lika inbitet skofreak som D så på hemresan var några par nya skor ett vanligt inslag oxå för mig även om jag fick handla i andra butiker.

Det får väl betraktas som ett ödets ironi att jag numera inte kan få på mig en sko på min vänstra fot. Därför bär jag numera, både till vardag och fest, specialtofflor tillverkade i Nya Zeeland. De passar utmärkt till min nuvarande livsstil. Apropå skor och Köpenhamn. Vid våra besök där nötte vi skor då vi gick, promenerade, ja snarast vandrade genom hela staden och dess omgivningar så att det efter en tid kändes som att jag var på min mammas gata. Det är en härlig känsla att befinna sig på en främmande plats full av spänning och äventyr och ändå känna sig som hemma.

Medelhavsinspirerat

Visst är det extra skönt att vakna en morgon som denna då jag möts av klarblå himmel och strålande sol.

Idag är t o m vädret Medelhavsinspirerat.

Idag kunde jag hämta tidningen utan att
vara iklädd fleecetröja.

Igår blev det middag inomhus vilket är mycket ovanligt för vår del vid denna tid på året. Men, vad göra när vädrets makter bestämt sig för att  omöjliggöra växthusmåltider. 
Det blev en Frittata med sojachorizo, bönor och paprika med en paprikasalsa därtill. Den utsökta måltiden avnjöts i köket. 
Vädrets makter må ställa till med mycket, men D:s matlagningskonst den står sig stark i alla väder.

Den italienska Frittatan får
sällskap av den grekiska röran här nedan.

Hittade denna  om grekisk ekonomi klargörande anekdot på nätet och plötsligt framstår allt som glasklart:

"En förmögen turist anländer till ett hotell i en liten grekisk stad. Han lägger 200 euro på disken i receptionen och går upp för att i lugn och ro kolla rummet.

Hotellets ägare lägger beslag på pengarna och sticker iväg till slaktaren för att betala sin senaste räkning.

Slaktaren tar pengarna och betalar omedelbart den enträget väntande bonden för det kött han köpt på kredit.

Bonden tar pengarna och betalar sin räkning på bensinstationen, där han länge köpt traktorbränsle på krita.

Bensinmackens chef tar de 200 eurona och går till den lokala glädjeflickan och betalar sin skuld.

Glädjeflickan trippar in på hotellet och betalar vad hon är skyldig.

Hotellets ägare lägger pengarna på receptionsdisken.

Turisten kommer tillbaka till receptionen. Han tyckte inte om rummet och tar tillbaka sina 200 euro.

Ingen har tjänat en cent , men stan är skuldfri och framtiden ser för tillfället ljus ut".

Jag hoppas nu att Greklandskrisen når en "lösning" i morgon så att grekerna kan börja tänka på en framtid.  Om än en jobbig sådan.

Nu händer det saker

Konstigt vore det annars, för alltid händer det väl nåt, eller hur? Vad jag menar är att trädgården nu äntligen förstått att det är sommar och det växer och prunkar både i och utanför växthuset. Trots knappt tvåsiffrig temperatur när jag gick upp i morse. I vilket fall känns det smått märkligt att behöva fleecetröja för att klara en vända i trädgården den 10 juli.

Här händer mycket just nu.

Mustigt grönt.

Den ståtliga plymspirean viker ner sig för det myckna
regnandet, men den reser sig snart igen.

Det här med Grekland

Idag är första dagen på länge som inte Grekland står överst på tidningarnas löpsedlar. Vad kan då vara lämpligare än att jag publicerar det "Greklandsinlägg" som jag filat på en tid.

Mitt älskade Grekland som jag vill se det.

Jag är en stor Greklandsvän. Jag besökte landet första gången 1976 och kom sedan nästan årligen i 25 års tid att återvända. Min första resa var till Rhodos och min sista Greklandsresa gick till Skiathos 2001.

Jag lärde mig att älska landet, vanorna, traditionerna, maten och dryckerna och inte minst det grekiska folket. Jag benämns i familjekretsen ofta "Grekgubben" just för min fäbless för Grekland och det grekiska.

Det här inlägget om Grekland skrev jag i juni 2011. Det skulle jag lika väl kunnat skriva idag.

Det sprids, inte minst i dessa dagar, ett antal myter om det grekiska folket. De sägs vara lata fifflare som bara glider fram i tillvaron. Jag älskar Grekland och har  aldrig upplevt grekerna på de sätt som de idag beskrivs. Tvärtom har jag alltid upplevt  grekerna som strävsamma och oerhört vänliga med en gästfrihet jag aldrig mött annorstädes. Det kan därför vara på sin plats att skjuta några av vandringssägnerna i sank.

Så här ha den nuvarande utförsbacken sett ut enligt SvD Näringsliv.

Efter en utförsbacke följer, förr eller senare, en uppförsbacke. Hur ska Grekland klara av den?

Jag tycker att de pågående förhandlingarna börjar anta ett löjets skimmer  med lock och pock och hot från båda sidor. Deadline staplas på deadline och EU:s potentater synes sälja klippkort till möteskarusellen. En karusell som väl rimligen även den är förenad med kostnader.  Jag kan inte påstå att EU-bygget imponerar på mig.

Till den här bilden bidrar, enligt min mening, att EU talar med  kluven tunga.

Den grekiska flaggan och EU-flaggan vajar i otakt.

Premiärministern Alexis Tsipras å sin sida fortsätter genom sin något nonchalanta framtoning att odla föreställningen om grekernas "kulturella överlägsenhet". Grekland må vara Västerlandets vagga, men kan inte fortsätta leva på sina antika förfäders insatser för den europeiska civilisationen. Likväl kan övriga Europa inte stå i evig tacksamhetsskuld till Grekland.

Som jag ser det har grekerna ännu en gång blivit blåsta av sina förtroendevalda.

EU-kedjan är inte starkare än sin just nu svagaste länk, 
Grekland.  Vad händer med EU-bygget om kedjan brister?

Så var det dags igen.

Äntligen! Jag torde nog vara rätt ensam om att utbrista det när det är dags att klippa gräset. Igår var det dags igen. Behagligare temperatur, svag vind och uppehåll gjorde insatsen mera uthärdlig denna gång. Uthärdlig? Jag menar förstås lustfylld.

Dessutom tog det kortare tid , 2 tim 45 min. jämfört med 3 tim 15 min. Detta fastän jag tog en fikapaus med D. Det var nog avsaknaden av en sådan som gjorde mig så mör efter den förra klippningen.

Känslan dagen efter gräsklippning är en mycket angenäm "dagenefterkänsla", mycket bättre än den "dagenefterkänsla"  det grekiska folket hade i förrgår. Dagen efter glider jag runt i huset, tittar ut och konstaterar för femtioelfte gången att: "så här fint har det aldrig tidigare varit".  Smaka på den du ! Än angenämare blir det när regnet idag öser ner och klippning därmed omöjliggörs för en tid.

Blir det då aldrig tråkigt att susa fram på klipparen undrar du berättigat? Nej, faktiskt inte. Eftersom tomten är på nästan 5000 m² så kan jag variera turerna och hela tiden hitta nya upplägg. Ska jag börja på framsidan eller på baksidan?, ska jag börja eller sluta nere vid postlådan? Ska jag klippa runt komposten, bakom verkstan, utanför gärsgårn vid poolen,  upp mot vedstaplarna? etc. 

Som du ser, det är många överväganden att göra, många beslut att fatta. Gräsklippning är ingen syssla att ta lätt på. Nej, den kräver ett seriöst anslag. Åtminstone när den, som i mitt fall, är den enda praktiska trädgårdsuppgift jag klarar att utföra.

När jag läser igenom detta inlägg så förstår jag än mera innebörden av benämningen nörd.

Här har jag parkerat för fikapaus.

Jag älskar blommande lavendel.

29 juni - 12 juli 2015.

Vad händer då?

Jo, då spelas Wimbledon.

På gräs som bekant. 

D sköter finputsningen med röjsåg/trimmer.
Finputsningen som tillika är grovgörat.

Regnet, det bara öser ner. Men, vad gör det när allt
är nyklippt.

Det blir inte alltid som jag tänkt mig

Det är inte bara ute i trädgården det
blommar vackert.

Jag satt och filade på ett inlägg om Grekland och grekerna, men fastnade i en tankebana som jag tyckte ledde mig i "fel" riktning så därför handlar dagens inlägg om nåt helt annat. Fjärran från den grekiska oredan som jag  säkert återkommer till. Eller inte.

Så sommar det är så poppar det upp vintertankar hos mig ibland. T ex. när D köpt fina svenska jordgubbar och börjar koka jordgubbssylt till vinterlagret. Då förs tankarna till härlig jordgubbssylt i frukostyoghurten under mörka vintermornar.  Det gäller att hitta ljuspunkter även i den av mig numera illa omtyckta årstiden vid namn Vinter. Då Sigge och jag går i ide.

Jordgubbssylt på gång.

Jag hoppas att jag inte förstörde din dag genom denna långsökta påminnelse. För att återföra dig till sommarkänslan så bjuder jag på bilden nedan.

I lördags var det 28,4°C, i söndags 29,3°C i poolen.